Många tycker det är komplicerat med dessa folk som går under olika beteckningar, det finns något som benämns Assyria, assyrier, syrianer, kaldéer, araméer, turabdiner, syrjäner, turjäner, mandéer, kurdiska judar, judeoaraméer, nestorianer, och många namn därtill.
Jag skall här på ett enkelt vis försöka bena upp dessa befolkningar och främsta börd utifrån det framtida EU-landet Turkiets synvinkel, inte minst med anledning utav att det i Sverige finns en stor diaspora med härkomst från Assyrien. Även gällande Irak är det högeligen aktuellt.
Nedan börjar först med språken, sedan historien, för att avsluta med några språk till.
Nyarameiska
Idag, i Turkiet, finner vi i gränsområdet mot Syrien en liten spillra av folk som talar de afroasiatisk-semitisk-nordvästsemitisk-arameisk-östarameiska språken. De nyarameiska språken delas vanligtvis in i trenne varianter, samt några till.
Nyöstsyriska / urmiska / assyrian neo-aramaic /sûret, som är ett språk som numera har viss officiell status i vissa delar utav Irak og som har talats från Mosul uppemot sjön Van i Turkiet, samt från norra Tigris i väster og Urmiasjön i öster. Språket har eget skriftspråk.
Kaldeisk nyarameiska / kaldāyâ / sōreth, och talas utav de kaldeiskt kristna och finns i skriven form sedan 1600-talet.
Turabdinska / turoyo / surayt / suryoyo, som talas utav assyrier / syrianer från Tur Abdin i sydöstra Turkiet och de flesta utav dessa använder kthobhonoyo som skriftspråk.
Ett fjärde nyarameiskt språk är mlahsômålet som var nära besläktat med turoyo men som nu betraktas vara utdött sedan sista talaren avled 1998 i syriska Qamishli, hans dotter kan enligt rapporter ehuru även språket men hon är dessvärre nära döv och har ingen att tala språket med, hvilket förhindrar komprahensibiliteten. Språket härrörde från den turkiska byn Mlahsô, nära Amid / Diyarbakır.
Ytterligare ett i Iran förekommande neoöstarameiskt språk är det nymandeiska språket som är en levande utveckling utav det klassiska mandeiska språket som är ett i övrigt dött men ack liturgiskt heligt språk inom mandeismen, även förestående i Sverige. Mandéerna i Sverige talar så vitt jag vet ej nymandeiska, men har den klassiska mandeiskan som liturgiskt språk. Nymandeiskan är högeligen divergent i förhållande till de övriga nyarameiska språken samtidigt som det är i sig självt uppdelat på trenne varianter, och finns endast kvar i en kommunitet i Iran men omkring hundra talare.
De moderna nyarameiska språken är utvecklade från medelarameiska och gjorde så under ungefär 1200-talet, emedans de moderna västarameiska språken är i det närmaste utdöda så finns dessa ovan östarameiska språk kvar, där några totalt har en någorlunda mångtalig grund att leva i men hårda tider ändå är att vänta för språken då dess talare är extremt splittrat utslaget över jordklotet i fördrivna diasporagrupperingar.
Ursprungligen bor nyaraméerna i Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon og Israel, men nu bor majoriteten utav dess talare i diasporan, främst i Europa. Efter att turkarna folkmördat assyrierna / syrianerna, framtills 1923, så fanns det bara 30 000 kvar i Turkiet. Nu finns det även störra samlingar i USA, Sverige, Tyskland, Brasilien, Ryssland, Jordanien, Nederländerna, Australien, Kanada, Frankrike, Belgien, Georgien, Armenien, Schweiz, Danmark, Grekland, Italien, Österrike, Storbritannien, Ukraina samt något tusental i Nya Zeeland.
Det totala antalet talare, på hela jorden, utav nyarameiska språk kan vara så högt räknat som 500 000 människor, fördelade på 210 000 till assyrisk neoaramaiska, 206 000 till kaldeisk arameiska samt 112 000 på turabdinska, emedans mlahsömålet samt många andra försvunnit i det tysta.
