lunedì 6 luglio 2015

Slaviska världar. Möte med språk, kultur och religion i slaviska landskap, Margareta Attius Sohlman - Recension




Utav de kvarvarande stora kultursfärerna i Europa så är det den slaviska man egentligen hör minst om i den allmänna litteraturen eller debatten i Sverige, emedans den romanska et germanska florerar vida kring, protestantismen og katolicismen, visavi ortodoxin. Förenklat.

Detta fastän den svenska kulturen - ej allena vissa nutida ideologiska et politiska förgreningar - har plurala og intressanta kopplingar mot slavismen, i allt från Gotland till Stockholm, eller fordomdags Östsverige, et Rus. Men det är ej allena här uppe i den norra perifierin utav Europa som de intressanta kulturerna möts, där Europa klyvs, ity slaviskan går som en gräns igenom Europa gentemot både germansk som romansk motgrund från nord till söder, från södra Östersjökusten till Venedigs lagun, med bara små fickor utav andra kulturer insprängda däremellan.

Här går, rudimentärt sagt, gränserna för språk, mellan latinsk og i sydöst grekisk, mellan ortodox et katolsk, samt sedan protestantisk, kristendom, tidigare även, emellan socialism och frihet, emellan demokrati og diktatur, men här för Sohlmans bok istället fram det som förenar, ofta visandes på kulturella kontakter långt tillbaka, samt framöver igenom historien, inom dessa kulturella sfärer.

Boken är disponerad så att den fungerar som en översikt, med utdrag från en stor mängd olika artiklar et dylikt författarinnan skrivit samt nyttjat vid andra tillfällen, givandes en allsidig samt begynnande helhetsbild utifrån mångtalig synvinkel.

Det kan handla om den ryska läs- och skrivkonstens begynnelse, om Novogrods intressanta mångfacetterade, men alldagliga, näverbrev som gör att man snabbt imaginerar människors liv under 1200-talets socknadagar med komihåglistor og enkla teckningar, visandes hur skrivkonsten var relativt allmänt känd, samt nyttjad, vidare hur skrivkonst, bokkonst och litteratur utvecklas intill 1600-talet, hur kulturen och religionen prägeltrycker skriftens framkomst.

Mycket handlar om ikoner samt läsekonsten, hvilket bitvis känns bortom den allmänna läsarens intressesfär men som i sin helhet og detaljer ger intressanta invinklar og känningar om dessa för många okända kulturspeglingar, motsatt det kan man peka på att inblicken kring de östslaviska kvinnornas ställning får sägas vara av stort intresse, tämeligen okänt og väldigt häpnandsväckande liknandes talibanernas välde i Afghanistan eller saudiskornas ordinära liv.

Okänningen om den slaviska, denna ’den andre’, verkar enligt författarens förtäljning varit bastant, tiderna igenom, nog så gällande för de östra, ryska, territorierna, men ack ej så för alla ’slaviska’ världar. Hon ger bildrika, samt imaginära, bilder kring religionens ortodoxa värld, inte minst ikonastiken som hon hålla kär, även detta ju mystifierades i väst, hållandes det som avgudadyrkan prekär.

Med anledning utav bokens sammansättning utav allehanda artiklar författarinnan gjort så blir det en aning många omsägelser samt sprätigt diversat förtäljat, men med egen sinnevärld kan dessa ting förbises, särledes då det är i sig behändigt att få många olika artiklar samlat. Ibland blir det dock för mycket av dagboksupplevda resereportage mer anpassat till lättsammare magasin, än kulturbeivrandes fackvolymer, samtidigt som det ger en personlig levande touch ej att förringa.


Författarinnans vurm för den Svenska Kyrkans og dennes starka involvering i det svenska samhället - helt oväsentligt för slavistikens narration - känns väldigt missanpassat, men kan å andra sidan visa på de krafter som ändå är delika emellan öst och väst, mellan ortodox och katolskhärkomna kyrkor, inom vissa kulturella delar av våra samhällen, mer frekvent i Ryssland ack än här.















