venerdì 24 marzo 2017

Paradigmsanningar - Postmodernisme premillénaire CV



För Layder så är ord som ‘sann’ en relativ sak som kan ändras men som före ändring sker är sann och så ock därefter fast då en olik sanning - det är således en paradigmsanning à la Kuhn. Att ‘våga’ gå emot olika ‘sanningar’ är knappast något som är nytt för nutidens, eller den senaste historiens, tid utan det gjorde man givetvis även under till exempel det som kan kallas ‘modernitetens högtid’, kristendomen som kallats den största berättelsen, givetvis en sann sådan, har fått mycket motspjärn, båð i dess tidiga ålder som under exempelvis senare delen utav 1800-talet og 1900-talet, olika vetenskapliga ‘sanningar’ ändras hit samt dit og detsamma är förövr­igt gällande för både kulturers et traditioners ‘sanningar’, ideologiska ‘sanningar’ samt politiska spörsmål. År 1795 så deklarerade Charles-François Dupuis att Kristus var en solmyt samt att de tolv apostlarna enbart varo zodiakens stortionde tecken, några tiotal år senare så kom det satiriska svaret på denna mytomvändelse då en fransk studie, 1827 av Jean-Baptiste Pérès, visade på att Napoleone självt icke existerat in persona utan enbart varit en allegorisering av en solgud.1 San­ningen ändras i olika tider och i olika epoker utefter hvilka verkligheter som florerar - statiskhe­ten ock totalismen gör sig icke besväret heller här då en total sanning icke kan ändras men denna före­slagna sanning kan och därmed kunnandes den ej vara total, perfekt ock eller fullkomlig. Här kan man alltså se en distinktion emellan slutna samt öppna kulturer, där slutna kulturer äro de totalistiska ej varandes öppna för varken influenser, för­ändringar eller avvikelser emedans öppna kulturer äro av mer flexibel art öppna inför det som slutna äro slutna för.2 Lägg ehuruväl märke till att det ej behöver röra sig om expansionistiska rörelser, totalitära rörelser kan exempelvis vara Amishkulturen som icke har några expansionistiska mål, mig veterligen, eller tvärtemot socialismen med esomofta internationella ambitioner. Amishkulturen är ju i sig av viss ålder men nyframväxta sådana rörelser brukar kallas postmoderna även om de är internt, et externt genom expansionistiska ambitioner, totalistiska eller ej. Det man dock bör ta fasta på är om de erkänner andra rätten att förhålla sig olika og därmed icke ha något politiskt program/dröm på agendan kring univers­iell-totalistisk genomförelse av deras eget system genom legalistiska medel. Det är också intressant att nya sådana här rörelser karaktäriseras som något postmodernt fenomen emedans liknande rörelser i äldre tider är något annat, moderna om de äro i större omfattning samt måhända premoderna om de äro i tidigare historia ock också i mindre omfattning, till exempel så varo Palestina på Jesus tid fullt av olika sådana här små rörelser.





Fotnoter
1) Bevis att Napoleon aldrig har existerat, 1837, se även, Puhvel, 1989:14.
2) Se t.ex. Olofsson, 1997:24-25.

~

= Postmodernisme premillénaire


giovedì 23 marzo 2017

Smörpundet Porter




från Nynäshamns bryggeri, döpt efter en liten hälla utanför Frejas holme, varandes en överjäst porter kännskapkt i sin maltiga tonör med inslag af kaffe, mörk choklad, pommerans et tallbarr, kännbar men ock balanserad efterbeska blandad med viss sötma, smörlen i munnens zon

opundligt liten buteljett














~

Sexgudar

 

stadigvarande trekant
med sexgudarna tu

du njuter vilt

brukandes mig
som slickeslav














~


Marias treenighet - Landologica CCCLXIV


Josef älskar Maria
Maria älskar Josef

Maria knullar Gud
Josef ler ändå
















~


mercoledì 22 marzo 2017

Atila - Landologica CCCLXIX


la mhía ca
















~

Smaker

 

Du skall bli serverad den mat du vill,
det är dina smaker som avgör.