Från början så antar man att de nyarameiska tungomålen växt fram i ett språkkontinuum men då lång tid gått sedan språkens utveckling samt nya språks inträde i regionen eller att andra språk kommit i majoritet samt tagits över utav tidigare aramaisktalande så har stora hål skapats i denna kontinuumsituation, och förståelsen är bara kring naboområdet för varje språk, i övrigt råder således stor diversitet og sinsemellan oförståelighet. Det har ehuru alltid existerat en stark ock klar divergens emellan väst- samt östarameiskan, och det är även hela tiden östarameiskan som varit hegemonisk samt varandes dess tidigare varianter som blivit klassiska. Västarameiska är som nämnt i det närmaste utdött numer.
Nyöstsyrianska ~ Assyrisk neoarameiska ~ Urmiska
~
De flesta talarna av språket nyöstsyriska tillhör, eller har tillhört, den Nestorianska kyrkan / Assyriska kyrkan, eller den traditionalistiska utbrytaren därav, hvilka har klassisk syriska som liturgitunga. Inom de nyöstsyriska språken så är det varianten som är baserad på tal pratat i Urmia som kommit att bli skriftspråksbildande varhän denna variant som erhållit extra prestige. Det var en amerikansk missionär som 1836 såg till att urmiskan hamnade i skrift, samt anförde den i de skolor denne satte upp, samt översattes Biblen 1852 med denna neoarameiska form, jämnsides den klassiska syrianskan funnen i Peshittan, den syrianska biblen. Man har främst använt sig av en modifierad form utav det syriska alfabetet, även om andra system florerar likväl.
De assyrisktalande neoarameiska folken som bodde i Turkiet blev i de flesta fallen bortschasade eller mördade under första världskriget varav många kommit att istället bo i Irak, många av de ursprungliga varianterna har överlevt där men har influerats av sitt nya hem och utvecklat en slags koineartad irakisk nyöstsyrianska, irakisk koine. Det är ett tjogtal diversata varianter som finns uppdelade på macrogrupperingar utav urmiska, nordnyöstsyriska, centralnyöstsyriska og västnyöstsyriska. De centrala och västra varianterna sammanfogas ibland till att bli kallade ashiret och är mer närstående den kaldaiska arameiskan än med den stilbildande urmiskan, bland annat har den ett frekvent nyttjande utav frikativer. Ashiret har beblandats med urmiska i den nya irakiska koinen som i sig själv ofta inte karaktäriseras som en fullutvecklad egen variant utan snarare en inkomplett samelsarium utav de ursprungliga varianterna men ursprunglig ashiretska kan fortfarande höras men numera alltmer sällan og främst hos äldre talare. De i Iran numera boendes nyöstsyrianerna har utvecklat en egen iransk koine som mycket mer påminner om urmiskan.
Kaldeisk arameiska ~ Sōreth
~
Kaldeisk arameiska / Sōreth talas företrädesvis utav de kaldeiskt kristna, som är en subgrupp inom det assyriska folket, språket bär starka spår utav det gamla syrianska språket. Den kaldeisk-katolska kyrkan var nestorianer som år 1553 unierades med den katolska kyrkan i Rom. Historiskt bor de främst i Turkiet och Irak, i nutid främst i Irak samt i diasporan.
Språket är högeligen diversifierat men det är alqoshiskan, från Irak, som är den hegemoniska varianten som har poesi og böcker skrivet på sig sedan 1600-talet och framåt. Ett, utav flera, distinkt kaldeisk-arameiskt tungomål är hértevinska som talas utav högst 1000 nutida personer, endast eventuellt några ental kvarfinns i Turkiet idag emedans resterande är utspridda i diasporan i Västeuropa. Språket talades främst i, og runt, byn Hertevin i Siirtprovinsen och avskiljer sig markant från övrig östarameiska, inklusive övrig kaldeisk arameiska. Allena myge lide finnes i skrift, då syriska är språket för skrivelser ordinärt, idag talar de flesta även bara kurdiska.
Turabdinska ~ Turoyoiska ~ Suryoyiska
~
Tūr‘abdīnska / ţuroyosiska / suryoyiska talas således utav de assyrier med härstamning i Tur Abdin i sydöstra Turkiet, i nordöstra Syrien, samt framförallt numera i diasporan. Ordet ţuro betyder ‘berg’ men det äldre namnet, samt det i många hänseenden preferabla är şurayt och många i diasporan benämner det som surayt, eller suryoyo hvilket betyder ‘syriska’.
De flesta är medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan samt syrisk-katolska kyrkan men det finns även en del kaldeisk-katolska som talar språket, varav de flesta är komna från Midyat / Mëdyad i Turkiet, numera bor de flesta utav dessa i Södertälje.
Många av de suryoyotalandes använder sig av klassisk syriska, eller kthābānāyā, som litteraturspråk och det finns även många revitaliseringsförsök gällande att få kthobhonoyo / kthowonoyo / kthowoyo som ett talat språk återigen, särledes hos föredetta suryoyotalare som nu kanske istället pratar svenska, arabiska, engelska, tyska, malayalam i diasporan, ett antal böcker och även tidningar finns numera på språket.
Turabdinskan var länge bara ett talat språk men sedan 1880-talet har det figurerat i skrift med den syriska skriften som medium, bland annat i modersmålsundervisningen i nutid i Sverige och man har i nutid även använt sig av det latinska alfabetet i en språkform som kommit att kallas toqu qorena hvilket betyder ‘kom ock låt oss läsa’ i hvilken en svensk-turabdinskt lexikon producerats, samt så har den syriska biblen översatts till språket år 2009.
Av naturliga skäl är språket fyllt med arabiska, turkiska samt kurdiska inlån och det är mëdyadvarianten som kommit att bli stilbildande även om det finns en uppsjö utav olika varianter som ehuru ej skall vara alltför åtskiljandes varandra, och dessa har även låtits influera de skrivna formerna utav språket som oftast. Kyrkorna, og kyrkskolorna, är dock som oftast motståndare gentemot att framföra det suryoyiska språket ock föredrar det klassiska, fonetiskt är språken även lika.
ܐܵܬܘܿܪ
Assyrierna / Syrierna / Kaldéerna har sin härkomst i området som går under benämningen den Bördiga halvmånen och vad gäller assyrierna / syrianerna då främst norra Mesopotamien och Levanten, och är fördelade i en österliggande och en västerliggande subgrupp där för Turkiets del de österliggande är aktuella och är historiskt boende i Anatolien, Syrien, norra Irak og Iran men har emigrerat till Kaukasus, Europa och Nordamerika i sen historisk tid med anledning utav de krig och genocideringar som där skett riktade mot dem, och andra kristna, nu senast från det amerikanska kriget i Irak som alstrat flyktingar en masse, 40 % utav flyktingarna från Irak bedöms ofta vara assyrier, detta även om de bara utgör runt 3 % av befolkningen.
Beth Nahrain ~ Assyrien ~ Mesopotamien
~
Assyrierna härstammar från befolkningen som bodde i Mesopotamien / Beth Nahrain / Assyrien i preislamsk tid, från befolkningar som funnits där sedan det Akkadiska riket i tidig bronsålder och har funnits i Anatolien sedan omkring minst 2000 f.kr. redan före det indoeuropeiskt-anatoliska Hettitiska riket gjorde framträde i historien. Det äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits är just det hettitiska ordet išhiul ‘fördrag’ och har hittats i just assyriska brev, rot išhiya ‘binda’ och som är etymologiskt knutet till svenskans sejda och fornnordiskans seiðr.
Hursom, det var ehuru ej förrän det Neo-Assyriska riket som assyrierna började tala arameiska, ett språk som härstammar från de arameiska stammarna som assimilerades in i det Nya Assyriska riket under 800-talet f.kr. som sträckte sig från Egyptien till Anatolien och vidare bort till Iran, och det var även här man övergav kilskriften / cuneiform till fördel från det feniciskhärkomna aramaiska alfabetet som senare blivit bland annat det syriska alfabetet.
De forntida assyrierna talade assyriska som var en variant utav akkadiska, lišānum akkadītum, den andra varianten var babyloniska, assyrierna kallades för övrigt aššūrāyu på akkadiska. Den här långtida fyratusenåriga historiska kopplingen ner till det Akkadiska riket erkänns utav de flesta moderna assyriologer og naturligtvis utav assyrianister. Dagens assyrianer / syrianer tillhör en av världens absolut äldsta civilisationer.
Jag skall här på ett enkelt vis försöka bena upp dessa befolkningar och främsta börd utifrån det framtida EU-landet Turkiets synvinkel, inte minst med anledning utav att det i Sverige finns en stor diaspora med härkomst från Assyrien. Även gällande Irak är det högeligen aktuellt.