~

Om de slaviska språken se min Europas tungomål

Well trained Cuckold



doing his licking part
















~


domenica 5 luglio 2015

Gallofranskan et Normandiskan - Europas tungomål DLXI


Gallofranskan har omkring 28 000 talare samt är språket som talades i medeltidens Neustriska rike och har till exempel ej de nordiska influenser som broderspråket normandiska erhar, istället har det, särledes i väst, erhållit influenser från keltiskans bretonska. Galliskan är ehuru inte alls lika synlig offentligt som bretonskan är, inte ens i dess historiska hjärtland Pays Gallo hvilket inkluderar kapitalstäderna Rennes og Nantes, eller Resnn og Nauntt på galliska, eller Roazhon og Naoned på bretonska. Gallofranskan är uppdelad på en del olika varianter där litterära traditioner finnes, även om språket som vanligast främst figurerar i musikaliska, teatralistiska samt narrativa kontexter. Några ord av jämförelse är gallo-fr fórmaij-fromage, desort-sortie, limerot-numéro og anoet-aujourd’hui. Normandiskan har ett nära gemensamt ursprung med galliskan och verkar vara sprungna från samma källa men normandiskan fick en egen utvecklingslinje i och med normandernas erövring och bosättning utav området hvilket ingivit en ny språkkontext, språket lever även i utökad grad på vissa av de normandiska öarna där språkentusianismen är hög hos vissa få. Poitevin, eller poetevin, är klassificerat oïlmål men har med anledning utav sin belägenhet vid Poitou, tidigare Thifalien, klara drag av även ocmålen då detta var gränslandet emellan de tu i tidigare tider. De tidigaste skrivelserna på detta parlanjhe skrevs under 1200-talet i formen av juridiska dokument och första boken trycktes 1554, många narrationer hamnade sedan i tryck och från 1800- og 1900-talen intog tungomålet tidningsvärlden. Mycket utav den acadiska franskan är hämtat härifrån, detta är även gällande för saintongeäiska, saintonjhouê / jhabrail, som numer annars främst talas på landsbygden samt i den bianuella tidningen Xaintonge.


















~

Axat från boken Europas tungomål

Jean Biecher - Riesling Reserve - Vin d’Alsace





smakrikt elsassisk riesling utav fräsch kvalité, giovanell samt mycket frisk, emfaserandes olika frukter à la pomme, piere et lemon, ock en peu di mineralle, allt i en klassisk flûte d’Alsace

















~

sabato 4 luglio 2015

Vallonskan - Walon - i Vallonien - Walonreye


Alla känna till att Belgien slits sönder utav sina olika folkgrupper hvilka enkelt brukas indelas i beståendes utav flamländare samt vallonska fransmän, talandes då nederlänska samt franska. Detta är en extremt förenklad samt felaktig bild, då befolkningen eller befolkningarna egentligen varken talar nederländska eller franska.

Både nederländska samt franska är utifrån belgisk synvinkel konstruerade pådyvlade språk som hållo en god distans från den verkliga språkfloran som finnes inom landets gränser. Om vi här håller oss till att tala om Vallonien og dess språk så kan man enkelt se att franska talas utav runt fyra miljoner utav landets befolkning, upptagandes likväl runt halva det geografiska Belgien.

Karaktäristiskt för den ordinära franskan i Belgien är att den har bibehållit vissa arkaismer såsom septante samt nonante till skillnad från franskan i Frankrike. Men som nämndes så är franskan egentligen ett introducerat tungomål i Belgien og det har övertagit rollen som lingua från andra språkformer som har sin historiska hemort i regionen, speciellt nämnvärt är vallonskan / walon som talades i nästan hela det franskspråkiga området i nuvarande Belgien med undantag för vissa provinser och var vanligt framtills krigsdramat under 1940-talet. Förutom vallonska talas även de genuina språken picardiska, champenoiska samt gaumäsiska, som vi ehuru lämnom för separat diskussion.

Walon hör till samma nordfranska gren som parisisk-franskan, men räknas helt felaktigen esomoftast som en dialekt till denna, detta fastän en fransktalande förstår ganska lite utav vad en walonare säger, samt då walonska inte på något sätt är en avyngling till françien. Omkring 10 % av de franskspråkiga äro egentligen idag valonskspråkiga i det dagliga talet, måhändeligen så många som 60 % av den vallonska befolkningen anser dessutom att de kan vallonska hyggligt. 400 000 kan låta som en bra grund, men är det ej, då inte de yngre havandes tillräcklig kompetens i språket för att kunna använda det fullt ut, utan de väljer istället den hegemoniska franskan för sitt dagliga bruk - under de omständigheterna dör ett språk inom sinom tid ut emedans den starka franskan får en allt starkare position, ehuru på de mindres bekostnad. Walonskan figurerar ej i skolsystemet, detta även om språket numera erkänts regionalt.

Vallonskan är dessutom uppdelat på en hel del olika varianter, men den lingvistiska makten kan sägas vara centrerat till Liége i nordöstra Wallonien som är klassificerat som östvallonska områden där östvallonskan är den ledande, men ej den ende, varianten. Förutöver denna så finnes namuroiska, eller mittvallonska, samt väster om detta ett vallopicardiskt språk, även kallat västvallonska eller kanske östpicardiska, såleda ej att sammanblanda rakt av med språket picardiska, emedans man i södra delarna finner ytterligare ett blandspråk, vallolorränskan som även går under benämningarna vallogaumäsiska, sydvallonska samt nordgaumäsiska, ej heller detta att rakt av sammanblanda med gaumäsiska utan varandes ett blandspråk, som nämnt.

De vallopicardiska og vallogaumäsiska områdena är från wallonskans synvinkel i vallonsk avtagelse ju västrare eller sydligare man komma utgörandes därmed ett språkkontinuum, såsom oftast är fallet inom de naturliga språkens gränser inom ett gemensamt språkspektrum, typ som inom de romanska eller de germanska språken. Liégoiskan samt namuroiskan uppvisar ehuruväl många gemensamma drag, men östvallonskan är den mest konservativa tungan av alla vallonska språk og avskiljer både fonologiskt, morfologiskt, lexikaliskt samt grammatiskt från de övriga både genom bibehållandet utaf flertalet latinska drag som genom nymodigheter eller germanska inlån.

Vallonskan avskiljer sig vidare generellt från övriga nordfranska språk genom att den mottagit en hel del germanska inlån, man haver även specifika inlån från substratiskans gallobelgiska, som en gång residerade här, hvilka ej gått vidare till andra romanska språk. Mittvallonskan haver ej liga många karaktäristiska drag, men vallopicardiska og vallogaumäsiska har en del karaktäristika och det är olika i olika varianter av de olika språken, en stor del av deras karaktäristika havandes givetvis med picardiska visavi gaumäsiska att beskaffa. Valonskan har som nämnts bibehållit fler arkaismer från latinet, samtidigt som den plockat in fler influenser från germanska tungomål, i både fonetik, lexikon, som grammatik, speciellt fonetiken benämns som extra konservativt och språket sägs ofta ha stannat i sin medeltida fägring.

Även så, så skrevs vallonskan dessvärre ej ned förrän under 1600-talet, men däremot skrevos en hel del under 1700-talet samt under 1800-talet, då även tidskrifter samt tidningar publicerades på språket. Men även om regionen tidvis åtnjutit politisk frihet, så har vallonskan aldrig åtnjutit rollen som ett officiellt skrivet språk, detta även om språket stigit upp ur den medeltida vulgarolatinska sfären någon gång emellan 700-talet og 1100-talet. 1856 bildades Société liégeoise de Littérature wallonne, hvilket senare omnamdes till Société de Langue et de Littérature wallonnes. Vallonskan oc picardiskan hava även fått ett offentligt rum genom den populära folkteater som existerar ock som nyttjar språken.

Vallonskan har totalt sett nyttjats i skrift en hel del sedan slutet av 1500-talet då de första texterna uppkom, i en accelererande fart fram till slutet av 1800-talet, ack ej i offentlig tunga. Texterna skrevs på olika språkliga varianter, men liégesiskan var i klar numerär dominans. Skriftproduktionen i böcker har minskat kraftigt, men språket, eller språken, nyttjas livligt i mindre skrifter som kalendrer, essäer, poesi, postkort och i radio och även i TV, boð picardiska og walon står att läsa i egna Wikipediaversioner.


1991 togs også beslut från officiellt håll om att myndigheterna har skyldighet i att försöka bevara de olika franska språken som talas i det franska Belgien, hvilka härmed erkänns, men ehuru ej i den grad att de får nyttjas som undervisningsspråk i skolan. Dett bör naturligtvis åtgärdas.
