~


Sann postmodernism - Postmodernisme premillénaire CIV



Layder framför ack en intressant påpekelse som vi snart skall se ock som vi skall försöka applicera på större sammanhang än vad han själv gör då han enbart talar om metodologin samt teoriseringen. Vi skullom hålla i tankarna att även exempelvis olika ideologier, religioner samt i princip allting som vi ej kan taga på rör sig på teoristadiet i ett abstraherat vakuum, som likväl kunne omfatta fysiska ting, hvilket givetvis gör så att det som teoriseras kring metodteoriseringar även är applicerbart på andra teorier, åtminstone om det är en totalitetsteori, men även om det är en graduellt åt­skild universiell teori. “Another essential condition for truly explanatory theory to emerge is an ability to be open to revision in the light of empirical evidence or theoretical advance. Surely, if anything, this is not only the only adequate way of proceeding, but also represents the true ‘postmodern’ attitude as against those who would call themselves postmod­ernists while at the same time rejecting the notion of general (grand or totalising) theory”.1 Lägg märke till att han säger att det är den ‘sanna’ postmodernismen som har ett sådant för­hållnings­sätt hvilket är ett intressant ordval i icke-postmodernistisk anda. För den dogmatiska icke-totalistteoretikern så är ord som ‘sann’ högst relativt og ickeförekommande - för forskaren eller teoretikern alltså, eller han/hon bör förhålla sig såsom det vore så för att bi­behålla neutralitet så långt det går samtledes ur forskningsetisk synvinkel. För samhället torde det vara tvärt om, i postmodern anda så finnes det ej en hegemonisk ‘sanning’ utan istället som Finton påpekar att “there are multiple truths---each as true as the other”2 - en pluralistisk sanning - d.v.s. den som försöker sätta sig över dessa sanningar för att studera dem bör vara neutral gentemot dem, detsamma torde gälla för politiker som skall lagstifta över dem men utan att diskriminera desamma.





 
Fotnoter
1) Layder, 1995:222-223.
2) Finton, “Re: TAN: The death of history”, i Mediev-l, 12 Nov 1997. Mediev-l, och den tidigare refererade Endangered-Languages-l, är såkallade akademiska mäjlingslistor, Mediev-l är till exempel för medeltida historik - hur man kan använda sig av sådana, og andra Internetresurser, som referenser se t.ex., Fletcher & Greenhill, “Academic Referencing of Internet-based Resources”, i Australian Library Journal, Nov 1995 - kort og gott så skall de behandlas, enligt dessa, så likt som möjligt som en vanlig tidning eller tidskrift då de till syvende og sidst ej är någon större principiell skillnad.




martedì 21 marzo 2017

Pälziska - Pälzisch


Pfälziskan / pälzisch / pfälzisch / palatin talas i Rhenlandet, varandes ett rhenfrankoniskt tungomål, ungefäreligen i området emellan städerna Zweibrücken, Kaiserslautern, Alzey, Worms, Mannheim, Heidelberg, Speyer und Wörth am Rhein uppdelandes ofteligen i västpfälziska og östpfälziska / vorderpfälzisch, fast de föredrar om man slopar f-et, vardur pälziskan synliggöres. Grammatik samt uttal skiljer regionerna emellan, men även ner på bynivå åtfinnes märkbara, ofta relativt stora, skillnader emellan en drös tungomål, en noterbar skillnad i förhållande till högtyskan är att man ideligt endast uttalar en del utav de skrivna ordet, som i franskan, språket bör heller ej räknas till de högtyska språken då det ej genomgått de däri karaktäristiska ljudutvecklingarna. En miljon säges tala pälzischa totalt, men siffrorna kan tas med en nypa salt. Det skrivs ehuru en hel del poesi et humoristika på pälziska, ibland på rent språk og ibland på mer högtyskifierat, här nedan är ett exempel från 1800-talet av Franz von Kobell benämnd Pälzer Sprooch:

Wer kann ‘n liewe Glockeklang
so schreiwe, wie er klingt.
Un wer kann schreiwe mit de Schrift,
wie schee e Amsel singt?
Des kann mit aller Müh kee Mensch,
denk nor e bißche nooch.
Un wie mit Glock un Vochelsang
is ‘s mit de Pälzer Sprooch.