Nedan börjar först med språken, sedan historien, för att avsluta med några språk till.
Nyarameiska
Idag, i Turkiet, finner vi i gränsområdet mot Syrien en liten spillra av folk som talar de afroasiatisk-semitisk-nordvästsemitisk-arameisk-östarameiska språken. De nyarameiska språken delas vanligtvis in i trenne varianter, samt några till.
Nyöstsyriska / urmiska / assyrian neo-aramaic /sûret, som är ett språk som numera har viss officiell status i vissa delar utav Irak og som har talats från Mosul uppemot sjön Van i Turkiet, samt från norra Tigris i väster og Urmiasjön i öster. Språket har eget skriftspråk.
Kaldeisk nyarameiska / kaldāyâ / sōreth, och talas utav de kaldeiskt kristna och finns i skriven form sedan 1600-talet.
Turabdinska / turoyo / surayt / suryoyo, som talas utav assyrier / syrianer från Tur Abdin i sydöstra Turkiet och de flesta utav dessa använder kthobhonoyo som skriftspråk.
Ett fjärde nyarameiskt språk är mlahsômålet som var nära besläktat med turoyo men som nu betraktas vara utdött sedan sista talaren avled 1998 i syriska Qamishli, hans dotter kan enligt rapporter ehuru även språket men hon är dessvärre nära döv och har ingen att tala språket med, hvilket förhindrar komprahensibiliteten. Språket härrörde från den turkiska byn Mlahsô, nära Amid / Diyarbakır.
Ytterligare ett i Iran förekommande neoöstarameiskt språk är det nymandeiska språket som är en levande utveckling utav det klassiska mandeiska språket som är ett i övrigt dött men ack liturgiskt heligt språk inom mandeismen, även förestående i Sverige. Mandéerna i Sverige talar så vitt jag vet ej nymandeiska, men har den klassiska mandeiskan som liturgiskt språk. Nymandeiskan är högeligen divergent i förhållande till de övriga nyarameiska språken samtidigt som det är i sig självt uppdelat på trenne varianter, och finns endast kvar i en kommunitet i Iran men omkring hundra talare.
De moderna nyarameiska språken är utvecklade från medelarameiska och gjorde så under ungefär 1200-talet, emedans de moderna västarameiska språken är i det närmaste utdöda så finns dessa ovan östarameiska språk kvar, där några totalt har en någorlunda mångtalig grund att leva i men hårda tider ändå är att vänta för språken då dess talare är extremt splittrat utslaget över jordklotet i fördrivna diasporagrupperingar.
Ursprungligen bor nyaraméerna i Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon og Israel, men nu bor majoriteten utav dess talare i diasporan, främst i Europa. Efter att turkarna folkmördat assyrierna / syrianerna, framtills 1923, så fanns det bara 30 000 kvar i Turkiet. Nu finns det även störra samlingar i USA, Sverige, Tyskland, Brasilien, Ryssland, Jordanien, Nederländerna, Australien, Kanada, Frankrike, Belgien, Georgien, Armenien, Schweiz, Danmark, Grekland, Italien, Österrike, Storbritannien, Ukraina samt något tusental i Nya Zeeland.
Det totala antalet talare, på hela jorden, utav nyarameiska språk kan vara så högt räknat som 500 000 människor, fördelade på 210 000 till assyrisk neoaramaiska, 206 000 till kaldeisk arameiska samt 112 000 på turabdinska, emedans mlahsömålet samt många andra försvunnit i det tysta.
Från början så antar man att de nyarameiska tungomålen växt fram i ett språkkontinuum men då lång tid gått sedan språkens utveckling samt nya språks inträde i regionen eller att andra språk kommit i majoritet samt tagits över utav tidigare aramaisktalande så har stora hål skapats i denna kontinuumsituation, och förståelsen är bara kring naboområdet för varje språk, i övrigt råder således stor diversitet og sinsemellan oförståelighet. Det har ehuru alltid existerat en stark ock klar divergens emellan väst- samt östarameiskan, och det är även hela tiden östarameiskan som varit hegemonisk samt varandes dess tidigare varianter som blivit klassiska. Västarameiska är som nämnt i det närmaste utdött numer.
