mercoledì 28 settembre 2016

Ò뵇


ÄßUÎÈí Ò뵇
¯ÄßUÎÈí Ò뵇

ÎÈëÐÎÞ















~


Skotsk gälofobi - Europas tungomål DCCVIII


Gäliskans sista rike var dock förgånget, hoppet om ett nytt i framtiden får inte ses som förgängligt. En reguljärt hostil hållning mot språket var förhärskande under slutet av 1400-talet och fram till, ja, nästan nyligen, og man missionerade ut det engelska kvädet samtidigt som man såg med förakt på det gäliska oket. Denna illvilja kom inte allena från England utan även från Lågländerna i Skottland, eller som den under 1700-talet verksamma gäliska poeten Alasdair mac Mhaighstir Alasdair benämnde det mì-rùn mòr nan Gall, ‘den stora illviljan från lägländarna’. Inte förrän under 1800-talet så minskades avigheten mot språket märkvärt även om man såg ned på språket inom den lägre utbildningen där engelskan var allenarådande, och detta även i områden där enbart gäliska talades. Även idag framförs ofta gälisktalande i derrogativa ordalag, med beskyllningar kring allt från lantlighet, efterblivenhet såsom alkoholism, samt att stödjandet utav språket är totalt slöseri med tid, energi og medel. I hvilket fall så minskade denna skräniga ointellektuella avighet samt dels så spreds läskunnighet og bilingualism, men även en ny och växande vetenskapsgren växte fram, hvilket gjorde det engelska bakgårdsspråket åtminstone lite intressant även för intelligentian, sipprandes ner till pöblen - den komparativa språkvetenskapen som bygger på insikten om att språk kan vara besläktade samt att så varo fallet med olika till höres olika språk såsom gäliska og hindi eller italienska samt ryska. Det nyvaknade intresset ledde till att keltiska lärostolar inrättades vid universiteten och grammatikor samt ordböcker skrevos, språket lyftes väldeliga. Här hade engelsmännen ett exotiskt språk på sin bakgård, där engelskan ju självt bara är en germansk utväxt, från Tyskland ultimat dessutom. Under slutet av 1800-talet så försämrades utbildningsmöjligheterna igen, speciellt i den normala skolutbildningen genom skolreformen från 1872 och de enda som i egentlig mening hållit kvar vid språket av hävd är kyrkan, men inte heller den skotska kyrkan har stått emot språkutdöendet även om ‘svagare’ frikyrkor tydligen klarat av detta. En ny skolreform togs vid 1956 som stärkte gäliskans ställning, även om den inte blev lika starkt hållen som kymriskan i Wales - viljan hos många individer samt ungdomars attityder till språket haver ehuruväl blivit positivare, hvilket kan utgöra skillnaden emellan liv eller död för detta minoritetsspråk. En annan positiv bieffekt är att ej allena genom att språket hålls levande i de kommuniteter där talarna finnes utan även att det skapas karriärsmöjligheter og jobbefintligheter, utanför de traditionella områdena, för gälisktalande där det kanske även är en förutsättning att man kan språket. När gälisktalande föreningar, organisationer, skolor, institut, akademikor, tidningar, tidskrifter, TV- og radiokanaler, förlag, reklamföretag, översättningsbyråer, med mera, skapas så skapas även tusentals jobb- samt karriärsmöjligheter som kraftigare än allt annat kan inspirera folk att bibehålla sina ancestrala, samt utrotningshotade, språk.














~

Axat från boken Europas tungomål.

martedì 27 settembre 2016

Anima


entrare interiora
santuario

in questo uccello
fiore

adesso sole
unione















~


The mummies of Ürümchi - Elizabeth Wayland Barber




En fascinerande bok kring de likväl fascinerande europoida mumierna man funnit i Tarimbäckenet i Östturkestan som äro daterade till från emellan 1800-200 f.kr. där speciellt de äldre utav dem har klara icke-orientaliska fysiska drag utan istället höre till populationer levandes i Västeurasien, kopplandes dessas textilier till den keltiska textilstilen som legat till grund för tartanen. Med gott om bilder samt explanationer om mönstrena.