Till västpälziskan tillhör mundarterna, viss saarländisch, westrichisch även denna i Saarland där varianten som talas i Pirmasens tenderar åligga vorderpälzisch, pfälzer-bergländisch, pfälzer-wäldisch, schwarzwälder-hochwäldisch, idarwäldisch, viss hunsrückisch, naheländisch samt rheinhessisch. Rheinhessisch, som har starkt judetalskt påbrå, talas i Meenz / Mainz, Bingen am Rhein und Wåms / Worms, i dess sydvästra utbredning är det pfälziskt emedans det i dess nordöstliga riktning mot Meenz med dess meenzerischen istället är sydhessiskt.

Till vorderpfälzisch höre talet i Heidelberg og Mannheim som ehuru går under beteckningen kurpfälzisch / badisch-pfälzisch talandes i nord till Månnem / Mannem / Mannheim og Viernheim, samt i söder till Heidelberg, Weinheim, Wiesloch samt Bruchsal, språket är högeligen ortmässigt uppdelat i ett språkkontinuum där man åt vissa håll klart går åt högtysk ljudföringsutvecklingshåll, exempelvis med befintligheten utav stavelsen pf i Pfalz eller Palz men snart är ändå allt högtyskan förbehållen. Även detta språk har stora franska, jiddiska, samt rotwelska influenser. Mannheims mål mannemerisch haver likväl erhållit inlån som de övriga språken samt en hel del från hugenotter og franska aristokrater som flyttade in vid franska revolutionen. Månnemen framföres numera såväl i diktprosa som i teatern, samt ganska virilit i modern musik, inklusive rapp.


I Odenwald, Nordbadiska Sibirien og i Bauland talar man en sydrhenfrankisk badiskfrankisk variant, ibland satt som sydhessisk, och antagligen tillhörande alla som ett gränsmål, benämnandes ourewellerisch / odenwäldische varierandes från by till by. Andra vorderpälziska varianter äro elsässisch-pfälzisch som talas i Frankrike, men även de i Tyskland förekommande haardtgebirgisch i Haardt, sydvorderpälziska i Speyer und  Lándaa / Landau, eller då speyerische og landauische, emedans nordvorderpälzische talas i Ludwigshafen am Rhein. Wåms rhenhessiska tal räknas ibland likväl som vorderpälziskt.












~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Gnocchi allo zafferano


500 gram mjölig potatis
150 gram vetemjöl
100 gram pancetta
1 ägg
2 påsar saffran
2 matskedar parmesan
2 matskedar vatten
1 matsked smör
salt


• Skala o koka potatisen mjuk för att sedan pressan den og låt svalna sen. Blanda med mjöl, salt samt ägg, lös upp saffranet i ljummet vatten og häll i samt tillsätt parmesanen varpå sörjan framarbetas till varandes en smidig deg. Forma då det till smala rullar på mjölat bakbord där dessa rullar sedan delas i runt 2 centimeter långa bitar.
• Lägg gnocchin i sjudande lättsaltat vatten låtandes det sjuda i ytterligare runt 5 minuter efter att gnocchin flutit upp till ytan. Tag då upp gnocchin med hålslev låtandes dem rinna av på hushållspapper.
• Stek härefter gnocchin i olja samt smör så att den blir frasig på utsidan, tag härefter av ånyo låtandes rinna av.
• Skär upp pancettan i mindre delar fräsandes upp i samma fett.
• Lägg upp salladen på upplägningsfat med gnocchi samt pancetta ovanpå.


Ätes som förrätt, tillbehör eller som mindre vardagsmat.












