giovedì 30 ottobre 2014

Schwabierna, Bajrarna et Dobrujatyskarna i Bulgarien - Europas tungomål CDLXVI


En senare invandring var de banatiska schwabierna som i grunden talade –germansk-västgermansk-högtysk-alemanniskt bajerska, men med många samt manngradiga influenser från andra tyska tungomål, samt spraak som ankommit i deras väg. Till Bulgarien kom de första 1893, ungefär 90 familjer, deras närvaro i Bulgarien stoppades av Hitler då dessa forslades tillbaka till Tyskland i policyn Heim ins Reich. Emellan 1840 og 1940 befanns även upptill 16 000 dobrujatyskar i den historiska regionen Dobruca, nu delad emellan Rumänien og Bulgarien, de repartierades efter samma motto som de ovan. Dobrujatyskarna tillhör de så kallade svartahavstyskarna. Förutöver dessa senkomna samt sedermera hemresta tyskar så fanns det allt tyskar i Bulgarien sedan, i vissa fall, Medeltiden när är en del anlände via de östra korstågen, härefter kom saxiska gruvarbetare för att åtföljas av westfaliska under 1200-1300-talen. De flesta av dessa flydde dock när Ottomanska riket gjorde inmarsch, de övriga bulgariserades in toto under mitten av 1400-talet. Lågtyska influenser i bulgariska språket spreds i processen.




















~

Axat från boken Europas tungomål

mercoledì 29 ottobre 2014

Kosligt


ljuva toalett
spritsar ränneskid i vägg

spola ej, konstverk



















~



martedì 28 ottobre 2014

Albansk minoritet i Bulgarien - Europas tungomål CDLXV


Även det till samma språkfamilj tillhörande –albanska målet gegiska finns företrätt i Vulgarien, eller Bullgaria som det heter på albanskan, med uppemot 1000 talare, men de kan även vara så få som strax under 300, og är en kvarleva efter bosättningar som anlänt under tidsperioden 1400-talet till 1600-talet. De har varit många fler men de har assimilerats allteftersom.




















~

Axat från boken Europas tungomål

lunedì 27 ottobre 2014

Taskig uppdelning


FAN

söndag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag

TASTISKT

fredag
lördag

TASKIGT



















~

domenica 26 ottobre 2014

Bulgariska greker - Europas tungomål CDLXIV


Av en –grekisk-hellenisk språkgruppering finns det emellan 3000 och 25 000 förestående i landet, som de transkriberat kallar Voulgaria. Greker har funnits i landet åtminstone sedan sexhundratalet f.kr. när milesier samt dorier grundade pontiska kolonier längs kusten, ofta på redan befintliga thrakiska bosättningar. Ännu före 1900-talet fanns det en liten grekisk minoritet i sydöstra delen utav Voulgarien. År 1900 beräknas det hava funnits 33 650 hellener men efter en antihellensk hållning samt avtal om folkförflyttningar 1906 så försvann de flesta av dessa in i Hellas. De enda undantagna var några grekisktalande som ehuru erkände sig som etniska bulgarer. Det finns även en annan folkgrupp som det ehuru ej finnes några siffror eller exakta uppgifter om, och det är sarakatsanerna som talar en gammal variant av attiska, hvilken ehuru inom en snar framtid antagligen nått sin vägs ände (se Hellas).




















~

Axat från boken Europas tungomål.

sabato 25 ottobre 2014

Kvarleva

 

livet är inte värt att leva
endast sorg man i sig heva
fastän kärlek man i sig vill sleva

jag vill ej fortleva
om jag ej med dig få sammanleva



















~

venerdì 24 ottobre 2014

Armenisk minoritet i Bulgarien - Europas tungomål CDLXIII


Språken –armensk-armeniska har en långvarig historia i landet och talas utav emellan 13 000-27 000 individer, och de har tre inhemska nyhetstidningar att läsa på sitt språk. Armenierna residerar främst i Plovdiv, Sofia, Varna og Rusé och har haft bosättning i Bulgarien ända sedan 400-talet när de anlänt som en del av det byzantiska kavalleriet, senare, emellan 500-1000-talen, har även de gnostisktillhörande paulicianerna och tondrakierna anlänt men esomoftligen assimilerats in i den bogomilska rörelsen samt däri bulgariserats. Tsardömets högsta företrädare gifte sig även ibland med nobila människor utav armeniskt blod. Nästa inflytt skedde under det ryss-turkiska kriget i slutet av 1870-talet då flera tusen tog sin tillflykt till Bulgarien, man bedömer att den armeniska befolkningen fyrdubblades till omkring 20 000 genom detta. Armeniernas traditionella språk för denna grupp var västarmeniska men under kommuniststyret har man haft utbildning på östarmeniska varvid detta spritt sig, många flyttade även från Bulgarien under denna tid, men det senaste decenniumet hävdas det att det fulla antalet av armenier i landet ligger på omkring 40 000 individer.


















~

Axat från boken Europas tungomål.

giovedì 23 ottobre 2014

Åtrå


tungans framförsel längs din hals
är en ren o skär sakral upplevelse




















~


mercoledì 22 ottobre 2014

Sefardernas öden i Bulgarien - Europas tungomål CDLXII


Även det –iberoromanska språket ladino (se Turkiet) har historisk börd i Bulgarien som en efterlämning utav det ottomanska väldet och den utvisning från Spanien som skedde i slutet av fjortonhundratalet. Under slutet av 1800-talet var ungefär en procent av Bulgariens befolkning judar, främst boende i urbana lokaliteter, varav 96 % talade judeokastiljanska. Judeokastiljanskans vitalitet bevisas genom att det emellan 1880 og 1932 fanns fler än 50 nyhetstidningar på språket, emedans sju istället skrevs på semitiskans hebräiska. Bulgariskan spred sig ehuru og 1934 menade nästan 40 % av judarna att de vanligtvis talade bulgariska, även om kunskap om spanjolska bibehållits av de allra flesta. I Bulgarien hade sefarderna kunnat leva relativt ostört utan problem framtills nazisternas framgång i Europa och man räknar att det fanns nära 50 000 judar i landet 1940, varav över hälften i Sofia. Mer direkt kännedom om planerna på den slutgiltiga lösningen fick de bulgariska judarna 1942 när det planlades att alla judar skulle deporteras och deras tillgångar beslagtas. Man började dock med att låta judarna bära den gula symbolen, samtidigt som judiska hem samt affärer skulle utmärkas. För majoriteten utav judarna bleve det således strängare tider, trots att en del ekonomiskt gingo ihop med icke-judar, varvid tillgångarna kunde räddas. De apartheidiska lagarna genomfördes ej heller alltid rigoröst och producören av de gula symbolerna hade uppenbarligen ej ett speciellt effektivt produktionssystem. Självfallet blev judar överrepresenterade i motståndsrörelserna och det första partisanska attentatet mot den protyska regimen genomfördes utav en jude, i antal räknat var det 400 judar som ingick i motståndsrörelsen som bestod av alltsomallt 10 000 personer, judarnas proportionella antal är fyra gånger högre än för övrig befolkning. Efter tyska påtryckningar överenskom att Bulgarien skulle skicka 20 000 judar österut. I den ursprungliga texten noteras att judarna skulle tas från Thrakien og Makedonien, hvilket är samstämmigt med hur man främst gjorde i Vichyregimens Frankrike, där man först plockade judar som ansågs som främlingar i landet och helst inte rörde de som ansågs som medborgare; i de nämnda områdena fanns ehuru ‘enbart’ 12 000 judar, varvid man kan konkludera att den bulgariska regimen även tänkte deportera runt 8000 av sina egna medborgare. Önskat antal infångades i det ockuperade Thrakien och deras slutgiltiga öde är okänt, änskönt välkänt, stundom därefter varde det de makedonska judarnas tur, där även de flesta härifrån finge åka till Treblinka för att aldrig mera få blinka, något hundratal nyttofulla makedonska judar släpptes ehuruväl utav den bulgariska regimen. 8400 bulgariska judar listades för deportering, men den blev lyckligtvis ej av på grund utav olika politiska omständigheter. Den kommunistiska ‘solidaritets’-eran som följde var heller ej speciellt tolerant mot judeelementet, utan under början av 1950-talet forcerades judar att migrera till Turkiet, då de sågs som en ottomansk efterlämning. De flesta valde istället att flytta till Israel efter att detta skapats, inom tre år efter att detta hände hade kanske uppemot 45 000 judar flytt landet. Efter den massiva flytten uppskattas det att det fanns emellan 5000-7000 judar kvar i Bulgarien.



















~

Axat från boken Europas tungomål

martedì 21 ottobre 2014

lunedì 20 ottobre 2014

Rumänerna et Aromunerna i Bulgarien - Europas tungomål CDLXI


Av språken med –latinsk börd åtfinns främst –östromanska förgreningar. Tungomålet aromunska (se Albanien) påstås av vissa talas av omkring 40 000 människor i Bulgarien, men i verkligheten så kan det mycket väl vara så att många av dessa egentligen använder sig av ett annat språk, par préférence bulgariska, för sin alldagliga kommunikation - vissa anger antalet aromuner till så lågt som mindre än 1500, eller kanske upp till 3000, hvilket kanske är mer troligt. Aromunerna i Bulgarien har blivit kraftigt bulgariserade, dessutom emigrerade många till Rumänien 1930. Aromunskan talas eljes i små fickor i södra Bulgarien, främst i Pirinska Makedonija samt i Rodopebergen, men aromunerna sammanblandas ofta med rumänerna som bor i norra delarna av landet og som är runt 20 000-30 000 ock som då också tillhör den östomanska subindelningen samt talandes en rumänsk variant som går under benämningen oltenska. Man har inget bulgariskt intresse av att erkänna dessas språkrättigheter. Aromunerna i Bulgarien hunno ehuru före bulgarerna med ett författande av en grammatika, hvilket redan skedde, genom Bojadischis försorg, anno 1813 som behandlar aromunskan precis som om det rörde sig om ett centraleuropeiskt lingua franca?



















~

Axat från boken Europas tungomål.

domenica 19 ottobre 2014

Telias teknik


att nyttja Telia
som bredbandstillhandahållare

är som att känna sig
som burkina fasier





















~

venerdì 17 ottobre 2014

Romernas moderna historia i Bulgarien - Europas tungomål CDLX


För att hoppa fram lite i historien så kom lagstiftning om tvångsarbete för romer 1942. 1943 så påbörjades deportation utav judar från Makedonien och Thrakien genom Boris försorg, hvilket ledde till att romer försökte hjälpa dem, misstänktsamt medvetna om att de stod på tur. Lagen om tvångsarbete hade ej implicerats till fullo, men man började nu söka igenom alla bulgariska städer efter romer som inte kunde bevisa anställning, för att köra ut dem på fälten när skördetiden började. Regeringen var ehuru ovillig till att sända iväg romerna utanför Bulgariens gränser och man påbjöd även de lokala myndigheterna att förbjuda romer att förflytta sig under förevändning att man skulle förhindra spridningen utav olika sjukdomar, särledes tyfus. Tyskarna förklarade bulgarernas ovilja till deportation av både judar og romer med att deras mentalitet var i avsaknad av en ideologisk styrka. 1943 nullifierades all antijudisk lagstiftning och romer krediterade Boris med regim för havandet räddat romerna från koncentrationslägrerna. Hursomhelst så dogo ungefär 5000 bulgariska romer under pořajmos, men det är ändock ett av de lägsta antalet offer i hela Östeuropa. I den kommunistiska eran som följde skapades ett romskt organisatoriskt liv och alla romer var framtills 1948 tvingade att prenumerera på en romsk nyhetstidning som publicerades. Det kommunistiska styret visade sig dock icke vara så tolerant som först troddes utav många och i ett försök att bli av med muslimer og judar under början av 1950-talet utslängdes en hel del judar samt turkar från Bulgarien till Turkiet, bland turkarna inblandades beräkneligen 5000 muslimska romer. Efter Stalins död påbörjades en ny politik gentemot romerna när de förbjöds att leva ett nomadiserande liv och de muslimska romerna påbjöds även att ändra sina namn. Resultatet av bosättningspolitiken ledde till ett starkt segregerat stadsliv då, enligt interna kommunistiska rapporter, romska ghetton nu fanns i 160 av Bulgariens 237 städer samt i 3000 utav dess 5846 byar. Även om romska skolor till viss del var i funktion, så gjorde man allt som stodo i ens makt för att förstöra romsk självidentitet, rörande allt från att stänga igen den romska teatern i Sofia till att helt ta bort dem från befolkningsstatistiken - den sista statistikundersökning med romsk inblandning gjordes 1956 som då visade nära 200 000 romer. Även om romer numera statistiskt inte fanns, så påtvingades ändå just romer att tvångsarbeta om de inte hade fast jobb. 1959 bestämdes även att romska barn måste gå i bulgariska skolor och man fortsatte att aktivt förhindra romer att associera sig med turkarna, hvilket många muslimska romer valde att göra, d.v.s. anamma turkiska eller arabiska namn, gå i turkiska skolor samt då lära sig turkiska. Olika kulturorganisationer förbjöds, även romska fotbollslag ansågs vara kontradiktärt mot det kommunistnationalistiska Bulgarien, men det dröjde ända till 1984 innan man vågade sig på att förbjuda utförandet utav romsk musik. Efter att den kommunistiska regimen fallit, så har de diskriminerande attityderna hos de bulgariska folket ingalunda förmildrats, utan nu beskylls romerna för en oresonligt stor del utav kriminaliteten som sker i landet. I själva verket är det bulgarerna som begår de flesta brotten, inkluderande människoförföljelser på rasistisk grund, exempelvis fördrevs femtio romska familjer från staden Burgas i september 2009, varvid deras hus raserades. De har dock i likhet med alla andra individer numera rätt att välja namn, religion og språg utifrån egen önskan och ett otal romska organisationer har sedan dess uppsprungit.





















~

Axat från boken Europas tungomål.

mercoledì 15 ottobre 2014

Romernas inträde i Bulgarien - Europas tungomål CDLIX


De bulgariska romernas ursprung eller befintlighet i landet har ibland, utav romer, hävdats härstamma från 600-talet, emedans andra menar att de är ättlingar till lydier eller ligurier. I verkligheten antas ehuru romerna ha anländit via det Byzantiska riket under 1000-talet, men den stora romska migrationen till Bulgarien togs istället vid i og med det Ottomanska rikets erövringskrig under 1400-talet. Bulgariska källor förtäljer om egyptier som levde i stort antal under 1300-talet inom landets gränser. De ottomanska härskarna var relativt toleranta gentemot olika kulturyttringar, men menade att romerna inte skulle bedriva nomadism utan bosätta sig och arbeta med något vettigt, samtidigt som man såg behovet utav att det fanns folk som kunde utföra lågstatussysslorna.



















~

Axat från boken Europas tungomål.