Nyöstsyrianska ~ Assyrisk neoarameiska ~ Urmiska
~
De flesta talarna av språket nyöstsyriska tillhör, eller har tillhört, den Nestorianska kyrkan / Assyriska kyrkan, eller den traditionalistiska utbrytaren därav, hvilka har klassisk syriska som liturgitunga. Inom de nyöstsyriska språken så är det varianten som är baserad på tal pratat i Urmia som kommit att bli skriftspråksbildande varhän denna variant som erhållit extra prestige. Det var en amerikansk missionär som 1836 såg till att urmiskan hamnade i skrift, samt anförde den i de skolor denne satte upp, samt översattes Biblen 1852 med denna neoarameiska form, jämnsides den klassiska syrianskan funnen i Peshittan, den syrianska biblen. Man har främst använt sig av en modifierad form utav det syriska alfabetet, även om andra system florerar likväl.
De assyrisktalande neoarameiska folken som bodde i Turkiet blev i de flesta fallen bortschasade eller mördade under första världskriget varav många kommit att istället bo i Irak, många av de ursprungliga varianterna har överlevt där men har influerats av sitt nya hem och utvecklat en slags koineartad irakisk nyöstsyrianska, irakisk koine. Det är ett tjogtal diversata varianter som finns uppdelade på macrogrupperingar utav urmiska, nordnyöstsyriska, centralnyöstsyriska og västnyöstsyriska. De centrala och västra varianterna sammanfogas ibland till att bli kallade ashiret och är mer närstående den kaldaiska arameiskan än med den stilbildande urmiskan, bland annat har den ett frekvent nyttjande utav frikativer. Ashiret har beblandats med urmiska i den nya irakiska koinen som i sig själv ofta inte karaktäriseras som en fullutvecklad egen variant utan snarare en inkomplett samelsarium utav de ursprungliga varianterna men ursprunglig ashiretska kan fortfarande höras men numera alltmer sällan og främst hos äldre talare. De i Iran numera boendes nyöstsyrianerna har utvecklat en egen iransk koine som mycket mer påminner om urmiskan.
Kaldeisk arameiska ~ Sōreth
~
Kaldeisk arameiska / Sōreth talas företrädesvis utav de kaldeiskt kristna, som är en subgrupp inom det assyriska folket, språket bär starka spår utav det gamla syrianska språket. Den kaldeisk-katolska kyrkan var nestorianer som år 1553 unierades med den katolska kyrkan i Rom. Historiskt bor de främst i Turkiet och Irak, i nutid främst i Irak samt i diasporan.
Språket är högeligen diversifierat men det är alqoshiskan, från Irak, som är den hegemoniska varianten som har poesi og böcker skrivet på sig sedan 1600-talet och framåt. Ett, utav flera, distinkt kaldeisk-arameiskt tungomål är hértevinska som talas utav högst 1000 nutida personer, endast eventuellt några ental kvarfinns i Turkiet idag emedans resterande är utspridda i diasporan i Västeuropa. Språket talades främst i, og runt, byn Hertevin i Siirtprovinsen och avskiljer sig markant från övrig östarameiska, inklusive övrig kaldeisk arameiska. Allena myge lide finnes i skrift, då syriska är språket för skrivelser ordinärt, idag talar de flesta även bara kurdiska.
Turabdinska ~ Turoyoiska ~ Suryoyiska
~
Tūr‘abdīnska / ţuroyosiska / suryoyiska talas således utav de assyrier med härstamning i Tur Abdin i sydöstra Turkiet, i nordöstra Syrien, samt framförallt numera i diasporan. Ordet ţuro betyder ‘berg’ men det äldre namnet, samt det i många hänseenden preferabla är şurayt och många i diasporan benämner det som surayt, eller suryoyo hvilket betyder ‘syriska’.
De flesta är medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan samt syrisk-katolska kyrkan men det finns även en del kaldeisk-katolska som talar språket, varav de flesta är komna från Midyat / Mëdyad i Turkiet, numera bor de flesta utav dessa i Södertälje.
Många av de suryoyotalandes använder sig av klassisk syriska, eller kthābānāyā, som litteraturspråk och det finns även många revitaliseringsförsök gällande att få kthobhonoyo / kthowonoyo / kthowoyo som ett talat språk återigen, särledes hos föredetta suryoyotalare som nu kanske istället pratar svenska, arabiska, engelska, tyska, malayalam i diasporan, ett antal böcker och även tidningar finns numera på språket.
Turabdinskan var länge bara ett talat språk men sedan 1880-talet har det figurerat i skrift med den syriska skriften som medium, bland annat i modersmålsundervisningen i nutid i Sverige och man har i nutid även använt sig av det latinska alfabetet i en språkform som kommit att kallas toqu qorena hvilket betyder ‘kom ock låt oss läsa’ i hvilken en svensk-turabdinskt lexikon producerats, samt så har den syriska biblen översatts till språket år 2009.
Av naturliga skäl är språket fyllt med arabiska, turkiska samt kurdiska inlån och det är mëdyadvarianten som kommit att bli stilbildande även om det finns en uppsjö utav olika varianter som ehuru ej skall vara alltför åtskiljandes varandra, och dessa har även låtits influera de skrivna formerna utav språket som oftast. Kyrkorna, og kyrkskolorna, är dock som oftast motståndare gentemot att framföra det suryoyiska språket ock föredrar det klassiska, fonetiskt är språken även lika.
ܐܵܬܘܿܪ
Assyrierna / Syrierna / Kaldéerna har sin härkomst i området som går under benämningen den Bördiga halvmånen och vad gäller assyrierna / syrianerna då främst norra Mesopotamien och Levanten, och är fördelade i en österliggande och en västerliggande subgrupp där för Turkiets del de österliggande är aktuella och är historiskt boende i Anatolien, Syrien, norra Irak og Iran men har emigrerat till Kaukasus, Europa och Nordamerika i sen historisk tid med anledning utav de krig och genocideringar som där skett riktade mot dem, och andra kristna, nu senast från det amerikanska kriget i Irak som alstrat flyktingar en masse, 40 % utav flyktingarna från Irak bedöms ofta vara assyrier, detta även om de bara utgör runt 3 % av befolkningen.
Beth Nahrain ~ Assyrien ~ Mesopotamien
~
Assyrierna härstammar från befolkningen som bodde i Mesopotamien / Beth Nahrain / Assyrien i preislamsk tid, från befolkningar som funnits där sedan det Akkadiska riket i tidig bronsålder och har funnits i Anatolien sedan omkring minst 2000 f.kr. redan före det indoeuropeiskt-anatoliska Hettitiska riket gjorde framträde i historien. Det äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits är just det hettitiska ordet išhiul ‘fördrag’ och har hittats i just assyriska brev, rot išhiya ‘binda’ och som är etymologiskt knutet till svenskans sejda och fornnordiskans seiðr.
Hursom, det var ehuru ej förrän det Neo-Assyriska riket som assyrierna började tala arameiska, ett språk som härstammar från de arameiska stammarna som assimilerades in i det Nya Assyriska riket under 800-talet f.kr. som sträckte sig från Egyptien till Anatolien och vidare bort till Iran, och det var även här man övergav kilskriften / cuneiform till fördel från det feniciskhärkomna aramaiska alfabetet som senare blivit bland annat det syriska alfabetet.
De forntida assyrierna talade assyriska som var en variant utav akkadiska, lišānum akkadītum, den andra varianten var babyloniska, assyrierna kallades för övrigt aššūrāyu på akkadiska. Den här långtida fyratusenåriga historiska kopplingen ner till det Akkadiska riket erkänns utav de flesta moderna assyriologer og naturligtvis utav assyrianister. Dagens assyrianer / syrianer tillhör en av världens absolut äldsta civilisationer.
Efter slaget vid Haran år 608 f.kr. delades det Assyriska riket upp av de huvudsakliga invadörerna kaldéerna och mederna som skapade det Neo-Babylonska riket samt den Mediska diton, det sistnämnda erövrades utav Kyros II som grundlade det Akemediska riket år 547 f.kr. hvilket senare övertog även det Senbabyloniska riket.
Akemediska Assyria fick bibehålle en separat identitet en viss tid och aramaiska var officiellt språk. Under det selekeudiska riket försvann arameiskan i administriellt bruk till fördel för grekiskan men språket överlevde i Judéa, Nabatéen og Khuzestan. Syrien blev en del av Romarriket år 64 f.kr. och syrianerna spelade då en viktig roll både militärt som politiskt och flera syrianer intog den romerska senaten och den kejserliga dynastin Severan, 193-235 e.kr., var av delvis syriansk börd samt vars första kejsare var den första att beträda Romarriket ankommen från utanför Europa då han var född i Libyen, hans moder var av fin romersk börd.