~

Kvinnans val

 

det är kvinnan som väljer vad hon vill ha
när hon vill ha det

av vem eller vilka hon vill ha det.














~


Pälsklädda kvinnor



är kadaverskum














~

lunedì 20 marzo 2017

Skogsfinnarna i Finnskogen, et Värmlandsfinskan


En senmedeltida inflyttning av finnar kom till främst åren omkring 1570-1660 då östfinska svedjebrukare flyttade, via främst Stockholm, till stora skogsområden i framförallt Värmland og Dalarna, men även till Gästrikland samt Ångermanland og flere tusentals ortnamn förtäljer dagens befolkning om den finska närvaron, samt de allmäna areala benämningarna om finnmarker og finnskogar som åtfinns i dessa tassemarker.

Dessa finnar går som oftast under benämningen skogsfinner / svedjefinner / rugfinner savolaksfinner / metsäsuomalaiset, själva benämnde de sig ofta som finnskoginger talandes främst savolaxiska samt tavastafinska ~ den därifrån genom århundradena utvecklade värmlandsfinskan är sedan trenne decennier utdöd, men har lämnat efter sig några tusental ortsnamn samt några få inflytelser på de värmländska målen, hela 7000 finska ortsnamn finnes i bara Värmland, men de fleste av dessa är ej ännu i bruk. Huhta, kask samt gask og aho har tagit sig in som ord för huvudtyperna av svedjande, även ord som palo ‘brand’, tul ‘eld’, raivio ‘röjning’, rovio ‘bål, brand i ved på sved’, räiski ‘sprakande, eldknaster’, kan åtfinnas lokalt, särledes i ortnamn. Under den tidiga tiden, från 1570-talet och framtills början utav 1600-talet tror man att omkring 12 000 savolaxer inflyttat.

Fram till det ovannämnda sekelskiftet så slogo sig östfinnarna främst ner i Södermanland, Närke, södra samt östra Värmland, Tiveden og västra Västmanland samt vid gränsen emellan Dalarna og Gästrikland. Men härifrån fortskred koloniseringen som år 1620 nådde Sunne i Värmland, Orsa i Dalarna och nordvästra Hälsingland, även mot Norge gick färden när gränsen korsades omkring 1630 och östra Solør brukar kallas vid benämningen finnskog. Också i Medelpad uppstod finnbebyggelse från omkring 1600 och nordligaste Värmland koloniserades fram till åren strax före 1660.

Det var även Värmland som kom att bli det viktigaste området med ett troligt antal skogsfinnar om 6000 individer vid 1600-talets slut, under de första årtiondena utav 1800-talet uppgick de till omkring 25 000 utgörandes 17-18 procent utav hela befolkningen. Finnmarkerna upptar här en yta av omkring 14 mils längd samt 4 mils bredd, och kulturen överlevde här ointegrerad i flera århundraden, speciellt i Fryksdalen og Klarälvsdalen. Det väcktes önskemål om att skapa en finnskoglig region som sträckte sig över Norsk-Svenska gränsen, med stor självständighet, men detta förslag mottoges ej väl utav de svenska myndigheterna så så bleve ej fallet, ock nu är kulturen borta.

Vad som initierade denna förflyttning från Östfinland är under diskussion men det så kallade Klubbekriget 1596-1597 var i alla fall en av de pådrivande faktorerna under just den tidsperioden, även om vissa anekdotiskt nämner detta som självaste grunden hvilket tidsmässigt går oförklarat. De anländande svedjefinnarna slogo sig företrädesevis ned på mark som ej brukades av fäbobönderna, d.v.s. uppe på höjderna, men en hel del trätomål har rapporterats emellan skogsfinnarna samt de ursprungliga befolkningarna, även myndigheterna skall ha diskriminerat finnarna. Fastän migrationen tidigt fick uppmuntran samt stöd från kungens hov. Bland annat på grund utav att de flesta skogsfinnar kom från en enhetlig savolaxisk svedjekultur så kunde en etnisk gräns mot omgivningen upprätthållas åtminstone fram till omkring 1850 när det började urvattnas. Kulturen kring svedjebruk gick hädan i Kindsjön i Södra Finnskoga under 1870-talet, i Norra Ny brändes den sista sveden 1891, i de sydliga socknana Västra Ämtervik och i hemmanet Kisterud höll det sig till 1894, i Berga så långt som till 1905. I de östligare finnbygderna än de värmländska dog de finska svedjebruket ut under 1880-talet, till exempel i dalasocknarna Bingsjö, Boda og Grangärde. Den sista sveden är annars från Norra Ängen, år 1914.