~


venerdì 3 luglio 2015

De franska språken langues d’oïl - Europas tungomål DLX


Franskan är väldigt hårt standardiserat men är ändock endast allena en dialekt bland språken inom langues d’oïl - förutom standardfranskan så åtfinns ännu picardiskan / pciard / ch’picard i norra Frankrike med en rik medeltida litteratur och nutida center i Amiens o Arras men på utdöende då närheten till Paris är översvållande, vallonskan / walon i en liten vallonsk inväxt utifrån Konungariket Belgien, lorränskan / lorrain i nordöstra delarna med Metz som centrum, samt champenoiskan emellan dessa tvene med center i Troyes og Reims, normandiskan / normaund finns i Normandie, med Caen og Rouen som center, hvilken i östra Bretagne övergår till gallofranska som vid kusten söderöver övergår till poitevinska / poetevin, center Poitiers, samt ytterligare senare saintongeäiska / saintonjhais, med Saintes som centra, innan langues d’oc tar över. Nordöst om de occitanska språken ligger det franco-provençalska området som inte säkerligen bör ingå i samma subgruppering som franskan, utan den ses av vissa som en övergångsspråksgruppering emellan oil oc oc. Hursomhelst norr om detta talas jurassiska och nordväst burgundiska / bregognon med Dijon som språkligt centrum, men omkring bara under 2000 aktiva talare men viss intressant litteratur in existens. I Occitanien talas även Français méridional, eller francitan, hvilket är nordfranska men med stora occitanska inlån og fonetisk fägring.



















~

Axat från boken Europas tungomål

Ave Diana, corneus esplanad - Landologica CCCIV


en serenad, Diana till ära, tänker jag här dikta
när vinden viner, trädna står, savannen ler

där hornen vandrar, se upp!
så du ej stångad blir, oförvilligt

ljuvligaste frodligaste Diana
dina ängars värmes vätska

frotterom vi så gärna inuti

låtas munnen min smaka
låtas munnen andras smaka

jag hänger mig snart
om jag ej dina Dianavätskor får

dina pärons smak, dina äpplens frukt
jag vill så smaka så, så vill allom vi gör

aprikosen, papayan, likaså

jag plockar dem, med tungans topp
precis som du begär, dina begärs begär

sex äpplen, sex päron, sex kärnor

avsaknaden utav dig, bräcker sönder min själ
skalar sönder mitt sinne, låtandes själ vandra iväg

Eros är min själ, min själ förtär mig ända intill spjäl
du Diana, du tigrinna, naturens mistress
jag åtrår dig in i skogens djup, i dalarnas dal, i ditt allt

tösasten, kylslagnas vindpinande montana bäck
tösalen, ögons skyars i horisontens sken

Faunas, Cernunnos, Corneus, jag åkallar mig
Diana, Artemis, Losna, jag hornberör dig

skogens alla blommor, ängens alla dofter
trädens vidspridda grenar, grönskande blad

allt i min själ

om det så stannar vid kyssar blott, vällusten nådd

ve mig jag arma, själ utan dig, kropp utan dig
giv mig din själ, tag min själ, förenom oss!

själskroppens hud fäller jag av
klippan här, där havet möter sten
där slänger jag mig, livet blir mig utav

själen befrias, du befrias
din lycka, i salt, beses

vid grubbleriets tid, ett tag
din kärleks väg, förbi mig vandrade
jag förstod, att havet var min väg

tången, havets äng
krabborna, havets stäng

så tyckte likt

jag kan hornen mina avsåga
jag kan disintegrera min själ
jag kan avsäga mig naturens del

för att bli din sak, din slav

på järnekens topp, jag står
vyar ut över ängarnas blomster
hoppas, din doft mig nå

sjungandes
hoppas du höra bultandet i mig

frukterna du få
roten jag nu så

mitt hopp, jag hoppas slå

lidelsens vanvett, din själs svett
min mun så få skvätt

styrkan av tjurars horn
blommor av Ferdinands val

de båda, du kunne få

under järneken
rabatten till dig vigs

hjordar stångar sig fram
du rider hingstar, i sol

passionen svållade, skyn

från dina bröst
från dina läppar

de båda tu
själen din åt oss gå

livets nektar
äpplens, pärons, kärnors

naturgudinnans såll
Diana, i sitt fåll

må lupus mig förtära
som honung i munnen, jag smaka

av Dig

















~


giovedì 2 luglio 2015

Steve Lando - Landologica CCCIV


Steve Lando är mitt riktiga namn

det namn, jag genom ödet beivrades
genom nyckfyllt lotteri

det namn jag genom ödet vill ha
om nu mitt öde vill ha mig
hvilket det ej vill ha