Det var under tiden som romersk provins som kristendomen spred sig och assyrierna tillhör en av jordens äldsta kristna befolkningar och blev kristnade under första till tredje århundradet men blev från början undertryckt då bara de romerska och grekiska kristna kulturerna skyddades utav Romarrikena sedan religionen blivit officiell. Antioch var det kulturella centret men staden var väldigt helleniserad varvid Edessa, Nisibis og irakiska Ctesiphon kom att ta över formerna för den syrianska kulturen.
Det var under den nestorianska schismen under 400-talet som delade kristenheten och aramaiska fick en ny bindande roll för den syriska kyrkan och genomgick en renässans emellan 100-700-talen. Sedan den islamiska erövringen under 700-talet har man sedermera levt som en religiös minoritet men redan Muhammed kungsgjorde i en fatwa att det assyriska folket av Mesopotamien skulle skyddas och fick därvid bibehålla intern självständighet.
Sayfo ~ Qţolcamo ܩܛܠܥܡܐ - Assyriska folkmordet
~
Denna beskyddning kom till vägs ände genom det Ottomanska imperiumet och dess påbörjan utav förföljelser och folkmordning under 1800-talet, och 30 000 sägs ha massakrerats under andra halvan av det århundrandet. Det var ehuru senare, i samklang med den armeniska genociden, när ottomanska riket föll och Turkiet tog vid emellan åren 1914 og 1922 som den assyriska genociden svärdsamt hugo fram och två tredjedelar utav assyrierna beräknas ha dödads i organiserade mordpatruller, våldtäckter, utsvältning og liknande, utförda utav turkar och kurder.
Det assyriska folkmordet går ofta under benämningen Sayfo, baserat på det västarameiska ordet för ‘svärd’, och 250 000 beräknas ha bragts om livet i Turkiet, på flera håll dödades hela befolkningarna, 100 000-250 000 assyrier / syrianer / kaldéer beräknas ha funnits kvar därefter. Det är även väl att anmärka att precis som var fallet i Tyskland-Polen så fanns det många civila turkar og kurder som skyddade assyrier på eget bevåg.
1932 så vägrade även assyrierna att underkasta sig Irak och äskade skapa en egen stat i den så kallade Assyriska trianglen i norra Irak hvilket ledde till ytterligare massmordning i Simelemassakrern där ytterligare 3000 beräknas ha dött, det är även här där dagens assyriska rörelse koncentrerar sina assyrianistiska propåer, det var för övrigt även här Nineveh låg och Mosul kallas likaledes Nineveh av aramaisktalande, samt är platsen för nya extensiva förföljelser utav assyrierna / syrierna / kaldéerna.
Det assyriska / syriska folkmordet har erkänts internationellt utav de tre senaste guvernörerna utav New York, samt utav Sveriges riksdag, emedans det armeniska folkmordet har erkänts utav 21 stater och en mängd internationella organisationer, samt den judiska utav snart när alla. The International Association of Genocide Scholars, har naturligtvis dock erkänt faktumet, år 2007.
I Tur Abdin finns idag 1800-3000 syrianer / assyrier kvar, och måhänt 15 000 i hela Turkiet, 550 000 finns i Europa, uppåt 100 000 i Sverige och språken bör här erkännas prompt.
Assyriska minoriteter ~ kurdiska judar og kurdiska kristna
~
Även de kurdiska judarna / kurdên cû samt enligt hävd de kurdiska kristna / kurdên xirîstî talar alltsomoftast nyarameiska språk av nordöstlig stam, ofta benämnda som i fallet för judarna judeoarameiska språk som har sin härkomst i judeobabylonisk arameiska. En del utav kurdjudarna talar även judeokurdiska, med grund i de kurdiska språken.
Idag finns det totalt omkring 150 000 judeokurder men de allra flesta utav dessa bor, sedan 1940-1950-talen, nu i Israel och deras gamla judeoarameiska språk håller på att gå om intet i väldigt snabbt assimilerande takt. Språken är väldigt diversifierat och är egentligen flera stycken.
Judar har funnits i Kurdistan sedan 800-talet f.kr, det assyriska kungahuset Adiabene som huserade i dagens Arbil i Irak konverterade exempelvis till judendomen under 100-talet f.kr. Under 1100-talet rapporteras det ha funnits runt 100 judiska bosättningar i Kurdistan och under korstågstiden flydde än fler upp mot Babylonien samt Kurdistan. Genom massrelokalisering under främst 1950-talet, og då främst från Irakiska Kurdistan, tömdes området på judar när de avflyttade till Israel efter flera tusen år i dessa områden.
De kristna kurderna finns ehuru kvar i osäkert antal i Turkiet, antagningsvis några tiotusentals alltsomalles. Kristendomen har funnits i området sedan kristendomens start men fick större spelrum från 400-talet och framåt, bland annat vet man att Sabbas kristnade några soldyrkande kurder vid denna tid. Många av kurderna konverterade till islam när den religionen spred sig men man vet att även kristendomen fick några konvertiter vid tiden, genom hela historien framöver rapporteras om kristna kurdiska samhällen, än idag. De allra flesta utav dessa verkar ehuru nu tala olika former utav kurdiska.
Lishán didán ~ לשן דידן
~
Ett av dessa judeoarameiska språk är lishán didán / לשן דידן / lišānān / לשנן, hvilket betyder ‘vårt språk’, som främst talats i nordvästra Iran, Iranska Azerbadzjan, men även i Turkiet.
Detta språket är ej att förblanda med andra neo-judeo-arameiska språk med liknande namn som lishana deni og lishanid noshan som talats i Irak, ibland kallar man därför även detta härutnämnda språk för galihalu, lakhlokhi eller mer deskriptivt persisk azerbadzjansk judeoneoarameiska.
Språket har idag totalt, över hela jorden, omkring 4300 talare, främst numera i Israel. Lishán didán finns uppdelat i tvenne dialektala kluster där det nordliga sträcker sig in i Vanprovinsen i Turkiet, de sydliga och nordliga varianterna avskiljer främst i frågan om hvilka substratspråk som lämnat inlåningar till det talade galihaluska språket ifråga. Språket skrivs med hebreisk skrift men efter att de allra flesta avflyttat till Israel så slår snart språkdörren igen för döden, i assimileringens spår. Nästan alla nutida talare är över 50.
Snart är de alla borta.
~
Detta samt ännu mer står att finna i min bok Europas tungomål.
På arameiska har jag tidigare skrivit denna.
Andra om: Turkiet, Assyrien, Assyria, assyrier, syrianer, arameiska, araméer, språk, Asien, kaldéer, nyarameiska, syriska, Tur Abdin, assyriska folkmordet, folkmord, sayfo, kurdiska judar, int
7 commenti:
Intressant - mycket komplext! Aldrig tänkt på tidigare att de där assyrierna är antika.
Du har ett mycket underligt språk när du skriver dina längre saker, viss antoning av gammalmodigt men ändå så sjungs det nästan fram, eller vad man ska säg.
Då väntas bloggning om grekerna då?:)
tackar, assyriologi är väldigt intressant, detta var bara lite basinfo men det verkar som många fattas denna, samt så är det ju alltid behövligt med kontextualisering, hursom hoppas man får tid att gå på djupet ngngng.
sjungande? vet inte om jag kan hålla med om det, men tack ändå.
vänta du på:)
bra förklarat och uppdelat
Jag som Assyrier tycker att det var mycket informativ inlägg, även om jag vet en del av det du skrev.
Mvh
Bar Sawmo
tackar så gott
Hej,
jag som har arameiska (syrianska) rötter tycker att du inte riktigt ger en rättvis bild av historien, den är dessutom inte korrekt. I det stora hela belyser du inte historien för varje grupp. Du växlar kors och tvärs mellan alla benämningar, du ger en grupp en historia och en annan grupp en annan. Samtidigt som du utgår från att alla är assyrier, trots att araméerna är ett annat folkslag.
Du rör till dig ordentligt.
Tycker du?
Detta är beskrivet utefter den ordinära vetenskapliga förtäljningen utav problematiken, på ett så enkelt förfarandevis som möjligt, utan att fallera i korrektheten, enligt mig då.
Men skriv gärna vad som är inkorrekt.
Posta un commento