Även språket som man förmodar att dessa talade, det tokhariska språket som man funnit dokumenterat i regionen, men från runt 500-talet e.kr., bär snarheter med de italiska, germanska men främst keltiska språkgrenarna utav den indoeuropeiska språkfamiljen.

Barber är ehuru en expert på just antika textilier og genomgår detta på ett grundligt samt intresseväckande samt lättläst vis, föreslagandes kopplingar samt eventuella vandringsposibiliteter för dessa i sak östligt levande indokelter.
















~

Läs om dessa i min bok Europas tungomål

Italkianska ~ Judeoitalienska


Italkianska / judeoitalienska är ett italoromanskt språk som talas av några få äldre personer i nordöstra delen utav landet och som är ett språk sprunget utav äldre italienska med inblandning av hebreiska samt arameiska. Det är som sagt endast några ytterst få äldre som talar språket, men ytterligare något tusental nyttjar fortfarande element utav språket i sin vardag.

I den relativt nya namnbeteckningen, från början av 1900-talet, har man i förvirringens namn ibland stoppat in helt från italkianskan avskiljda tungomål såsom judeopiemontesiska, judeovenetianska, judeoromerska, med flera, många italienska judar har bekallat sina egna språk för la’az, hebreiska för ‘främmande språk’ hvilket även är beteckningen från judeolatinsk tid, men även latino, guideesco eller judeoflorentinskans iodiesco, samt efter ghettonas införsel – i förstahand Venedig – ghettaoilo, ett språk som kan nyttjas synonymt med judeovenetianskan, ehuru med vetskap om att även en del andra judeoitalienska språk fått liknande beteckning.














~

Läs mer om dessa språk i boken Europas tungomål.

Pilaffris


skala og finhacka två gula lökar, fräs detta samt runt 3 deciliter långkornigt vitt ris eller råris i olja i en kastrull under omrörning, fyll på med vatten så det övertäcker riset og löken samt några droppar grönsaksfond. Låt riset koka upp för att sedan låta riset koka på svag värme under ungefär 20 minuter för vitt ris samt det dubbla för råris.

Salta efter behag, samt ilägg curry  eller oregano, curryn kunne då med fördel fräsas tillsammans med löken og riset.


Om man är förutseende så kunne man lägga råriset i kokvattnet minst fyra timmar före ovan procedur, då kokas det sedan likväl på runt ett tjog minuter.












~

lunedì 26 settembre 2016

Det gudomliga trädet - Tu est Divina I LVIII


kvinnan är ett träd
gudinnan är ett träd

står på jorden
men når till himlen

jag tror på trän
















Iδ


Andalú - Andalusiskan i Andalusien





I relation till olika geospråkligt förekomna språk på den iberiska halvön så äro det intressant att påpeka att de sydiberoromanska andalusisk ock kanarisk kastilianska hava ett antal likheter med den spanska som erövrat den spanska utomeuropeiska världen, just andalusisk kastiljanska / andaluz / andalú bedömes dessutom ofta vara den kastiljanska i Spanien som avskiljer mest från standardspråket. Andalusierna erkännes även internt i Spanien som varandes en egen nation.

Språket har en högre grad av inlån från mozarabiska, romani, andalusisk arabiska samt så kvarlever olika former utav arkaismer från fornkastiljansk tid häri. Andaluz talas i Andalusien, södra Extremadura, Gibraltar, Ceuta og Melilla. Många menar att andalusiska ej överhuvudtaget bör ses som en simpel dialekt utav kastiljanska, hvilket åtminstone lett till resultatet att mången myndighet i Andalusien nu hänför språket som den ‘andalusiska språkvarianten’ istället för att nämna det som en simpel patois i derrogativ stil.


Språket haver varit befläckat utav låg prestige då området varit fattigare än många övriga delar utav landet, hvilket lett till en lång utvandringstradition, bland annat därför är dess påverkan på amerikansk spanska relativt stor, där man flyttat uppåt till Madrid eller Barcelona og då aktivt ofta avarbetat sin andalusiska tunga för ordinär kastiljanska. Andalusiska är eljes även flamencons språk, samt nyttjas ofta i komik, då det ses som närt rudimentärt.











~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Kokt brysselkål


koka dem i saltat vatten, eller vittvin, under runt 3-4 minuter, sedan äro dem klara.
är man ej rädd för smör så blir det smakförhöjande med lide smält smör hällt på














~

Skottlands språkhistoria - Europas tungomål DCCVII


Gäliskan i Skottland kunno i speciellt skriven form förstås av iriskans talare på den iriska ön, då stora likheter kan skönjas inom såväl grammatik som ordförråd, men det talade språket skiljer sig ganska markant og ömsesidig förståelse är ej förekommande ordinärt. Bland annat så har gæliskan infört vissa säregna ljudaspirationer som artar sig som preaspirerade konsonanter, før exempel uttalas p ock k som hp ock hk efter en kort vokal. Just denna säregenhet har alstrat teorier kring en vikingapåverkan då samma sällsynta fenomen står att finna i isländskan. Gäliskans starkaste epok inträffade ehuru några århundraden efter Dálriadas instiftan när landet samt språkets administriella form sträckte sig över hela Skottland plus över den nordvästra delen av England. När den sista gälisktalande kungen, Malcolme Canmore dog 1093, avdagade også detta tungomåls starka ställning, för att än så länge aldrig ha återvänt. Men skotsgäliska språknostalgiker skall dock ej titta på denna konung med avund, utan han var just den som bland annat införde engelsk lag og sed samt härmed även engelskt språkbruk - Skottland har heller ej aldrig varit helt enspråkigt, hvilket är värt att påtala. Från 1100-talet och framåt ökade ehuru hela tiden det engelska och franska inflytandet vid det skotska hovet och städerna, Skottland var ju även senare ett frankofilt land, og vid slutet av 1300-talet räknar man med att engelskan hade majoritetsställning i lågländerna. Vid denna tid fanns ack ett annat rike, The Lordship of the Isles som det på engelska brukar kallas, som var beläget på Hebriderna samt i nordvästra Skottland, och det är enbart här som gäliskan haft administriell betydelse, även högländerna använde engelskan i officiella sammanhang, och det är ävenledes här som gäliskans nutida ‘starkaste’ fäste är förestående. Hebriderna et al var i praktiken självständiga emellan 1100-talet samt framtills 1493 då de underställdes den skotska kronan; just öarna Hebriderna tillhörde fram till besegrandet 1263 den norska kronan og de vikingar som bosatt sig på öarna övergick även de så småningom till gäliskan emedans norn fick vika undan. Nornen i sig överlevde längre på Orkney og Shetland.














~

Axat från boken Europas tunogmål.

sabato 24 settembre 2016

Kärleksslick


när jag slickar dig

efter älskogen med älskaren
dig njutning givit

gör jag min kärleksplikt















~


Jamtland ~ Jämtland




Jämtland ä givetvis ett gammalt samiskt område, men till skillnad från de norrländska markerna så haver Jämtland i redan tidig tid befolkats av germaner og är ej något nybyggarland à la Norrland et Lapponia - samer finnes givetvis kvar i området likaså.

Jamskan, eller jämtskan, som är det språk som talas här naturligt benämnes ofta som varandes ett norrländskt mål, men varken den lingvistiska eller den politiska historien har speciellt mycket med Norrland att beskaffa, förutöver faktumet att vi nu befinnom oss uppe i norra delen av det moderna Sverige som utgör gränslandet mot Sàpmi. Jamskan är det ursprungliga germanska språket i området med undantag av en mindre norsk minoritet, idag beräknas högst omkring 30 000-50 000 människor föra sig på jamska, i området finns eljes underlag för runt 120 000 talare.