Steve Lando, den äkta domen jag har

















~



Absintism


den gröna fen

l’heure verte
le péril verte

renverser son absinthe

att nå Minerva














~

Feudo Arancio - Nero d’Avola




från den underbara druvan Nero d’Avola, Siciliens prìm dë choice, därvid lagrat sex månader på barriquefat givandes en hel del frukt, kropp et profonditet med toner utav körsbär, fikon et fat, i denna smakrika komplexa vinskapelse



















~

mercoledì 1 luglio 2015

Modern franska et kampen mot le franglais - Europas tungomål DLIX


Efter franska revolutionen anno 1789 inleddes den nuvarande epoken, le français moderne som har gett vissa uttalsförändringar. Revolutionen förde med sig att det folkliga parisiska uttalet wa af -oi- revolutionerade mot den aristokratiska varianten we - og detta är nog den mest långtgående samt långvariga effekten som denna misslyckade revolution fick. Genom revolutionen fastslogs även det franska språkets universalism og abbé Grégoire framhävde exempelvis hävdiskt att franskan är ‘la langue de la Raison et de la Liberté’, änskönt tungomålet allena taltes obehindrat utav omkring 12-13 % av Frankrikes befolkning för tiden. Den franska stavningen är mycket konservativ och har i princip icke förändrats sedan 1700-talet, även om försök därtill gjorts ett flertal gånger. Bland annat så har man nu under senare tid trissat upp kampen gentemot de engelska lånorden, kallade le franglais, som har varit i starkt antågande under hela denna epok, och då speciellt under dess senare del. Kampen mot andra språk i Frankrike accelererade även under 1900-talet och 1975 kom till exempel la loi Bas-Lauriol som påtvingade användandet av franska i alla officiella sammanhang, i allt från produktdokument, arbetskontrakt, affischering og så vidare, även olika kommittéer har skapats för främjandet utav det franska språket både internt såsom internationellt. I Journal officiel publiceras de ord som skall ersätta ord som ej anses passande, till exempel är det beslutat att ‘e-mail’ skall heta adresse électronique eller courrier électronique, ‘disc-jockey’ byts till animateur, crédit-bail för ‘leasing’, foyer för ‘club-house’, mercatique för ‘marketing’, stylisme för ‘design’, coussin de sécurité för ‘airbag’, coche de plaisance för ‘house-boat’, manche à balai för ‘joystick’, planification för ‘planning’, parraineur för ‘sponsor’, emedans ‘Web’ eller ‘World wide web’ i enlighet med ett québéciskt förslag bör benämnas Toile d’araignée mondiale med förkortningen Toile eller T.A.M. o.s.v.

















~

Axat från boken Europas tungomål

martedì 30 giugno 2015

De albanska judarna


I likhet med de flesta övriga länder i Europa samt längs Medelhavet så finns en judisk historia i Albanien, samt dåledes primärt en sefardisk sådan genom de iberoromanska spanjolska og portugisiska judarna som främst traditionellt talat ladino, ankomna till det Ottomanska riket sedan Spanien kastat ut dem i slutet av 1400-talet.

Första uppgiften om några judar i Albanien härstammar ehuruväl några århundraden tidigare från 1100-talet och från og med i början av 1500-talet så fanns det judiska grupperingar i de flesta utav de större städerna i Albanien, såsom Berat, Elbasan, Vlora, Durrës, samt även inne i dagens Kosova. Så vitt man vet så var de flesta utav dessa sefardiska judar från Iberiska halvön ankomna hit efter att de blivit utvisade därifrån under slutet av 1400-talet. I Vlora så rapporteras att det fanns 609 judiska hushåll år 1520 och detta var platsen för Albaniens enda synagoga som destruerades under det första europeiska storkriget under 1900-talet.

Enligt censusen som skedde år 1930 fanns det då 204 judar registrerade i Albanien och de erkändes som minoritet 1937, då hade de blivit 300 i antal. När Nazityskland växte sig starkt så flydde en del tyska samt österrikerska judar till Albanien, dessa får då antas ha varit tysk- eller jiddisch-talandes och därledes ingåendes i den germanska språkgrupperingen, man fortsatte att utfärda visum till judar vid ambassaden i Berlin längre än de flesta andra länder i Europa.

Norbert Jokl, en moravisk jude verksam i Wien och bekallad fadern för albanologin erhöll albanskt medborgarskap på nästan stående fot efter hans egen förfrågan därom, men dessvärre räddade detta ej honom från Gestapos klor og slutliga förintelse. Albanien hade ungefär 200 judar i början utav det andra stora europeiska kriget under nittonhundratalet och var ett av de få involverade länder som hade fler judar när kriget var över än vad de hade haft vid dess start, förvisso bara några hundra fler, men ändå.

Kommunismen var dock i antågande och under Enver Hoxhas regim så isolerades den judiska kommuniteten från övrig judisk värld, i likhet med resten utav samhället, och konfessionell verksamhet förbjöds. När så äntligen kommunismen föll transporterades nästan alla albanska judar till Israel och finns numer främst i Tel Aviv.


Idag finns kvar omkring 10 albanojudar boendes främst i Tirana, det är i övrigt inte mycket av organiserat liv och huruvida de talar något judiskt tungomål är oklart, ödet ej likaså.














~


Multiple orgasms


women has a right to multiple orgasms
women has a right to go black





















~


lunedì 29 giugno 2015

Paprikasoppa med pumpakärnor


7 stora röda ekologiska paprikor
1 morot
1 stjälk selleri
1 gul lök
2 matskedar olivolja
3 matskedar fino- eller olorososherry
7 deciliter kycklingbuljong eller kycklingfond
timjan eller salvia, örtsalt, sherryvinäger, mörkt socker

brödkrutonger
gräslig eller dill
0,75 deciliter illgröna pumpakärnor

• Sätt ugnen på 250 grader. Tvätta og torka paprikorna, skär dem sedan i halvor på längden avlägsnandes kärnhuset et de vita mellanväggarna. Lägg dem med skalsidan uppåt i en långpanna med bakplåtspapper, stoppa in detta högt upp i ugnen. Låt detta stå där tills paprikorna mjuknat helt og skalet fått ordentligt med svarta prickar, det tar runt 15 minuter. Sätt på grillelementet i slutet om paprikorna mjuknar utan att ha fått svart färg. Tag sedan ut dem läggandes dem för avsvalkning intill hanterbar temperatur, drag då av skalet skärandes även paprikorna i stora bitar.

• Blanda pumpakärnorna med en gnutta olivolja samt en nypa salt i en ugnskompatibel form, sätt in dem i den numera avstängda ugnen för rostning på eftervärmen, skulle ej detta räcka så sätt på ugnen igen på grillelement.

• Skala moroten, skiva den tunt, likaså sellerin, halvera löken från pol till pol, skala samt tärna i mindre bitar. Lägg moroten, sellerin samt löken i en stor tjockbottnad kastrull där det låtes fräsa på svag värme tills allt mjuknat og precis erhållit lite färg, tager runt 15 minuter. Rör då ned timjan för vidarestekning under ytterligare någon eller minuterna tu, häll på sherryn, lägg ner de rostade paprikorna samt hälften utav buljongen, höj härefter värmen låtandes puttra några minuter varefter det böro mixas intill krämighet med en stavmixer, mixa ehuru ej för länge då förlorning kunne ske utav fina aromer. Häll i resten utav kycklingbuljongen samt lite örtsalt, några droppar sherryvinäger samt en nypa mörkt socker.

• Hetta upp olja i en stekpanna, häll i brödkrutonger som inoljas, påpeppras med kryddpeppar, för stekning under ett par minuter, vändandes runt då og då, strö över salt samt kryddpeppar, stek ytterligare.


• Servera soppan med krutongerna, pumpakärnorna, samt klippt gräslök.
