Språket höll sig som längst i Värmland där värmlandsfinskan verkar ha gått hädan under första halvan av 1900-talet, om än någon eftersläntrandes person levde längre än så framtills språket slutligen verkar ha dött ut år 1980. Tungomålet finge inga möjligheter att pyra på i den svenska massan därefter sveden svalnat.












~

Läs mer om dessa i boken Europas tungomål.

Fallosdyrkan

 

du dyrkar fallosar

stora tjocka kraftiga
sköna fallosar

så många du kan
så ofta du vill

dra livskraften ur dem
få njutning utav dem

äga dem

då min ej
når dyrkansnivå

låter du den symboliskt va
maktskön underkastelse

tungan min
får smaka safterna

från heligheten din
efter fallosarna där fart













~


Verklighetssyner, perspektiv et tolkningar - Postmodernisme premillénaire CIII



Om vi hoppom tillbaka till resonemanget som avtogs vid de neumanska propåerna ovan så menar Carter att “its most fundamental, postmodernism asks questions about the way we see the world and de­nies that something called reality actually exists in a form that can be directly and simply observed” og han refererar också till Baudrillard som gjort sig känd genom att mena att verkligheten är en ‘Disneyworld’.1 Det som, i den neumanska konklusionen, ehuruväl ej kunne medhållas kring är att man skulle bekänna sig till meningslöshetstanken samt att “the world will never improve”. Det är snarare så att det en individ gör för att försöka förbättra världen, eller någon/t av dem/n, enligt sin egen berättelse kanske ej för­bättrar världen enligt mottagarnas berättelse og dessutom så finnes det ju inga sanningar kring huru man skall eller huru man bör förbättra världen enligt postmodernismen som dessutom ställer sig spörjande kring hvad som är förbättring när neutral ståndpunkt genuint hålles, ock ytterligare, det är modernitetens lösningar som äro förlegade - detta betyder icke att världen aldrig kommer att förbättras, förbättras enligt de som beröres utav förbättringarna og som själva anser att förbättring skett - andra kan icke värdera detta, enligt postmodernismen2 - taoismen menar även att de som, exempelvis, förbättrar världen äro “fools”.3 Eller som Giddens skriver angående postmodernismen, det “finns inget allmänt begrepp om “framsteg” som kan försvaras, det existerar inget som vi kan kalla “historien”. Allt som finns är ett oändligt antal olika sorters historia och kunskap, utan att nå­gon av dessa intar någon speciell plats”4 - en intressant indisk parallell är den gamla hinduiska, antagligen dessutom den äldsta av de sex ortodoxa hinduiska systemen, relativt sekulära filosofin mīmāµsā som koncentrerar sin diskussion kring det språk­liga uttrycket där det främsta kunskapsmedlet är ordet och som “analyses empirical knowledge as a succession of discontinuous instants ... This instantaneity is complemented by the abscence of simultaneity between two forms of knowledge”.5 Alvesson ø Sköldberg giver oss osså en intressant idealtypifiering utav den ‘pragmatiska’ postmodernismen, det som har relevans för denna studies utformning äro förkortningar av nummer ett samt två, varandes då pluralism samt öppenhet för pluralism. De tvenne andra punkterna som sätts upp havo mer med den specifika metodologin att beskaffa, men detta behöver ej heller egentligen hindra oss; “Alternativa representationer av fenomen” samt “Behärskande av olika teoretiska perspektiv ... , vilka möjliggör olika slags tolkningar”: dessa går med viss möda att sätta in i undersökningens syfte men inte utan att validiteten får sig en beskuring. Att behärska olika perspektiv og om man samtidigt är neutral eller åtminstone tolerant inför dessa så kan olika tolkningar komma fram, d.v.s. man är öppen för olika tolkningar og är därmed pluralist, om vi överför detta till mer generella tänkesätt, till skillnad från ett inskränkt metodologiskt, så innebär detta att man åtminstone förstår att olika individer kan tolka likadana od likartade situationer på helt olika sätt utifrån deras egna perspektiv - d.v.s. totala lösningar finnes ej att finna, om vi hårddragom det så gör man härmed en universiell förklaring kring pluralism. Den tredje punkten, eller första som icke direkt åberopas till, är snarlik, åtminstone i dess generella åtaganden, detta påpekande gör også referensen.6






 
Fotnoter
1) Carter, “Preludes, introductions and meanings”, i idem (ed.), 1998:7.
2) Layder, 1995:50 har også en uppraddering av karaktäristiska drag, denna framställda neumanska pessimism är dock icke förekommande.
3) Gernet, 1997:94.
4) Giddens, 1994:314.
5) Biardeau, Hinduism, 1999:79.
6) Alvesson ø Sköldberg, 1994:274 – det sista påpekandet är i not. 17.



domenica 19 marzo 2017

Fransk kall gurksoppa - Recept


1 stor gurka
1 lök
~ 3 vitlöksklyftor
4 dl yoghurt
1 ½ deciliter vispgrädde
persilja, gräslök, salt, peppar

• Skala gurkan mixandes den med gul lök samt några vitlöksklyftor, blanda sedan detta med yoghurten og vispgrädden, saltet samt pepparen. Låt detta stå kallt under minst 3 timmar innan förtäring.
• Släng på hackad persilja samt gräslök.












~

Clitoris - Landologica CCCLXIII


in lingua latina antiqua
landica, landicae

ego sum lando















~


sabato 18 marzo 2017

Westmalle Tripel - Trappist



klostret Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart


en elegant fyllig besktonande trappistöl från antwerpiska Westmalle bryggd sedan 1934, som genomgår en andra fermentation i flaskan givandes 9,5 % i styrka, som ehuru ej avmärkes alls i smak, varandes en komplex fruktig öl, mjuk samt något krämig i gom, hög finess et splendör, himmelsk i nivå














