~
Den första historiskt dokumenterade indoeuropeiska kungen, hans majestät Anittaš, förstörde omkring år 1780 f.kr., kanske tillsammans med fadern Pithanaš, kung av Kuššara, stad av okänd lokation, men möjligtvis en hettitisk-hurritisk hybridregion, staden Hattuša, samt övertogo de assyriska handelskolonierna, däribland Kaneš - staden som på hettitiska benämns Neša, men som numera heter Kültepe. De assyriska handelskolonisterna var antagligen fredliga av sig, men de var översittare og benämnde de inneboende vid namnet nuā’um ‘okultiverad, barbar’; detta ord, i olika varianter, betecknade ungefär ‘inhemsk’.
Anittaš kallade sig i slutet av sitt liv för ‘storkung‘, men man vet ehuru ej vad som hände med hans konungadöme. I en bränd palatsliknande byggnad i Kaneš hittade man 1954 ett spjuthuvud med orden ‘É.GAL Anita rubaim’ ‘fursten Anittas palats’, men om spjuthuvudfyndets plats verkligen tillika är Anittaš palats kan givetivs icke konkluderas kring genom detta magra material som mycket väl kan ha kommit dit från någon annanstans, likt en spjutspets kan göra. Anittaš hade ehuruväl till vår kännedom en son med namnet Peruwaš, eller Pirwaš, men enbart småbitar av deras regimer är för oss kända - ingen senare hettitisk härskare anför anfäderskap till Anittaš, men väl till orten Kuššara. Pirwa är förövrigt även den hettitiska åskguden som har härkomst i den indoeuropeiska religionen, han har även kopplingar till ryttarskapet, många kungar bär namn av gudar og dylikt.
Det var troligen osså under Anittašregimen som assyriernas kommersiella aktiviteter fick ett abrupt slut, bland annat på grund utav alla krigen, Anittaš tar exempelvis staden Zalpa och bär tillbaka till Neša statyn av gudomen Šiu, hvilken Zalpa hade tagit vid ett tidigare tillfälle. I en sista kampanj så tager han även söderliggande Šalatiwar og Purušhanda, hvilka man genom senare bevis kan antaga hava varit luviska. Anittaš underkuvar alla områden som tidigare varit under assyrisk handelsdomän. De som fick riket på fall kanske varde från staten Zalpa vid Halys aros vid Svartahavskusten, Kızıl Irmak vid Bafra, som antagligen var ett hattiskt rike, åtminstone om man dömer efter kunganamnen Uhna og Huzziya.
Förutom en mytologisk text, den om de sextio barnen som tidigare omskrevs, så förefaller det ej åtfinnas några bevis för att det fanns några hettiter här före Anittaš. Zalpa fick i alla fall ett uppsving om man går efter de tidigaste dokumenten i hettiterrikets tid där Zalpa innehar en stor roll. Relationen emellan dessa städer före den assyriska tiden är osäker, Hattuš var antagligen en dominerande part i södra och centrala delarna av Halys basin, emedan Zalpa säkerligen var dominant uppe i norr mot Svarta havet.
Den första indoeuropeiska kungen Anittaš rike må ej ha lämnat mycket kvar för oss att tittom på efter att årtusenden har gått, men den absolut äldsta indoeuropeiska texten, som ännu hittats, finnes åtminstone för vårt nyttjande i tre exemplar och är i sin nuvarande form från åtminstone 1600 f.kr. I denna berättas historien om Anittaš av Anittaš själv, texten har av vissa framförts vara skrivande först på assyriska för att först sedan hava översatts till hettitiska men djupare studering kring språket och källorna visar att det troligaste är att de är skrivna direkt på gammelhettitiska. Ett mindre utdrag från Neu, E., 1974:
mAniitta DUMU mPíithaana LUGAL URUKuuššara QÍBÍMA
nepíišzaašta DIŠKUR-unni aaššuuš eešta
naašta DIŠKUR-unnima maaan aaššuuš eešta
URUNeešaaš LUGAL-uš! URUKuuššaraaš LUGAL-i x x x x[
---------------------------------------------------------------------------------------------
[LUG]AL URUKuuššara URU-az katta [pa-]angariit ú[-
[nu UR]UNeešaan išpaandi naakkiit da[-aaš]
[URUN]eešaaš LUGAL-un ISBAT Ù DUMUMEŠ URUNeeš[aaš]
[id]aalu naatta kuedaniikki tákkiišta
[ ]x annuuš attuuš ieet
---------------------------------------------------------------------------------------------
[nu mPíi]thaanaaš attaašmaaš aappaan šanita úitti
[h]-uullaanzaan huullanuun DUTU-az utnee
[kuit k]uitpát araiš nuuš huumaanduušp[át h]uu[llanuu]n
Anitta, Sohn des Pithana, König von Kuššara, sprich:
Dem Wettergott des Himmels war er lieb,
und als er dem Wettergott aber lieb war,
[ ] der König von Neša dem könig von Kuššara [
---------------------------------------------------------------------------------------------
Der König von Kuššara [kam] aus der Stadt herab mit großer Macht,
und nahm Neša in der Nacht mit Gewalt ein.
Den König von Neša ergriff er, von den Einwohnern Nešas aber
fügte er keinem Böses zu,
[sondern] machte [sie] zu Müttern (und) Vätern
---------------------------------------------------------------------------------------------
Nach meinem Vater Pithana aber schlug ich im gleichen Jahr
einen Aufstand nieder. Welches Land auch immer
sich erhob, sie alle schlug ich mit (Hilfe von) Šiu.
~
Axat, moddat, altererat, från min bok Europas tungomål.
Andra om: Europas tungomål, kung, monarki, indoeuropéer, anatolier, hettiter, hettitiska, Anitta, bronsåldern, Turkiet, Anatolien, Kussara, Hattusa, Kanesh, assyrier, Pirwa, Pithana, Zalpa, Siu, solgud, historiska källor, int
~~~Tre år sen~~~
- Zibetinnan.
~
Nessun commento:
Posta un commento