~

Le français classique et franskans standardisering i le bel usage - Europas tungomål DLVIII


Tiden från 1600-talet och fram till en av de franska revolutionerna (1789) kom att kallas le français classique och denna språkliga period präglas av resistens gentemot framför allt föregående epoks förändringar av det franska ordförrådet, då det av många ansågs som högst onödiga förändringar samt utökningar, varvid man eftersökte etablerandet utav le bel usage. Man ville ha klara och avgränsade grammatiska regler og orddefinitioner. Franska akademien kom också till under epoken och denna spelade givetvis en stor roll som standardiseringsyrkare och skapandet utav le bon usage. Det var kardinal Armand Jean du Plessis de Richelieu som 1635 grundade l’Académie enligt modell av den florentinska l’Accademia della Crusca de Florence som grundlagts redan 1583, medlemmarna i gruppen benämns som de immortala, med syfte om franskans odödlighet. Den första ordboken som alstrades av akademien var Dictionnaire de l’Académie som såg dagens ljus 1694.
















~

Axat från boken Europas tungomål

domenica 28 giugno 2015

Snälla killar


tjejer bör ej vara extra snälla
mot snälla killar

tjejer kan berömma, bejaka, killars snällhet
så att de blir ännu snällare

samt kräva så mycket mer
än vad ni annars skulle gjort

äkta snälla killar

ger allt, gör allt
tillåter allt

för Er















~


Cam


Hej o hå, nu kom jag att tänka på

den som dig i camen ser
en reell skönhet beser

från topp till tå
från inre till yttre
man sinnets tillfredsställelse får

nu lögnas det på
för att reell tillfredsställelse få
man endast kan
genom att dig i realia bese

så ack lycka de få
som denna belyckling erfår

och jag personligen vet
ej något skvatt
vilket jag här uppgivet
kan säg, om denna sakdebatt


skall bara gå o kamma mig först












~

Leon d’Oro - Rosato






en vini rosé frizzante från Venetia, det kan ej gå fel, somrigt fräschande härlig friskhet in i mun, mot gom, samt ner för hals et in i sangue
















~

sabato 27 giugno 2015

Le moyen français, medelfranskan, samt franskans hegemonisering - Europas tungomål DLVII


Nästkommande epok, le moyen français, eller medelfranska, varade under 1300-1500-talen og då klarade françien att även göra insteg i södra Frankrike, språkliga förändringar genomgicks likväl under denna epok, bland annat så skrotades kasussystemet, latinet fick ge vika i fackspråkliga texter och stavningen blevo mindre ljudenlig, ock till sist kan nämnas att en del lånord hämtades från italienskan, bland annat soldat samt crédit, hvilka är några av de ungefärliga två tusen ord som har italiensk börd inom främst kultur, samhälle, ekonomi, navigering samt krigsföring. Under denna epok exploderade de intellektuellas alster på franska, og teologiska, juridiska samt medicinska verk avfattades på françien, Biblen översattes tillika på 1530-talet och man försökte med många medel att utöka det franska ordförrådet med både nybildningar samt lånord, hvilket resulterat i att hela 40 % av nutidens vokabulär kan härröras till denna epok. Men den största händelsen av alla under epoken var när påbudet från högre makt kom - Ordonnances de Villers-Cotterêts som 1539 stipulerade att franskan härmed skulle bli det officiella juridiska skriftspråket i hela Frankrike - en av de nordfranska varianterna hade alltså nu fått juridisk hegemoni över hela Frankrike och alla dess olika språk. I och med detta så var Frankrike ett av de första länderna i Europa att anförskaffa sig ett gemensamt, men påtvingat, högspråk som kom att bli gällande för hela territoriet och territoriet var ungefär likständigt dagens, förutom att Savoyen, Korsika, Roussillon og Alsace-Lorraine ej var med vid denna tidpunkt, utan dessa har införlivats senare. Tio år före detta kom även den första grammatikan ut och 1539 publicerades den första odbogen av Robert Estienne, Dictionnaire Francoislatin, med över 9000 uppslagsord med latinska definieringar.


















~

Axat från boken Europas tungomål

Plan


jag tänker massera din rygg
pussa hela din kropp
med början av fossingarna

tungan vandrar nätt överallt
stannar till där du vill
precis hur länge som helst















~