~

Ca’ Lando-Cornèr - Astghik - my Goddess XII


















~

= Astghik - my Goddess

Internalism et externalism - Postmodernisme premillénaire CII



En annan central tankegång är att eftersom man åberopar icke-totalism ock istället åkallar pluralism är att man ser neutralt på de olika faktorerna i samhället eller, ifråga om forskningsstudier, i den gjorda studien. Eftersom man icke åberopar högre sanningar så kan man icke heller gradera verkligheten utan neutraliteten blir rättelinan, i forskningen så blir det till exempel i neumanska termer: “research can never do more than describe, with all descriptions equally valid. In postmodernism a researcher’s description is neither superior nor inferior to anyone else’s”1 - med tillägget att komplexiteten är så hög att jämförelser icke heller är möjliga,2 åtminstone ej i syfte för att förstå samband eller för att genomföra otillräckliga generalise­ringar. Gibbins konkluderar liknande då han skriver “postmodernists are suspicious of claims for coherence, both as a feature of the world and as a feature of argument”.3 På samma sida som det ovanstående neumanska citat hämtats åfinnes en idealtypsliknande uppspaltning av postmodernistisk forskningsmetod, denna kan dock icke hållas med om i flera viktiga aspekter. Det som kan medhållas är ehuru av viss vikt, kom väl ihåg att det i detta fallet enbart rör sig om veten­skapsmetoder, om det nu anses ha någon betydelse: avståndstagande ifrån alla ideologier eller andra organi­serade trossystem inklusive sociala teorier; personliga preferenser är av vikt; extrem subjektivitet, ingen skillnad emellan mental och extern värld, d.v.s. världen är såsom den uppfattas och eller uppfatta­ren är som världen; superioritet är intetförekommande; pluralismhyllande; enbart nuet är relevant för nuet; forskning kring kausalitet är intetsägande då livet är för komplext; forskning kan aldrig ge en helt sann bild av verkligheten. Innan vi gangom vidare i det postmoderna resonemanget så kan man även nämna att en skillnad emellan mental et extern värld existerar inte i alla tankesystem, till exempel så skriver Mjörberg när han refererar till navajo-kiowanen Momaday: “För navajoindianerna är fysiska och psykiska fenomen oskiljaktiga, i motsats till det europeiska tänkandets dualistiska sätt att se på materia och ande”,4 ett exempel på sådan här samman­blandning av världarna är drömmarna, ty “[d]reams are always taken seriously as evidence of coming disaster” om man drömmer om vissa djur5 - extern et intern äro sammanblandat här, på samma sätt som det äre på många fler ställen. I ‘Väst’ finnes även detta, ofta höres ‘hon/han dog av sorg’ hvilket åtminstone förtäljer om synen på fenomenet även om inga vetenskapliga bevis kan framläggas, däremot så kan ju vetenskapliga bevis framläggas för påståendet att om man mår dåligt psykiskt / mentalt / internt så råkar man även större risk till extern / fysisk / kroppslig misär / sjukdom, en mentalt sjuk person kan även sätta andras hälsa i misär, alltså intern har en extra/inter-extern påverkansmöjlighet - detta inträffar dock alltför ofta. Angående att huru man mår mentalt även kan påverka den rent fysiska statusen låg även i medvetandet hos exempelvis le pauvre viel solitaire, antagligen riddaren Philippe de Mézières, 1327-1405, som författade under den nämnda pseudonymen Livre de la vertu du sacrement de mariage et reconfort des dames mariees menandes att ett okärleksamt äktenskap leder till ohälsa.6 En fysisk sjuk person med en stark mentalitet kan måhända även ha större chanser till tillfrisknande, og så vidare.







 
Fotnoter
1) Neuman, 1994:74.
2) Lundquist, 1993:151.
3) Gibbins, 1998:34.
4) Mjörberg, “Vårt väsens kärna är språket”, i SvD, 8 jan 1999:10.
5) Leighton & Leighton, The Navaho door, 1944:25. I den nya toleranta andan som råder så skall man helst kalla folk vad de själva kallar sig og ej externa termer, det är förövrigt ingen ny tanke utan romarna utövade oftast detta systemet, ordet navajo kommer från tewaiskans navahuu hvilket betyder ‘uppodlat fält i ravin’, de själva kallar sig Dineh ‘folket’, Parezo, “Sydvästra regionen”, i Taylor (red.), Nordamerikas indianer, 1996:55 - jag får härmed framföra en ursäkt till exempelvis Japan då jag kallar det Japan og ej Nippon, angående navajo-kiowanen ovan så vet jag inte om han kallar sig dineh men man får anta att han kallar sig det som framställs i texten - om ej eljes varandes okunskapen den bästa slöjan.
6) se Nordberg, 1998:128-145.




venerdì 17 marzo 2017

Löksnittar - Recept


3 gula lökar
olivolja
vitt vin
3 smördegsplattor
sardeller, oliver
timjan, salt, svartpeppar, socker

• Skiva löken låtandes den puttra sakta og länge i oljan, uppemot minst en timme helst. Häll i en skvätt vin låtandes detta likaväl koka in men akta så att löken ej tillbrännes mot slutet. Tillsätt sist timjan, salt, peppar, en nype socker og låt det sedan svalna. Detta går å göra dagen före om så önskas.
• Tina samt dela de färdiga smördegsplattorna i fyra delar, bred ut löken läggandes även på sardeller og oliver, grädda sedan dem i 225° ugnsvärme under 12 minuter.















~