När germanska folk verkligen beträdde den samiska marken i området är svårt att sia om og händelsen är av egentlig ringa betydelse för nutida befolkning då både samer samt jamtar huserat landet under en lång period och det kan därmed ej karaktäriseras som någon nyare utveckling. Jamtland, såsom det heter på jamska, betyder antagligen ‘jamtarnas land’ - detta land har hela tiden haft stora kulturella kontakter med Trøndelag i Noreg, hvilket även visar sig lingvistiskt. I politisk mening så kopplades även det jamtska riket till det norska även om det aldrig inkorporerades i detsamma, utan hade en liknande ställning som de norska Orkneyöarna varvid man innehavde en stor intern självständighet og man behövde enbart betala en mindre skatt.

Jamtland var indelat i fjärdingar som var döpta efter väderstrecken nåendes fram till Storsjön, men under högmedeltiden så bleve det istället de 14 tingslagen som blev grunden för indelningen. Riket styrdes så att förutöver bygdetingen så hade man ett allmänting på Frösön en gång om året, detta Jamtamot hölls samtidigt som Gregoriusmarknaden, hvilket kan te sig både logiskt som praktiskt. Några decennier efter det isländska alltinget beslutat hänföra landet till kristendomen gör jamtamotet samma sak samt reser dåleda Frösöstenen i åminnelse å detta.

Man hade även en lagbok som till sin början var i muntlig form, men som sedemera skrevs ner i Jamtlandslagen som ehuru dessvärre försvann år 1813 från Trondheim dit den förts av danskarna. Det jamtska självstyret höll i sig ända fram till slutet av 1500-talet, men förändringarna började redan 1536 när Noreg förlorade sin suveränitet till Köpenhamn som därvid även styrde Jamtland, hvilke slutfördes under det nordiska sjuårskriget 1563-70 då Jamtland ockuperades av svenskarna. Slutpunkten komme dogh senare vid Kalmarkriget 1611-13 då både jamtarnas politiska såväl som ekonomiska ställning raserades - vid freden i Brömsebro blev Jamtland Jämtland för resten av den nuvarande historien, förutöver kortare befrielser.

Det svenska styret utarmade, så än idag, folket genom högre skatter, utbyggda regementen, skansbyggen, og så vidare, och när norrmännen så slutligen kommo till jamtarnas räddning i slutet av 1670-talet så hälsades de också mycket riktigt som befriare, under befriarnas beskydd stod landet dock enbart under en kort tid.

Från 1750-talet och fram till 1910-talet tillväxte regionen både ekonomiskt samt demografiskt, men härefter har stagnation och nedgång varit gällande för området, Östersundsregionen har ehuru i form av centralort genomlevt en expansiv epok.


Det svenska försvaret har i sann ockupationsanda fördärvat stora delar av Jamtlands nationalhistoriska kvarlämningar på Frösön, men någon genuin suveränitetskänsla verkar ej hava innefunnit sig.











~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Rikets säkerhet


det största hotet mot Sveriges säkerhet
är rikets signalspaning

det gör Sverige
till en rysk måltavla














~

Gaelerna i Skottland - Europas tungomål DCCVI


Gaelerna är de folkslag som antagligen var de första keltiska folk som besteg de brittiska öarna, men som senare fördrevs norrut samt västerut av de annalkande britannerna som således representeras idag utav de brytonska folkspillrorna sedan de likväl blivit bortschasade utav anländande germanska folk. Den gäliska som idag talas i Skottland härstammar i sin tur från de iriska kolonisatörer som, som tidigare nämnts vid keltgenomgången, under 400-500-talen koloniserade den Storbritannska ön. Språkvetare anser ehuru ej att gäliskan utgjorde ett separat språk förrän på 1300-talet och ett eget skriftspråk utvecklas icke förrän under 1600-talet, före detta var skriftspråket till största delen gemensamt med det iriska. De äldsta bevarade texterna är anteckningar på målet från 1100-talet, men de äldsta mer regelrätta texterna på gäliska från Skottland härstammar från 1400-talet då språknationalisten samt tillika poeten Walter Kennedy ansåg att skotskgäliskan var det enda rätta språket för den som ville kalla sig skotte. Till saken hör også att den romerska benämningen på den eiriska öns invånare var skoter, Sco‘tti eller Sco‘ti, og det var således genom dessas kolonisation som det nuvarande nationsnamnet har kommit till.















~

Axat från boken Europas tungomål

venerdì 23 settembre 2016

Desire for Pleasure - Fifty shades of grey XVI


I myself have a medium-sized cock, therefore I wish that he preferably has a bigger cock than that, ideally much bigger, if possible he may be black, well equipped, or at least sexy muscular, I sincerely wish that you enjoy more of the sex act, than with me, I want it to add the feeling, that it should be worth it, that you get a strong wish for more, and more

just doing it once would be lame, nicer is, if this is the beginning of something persistent that you can get, from how many you want, how often you want














~


Singsang ööscher i Oche


I Aachen / Oche / Aoke i Tyskland talas sydöstlimburgiska / sydmeuse-rhenish som esomoftast ehuru benämnes som varandes ett ripoariskt språk i Tyskland, dessutom högtyskt, men är i verkligheten transitionellt, språket sydöstlimburgiska som avskiljer sig ifrån de övriga limburgiska språken har ehuru just tonala klara samband med ripoariskan. Generellt kunnandes man säga att dessa språk ligger närmare lågtyskan än högtyskan, men det anses absolut ej vara tillhörigt lågtyskan utan till det som således ofta kallas lågfrankoniskan.

Hursomhelst, talet i Oche heter ööscher / öcher ofta med tillägget platt, språket kallas även för singsang då det utifrån andra tyska språk bär en egendomlig og fint klingande skönmelodi i sig.













~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Olivröra


Tag 2 deciliter svarta kärnfria oliver, runt fyra vitlöksklyftor, en halv deciliter olivolja, peppra samt timja i överkant, samt mixa alltihopa. Eventuellt en stänk citron i likväl.

Om man blandar i lite kapris och sardeller så fåendes man tapenade istället.

Röran funkar bra som tillägg här og var, men även att äta på små rostade brödskivor och håller runt en vecka i kylen.














~

Lando dël Lando - Landologica BFI


ël landica, landicosa















~

giovedì 22 settembre 2016

Skotsgälisk litteratur - Europas tungomål DCCV


Kampen om språket började ehuru i emigrantsamhällena som hade vuxit upp i söderliggande städer, till exempel så grundades The Edinburgh Society for the Support of Gaelic Schools år 1811, emedans The Gaelic Society of London redan grundlades 1777. Denna sistnämnda figurerade även som översättningsbyrå åt regeringen för de texter som skulle översättas för Högländerna, härav fick språket en viss officiell framträdning samt domänvinster lingvistiskt sätt. Det ges ut några få tidningar eller tidskrifter på målet, ehuru inga dags- eller veckotidningar, men en del nya böcker utgives, ungefär 100-110 per annum, av varierande art og siffror från 1970-talet gör gällande att runt 50 % av de gälisktalande även kunde läsa på sitt keltiska språk. Emellan 1830 och 1900 trycktes hela 900 sekulära böcker, böcker skrivna på ett språk som 1881 talades av över 230 000 människor, men som ändock överhuvudtaget inte existerade i Scottish Education Act från 1872, förlagen var likväl belägna i städer som Edinburgh, Stirling og Glasgow. Gäliskan har bara ett litet utrymme i vissa politooffentliga rum, fastän språket exempelvis jämte med engelskan haver en närmast jämställt status på lokal nivå i de västra ögrupperna sedan 1975. Sedan det Skottska självstyret kommit igång har de ekonomiska medlena till publicerat material på gäliska ökat markant, detta särledes gällande oral media såsom speciellt TV men även radio. I parlamentet självt fanns år 2001 bara två som parlerade flytande på språket, utav 129 ledamoter.














~

Axat från boken Europas tungomål