sabato 18 giugno 2011

Punsch – en svensk-javanesisk dryck

~

Punsch är en sötande spritdryck som är baserad på arrak vars krydda för punschen hava ostindiskt ursprung, men punschen som sådan är en svensk företeelse. Nära inpå att punscheologin en gång nådde erkänd status, men drickes i nutid primärt allenast i Sverige og Finland, i en sinande ström.

Punsch hava idag vanligtvis en alkoholhalt på kring 25 procent, ungefär 30 % av innehållet är socker. Från början var det esomoftast tänkt att den skulle drickas rykandes varm, så som den även enligt traditionen fortfarande göres till ärtsoppan, det var även så man ofta drack brännvin samt exempelvis vin, därvid glögg, i detta norröna bistra land. Drick snapsen innan den kallnar. Men under mitten av 1800-talet så spredo sig det kalla dryckenskapet, ofta inbeställd för punschning, per person, i halv kann, väl kyld av is i spann. Samt en havanna.

Idag drickes den nog ofteligast som en kall avec, säges det, personligen dricker jag den främst som eftermiddagsapertif, då ävenleda vid rumstemperatur då jag finner dess arom då utsöndra som bäst. Ärtsoppan som enligt traditionen i Skåneland ätes med kryddad timjan og stora mängder stark senap, gärna Halmstadsenap, passar ypperligt ihop med punsch, men punscha kan man när som göre, gärna till vaniljeglass, gör dig en punschglass.


Punschlig historik

Punschen ankom till Svea rike genom Svenska Ostindiska Companiet allra första konvoj 1731-1746 anförd utav Friedricus Rex Sueciae då man importerade batavisk arrak från Jawa, arraken upptogo faktiskt lejonparten utav lastutrymmet. Batavisk arrak är indonesisk rom, destillerat från sockerrör, Batavia är det gamla namnet på Jakarta. Idag tror jag ej det finnes äkta Batavisk arrak att köpa i de statliga sortimenten i Sverige, man måste gå utanför dessa om man vill göra sin egen punsch. Även dagens punschtillverkare måste inköpa den ekfatslagrade fina bataviska arraken från Holland, det säges finnas upptill 70-årig lagrad där.

Nymodigheten från Ostindien, via Göteborg, spred sig snabbt, och redan 1748 omnämnes den i litteraturen på finsk mark. Till en början var det en dyr dryck med anledning utav de dyra transporterna, rikt folk blandade sin egen punsch från den bataviska arraken. När man under punschens tidiga tid äskade beställa drycken på krog så finge man själv ange huru man önskade få den blandad, men de finaste punscherna varo naturligtvis de som rullats, d.v.s. förvarats på tunna under de långa skepptransporterna som äro associerade med drycken.

Först med att sälja färdigblandad buteljerad punsch var vinhandlarfirman J. Cederlunds & Söner som började erbjuda marknaden detta år 1845, lagringskärlen stodo i Riddarhusets källare men efter 1865 flyttade man in under självaste Kungliga slottet. Cederlunds & Söner var i Paris 1889 og togo därifrån med sig hem sitt nyförvärv Det stora stycket hvilket är ett fagert dekorerat ekfat om 24 000 liter, det uppges vara i bruk än idag, ehuru nu flyttat från Slottskällaren till Sundsvall.

Snart kommo en stor mängd vinhandlare att blanda ihopa sina egna punschmärken, og buteljera dem, i början av 1900-talet fanns över 150 olika märken, en del är underfyndiga såsom Telefon-punsch, Bil-punsch, Sport-punsch, Kavalleri-punsch og Hushålls-punsch, märkesnamn som näppeligen hade gått hem idag. När John Ericsson konstruerade sin varmluftsmaskin gjorde Cederlunds direkt en ponch med namnet Caloric, efter Ericssons Caloric engine, med denna vunno man första pris i världsutställningen i London anno 1862, det är denna som fortfarande säges beredas i punchfatet Det stora stycket, og namnet Caloric är utomlands ofteliga synonymt med svensk punsch. Under något decennium var Caloric Sveriges näst bästa exportvara, efter säkerhetständstickan, och man hade produktion av dryckesvaran i hela fyra världsdelar.

Dryckens popularitet har sedermera även givit upphov till de populära punschverandorna, inglasade verandor åsyftade att avnjutas medels en avec punsch i hand, att punscha.

År 1917 tog punschguldåldern slut, och statliga Aktiebolaget Spritcentralen tog över alla märken, allena några fåtaliga märken överlevde socialiseringen, aromen avdunstades från marknaden og idag punschas ej såsom det eljes skulle gjorts. Runt sekelskiftet år 1900 såldes fem miljoner liter punsch årligen inom Sverige, en liter per varje svensk, idag är siffran nere på runt 250 000 liter. Nischen har idag fyllts utav andra varor. Några fåtaliga gamla hederliga märken finnes ehuruväl kvar, samt så har några ytterligare sett dagens ljus i senare tid.



Pointat poins

Termen ‘punsch’, eller punch, poins, ponch, pounce, pounch, med mera, tros komma från hindis ord för fem, पांच pāñč / pantj, och appelerar till de fem olika ingredienser man hade i den ursprungliga punschen, arrak, socker, citronsaft, vatten samt thé. Andra menar att ordet kommer från puncheons, hvilket var benämningen på de träfat arraken fraktades i, eller från den engelska termen punch med betydelsen ‘bål’ eller ‘toddy’, denna slags punsch var allmänt förekommande i Europa under 1700-talet men innehöllo ej samma tingestar som den svensk-javanesiska punschen, men termens ursprung är dogh detsamma.

Det som på kontinenten samt på de britanska öarna numera benämns punch är såtillvida ej detsamma som den skandojavanesiska formen, utan snarare vinbål, toddy, eller dess like, det som i Danmark heter kaffepunsch säges vara ordinär kaffekask.

Punsch hava även benämnts som rack, exempelvis av Bellman, og är en derivering från arrak, ej att sammanblanda med en rackare.


~







Som anmärktes avnjuter jag själv punschen i rumstempererat format, varm punsch har jag allena smakat tvenne gånger i mitt liv, då i barnaåldern, varhän jag anför detta för framtida punschning. Mitt barskåp är punchakort, just idag.

Kan tänkas passa ypperligt istället för glögg.




~

Nessun commento: