domenica 10 aprile 2011

Finland ~ Suomi – en kort statshistoria

~


Finland, eller Suomi, haver runt 5,3 miljoner invånare idag. Landet bleve ej självständigt som stat förrän 1917, men landet haver ehuruväl allt en alte historia att förtälja, som vi dock endast kort här skall vidröra.

De första invånarna i det område som vi bekallar Finland hvar ehuruväl ej de finnar vi menom med ordet, utan jägar- samt samlarfolk som antagligen havandes fått utgöra grunden till de samiska folken, dessa vandrade in under den yngre stenåldern. Samernas ursprung är väl diskutabelt og de kanske inte var ett finskugriskt folk från början, det är heller ej säkert från hvilket håll de anlänt till sina historiska samt sent prehistoriska hemområden.

Nästa folkinvandring anlände från Baltikum og det dessa talade, hvar i likhet med senare tiders samer ett finsk-ugriskt tungotal, men ehuruväl ej samiska utan istället då finska, som stod nära estniskan. Om den samiska befolkningen inte talte samiska, så har de i anslutning till finskugriska folks ankomst, med tiden övergått till att inlemmas i det finskugriska spektrat.

Vissa framhåller även att någon sådan sentida finkugrisk folkinvandring icke skett, utan att finskugrier redan för 10 000 år sedan anträdde finskt territorium efter isens bortsmältning og bebott landet sedan dess. Andra anser att finnarna anlände omkring 8000 år efter det ovan föreslagna datumet, en sak man kan peka på är att finnarna är snarlika indoeuropéerna i gensammanhang, men avskiljda i förhållande till samerna, således stämmande med ovan diversata invandringar, samt tesen om att uraler og indoeuropéer i dess tidiga tid åtminstone bott nära varandra.

Åland befolkades antagligen av den svealändsktalande germanska befolkningen redan under 500-talet och de var senare med på väringatågen i österled. Efter detta så skall enligt en högst omdiskuterad samt osannolik teori ålänningarna ha flyttat en masse och en ny befolkning skulle inte ha intagit öarna förrän några decennier in på 1100-talet, troligtvis bodde dock ålänningarna kvar genom hela tiden.


Kolonisationstiden

Hur det än står till med detta, så slutar ehuru den fria epoken för Finland samt dess folk vid 1100-talet e.kr., ty då anländer svensken i korståg för att kristna ock kuva de hedniska finnarna. Bland annat så mördades en svensk engelskfödd biskop vid namn Henrik av en finne, men denna person blev sedan upphöjd till skyddshelgon i landet. Finlandssvenskarna på fastlandet äro ättlingar till de som kom för att kristna ock underkuva landet, alltså under 1100-1200-talen och sedan dess så havandes fler og fler sipprat in i princip fram till Rysslands maktövertagande, någon teori säger dock att de fastlandsfinska svenskarna kommo ungefär samtidigt som åländarna. Men att det ej rör sig om samma befolkningselement vid den eventuella invandringen visar dock olikheterna i ortsnamnen på, då de österbottniska ortsnamnen avskiljer kraftigt från de åländska.

Från 1200-talet ock fram till 1809, så var Finland en del av Sverige - detta påverkade tungomålsanvändningen i landet då landets kultur och utbildningsväsende helt dominerades av det svenska målet, dessutom så talade den styrande delen av befolkningen svenska. Även andra faktorer var destruktiva och förhindrande för att få igång kreativa sysselsättningar, exempelvis dog runt en tredjedel utav befolkningen i svält og armod under slutet av 1600-talet, krigsåren i början av 1700-talet kostade likväl i liv ock samhälle.

Inte bara samhället og kulturen överlag genomgick en mörkens tideålder, även självaste det finska språket låg mycket skralt till med anledning utav den svenska kolonialismen, räddningen var att komma i form av en mjuk björntass. År 1809 så blev Finland en del av ett växande ryskt rike, men finnarna finge ett ganska bra avtal med ryssarna ock fick långtgående politisk frihet - man blev ett ‘självständigt’ hertigdöme.

Tsar Alexander II, 1818-1881, som var en någonsånär liberal styresman stödde bruket av det finska språket, hvilket givetvis fick positiva följder då språket fick nya domänområden, bland annat genom lagstiftning - även om Alexander kanske gjorde detta för att få en skiljelinje emellan svensk-finska kontakter samt bryta eller försvaga banden dem emellan. Nästa härskare, Nikolaj II, hvar däremot ej lika givmild med kulturella avyttringar och ville med bryska metoder förryska landet, hvilket fingo som följd att en nationalism växte fram og anno 1917, under revolutionen, tog landet tillfället i akt samt bröto sig loss, 1919 blev det fritt.

1917 försökte även Åland bryta sig loss från Finland för att istället ingå i Sverige som de havo långvariga og långtgående kulturella band med, men utgången av detta försök blev att Åland 1920 fick långtgående inre självstyre, men inom det finska riket. Till historien hör även att 1940 så fick Finland avträda Karelen i östra Finland till Sovjetunionen.

1995 blev man medlem i Europeiska Unionen.

~









I min bok Europas tungomål (del I) gås gällande det multietniska landet Finland igenom historierna samt kontexterna för språken og minoriteterna i Finland.

Vill man lära om Europas kulturer bör ovan bok införskaffas. I Finland kan man köpa boken från CDON.

+ Svensk arrogans gentemot la langue du perkele

Andra om: , , , , , , , , , int

~~~Tre år sen~~~

- अम्बा

~

Nessun commento: