martedì 31 luglio 2012

Kelternas tidiga historiografi - Galliens uppdelning - Europas tungomål CLI

 ~
Den äldsta berättelsen om kelterna är från en reseberättelse från 600-talet f.kr., denna har ehuru ej bevarats, men finnes återberättad av en romersk konsul från Afrika i en Ora Maritima, en kustsurvey. I denna berättas att det bor ett folk som kan definieras som kelter i sydvästra Spanien, hela Frankrike och ända upp till Nordsjön. De första mer djupgående kunskaperna kring kelternas kultur är ehuru från Poseidonios, som var en stoisk filosof, som var i livet under 100-talet f.kr. Han skriver bland annat detaljrikt angående etnografiken samt om det transalpina kriget som pågick 125-131 f.kr. i bok 23 i hans verk Historia, det är möjligt att han hade förstahandsuppgifter att tillgå angående det keltiska livet, då han levde ett tag i södra Gallien och där kan han ju ha träffat på några galler, detta får ses som troligt. Denna finnes dock icke kvar, men den refereras till av många antika författare, av hvilka vissa återberättar den i förkortad version - med tillägg av egna modifikationer förstås. Däremot så finns givetvis Cæsars välkända verk bevarat och detta är den sista boken som skrivs om de fria kontinentalkelterna, då de ju försvann senare under det framväxande Romarriket samt genom germanernas härjningar. Cæsar var ehuru ej särledes opartisk då hans egenhändiga uppgift var att just underkuva de nämnda folken, eller åtminstone deras samhällsbildning. Cæsar har ehuruväl intressant information upptagen genom hans krigsfärder genom Gallien 58-51 f.kr., han berättar att det i Gallien bor trenne olika folk - belgierna, aquitanierna samt kelterna - och påpekar att alla dessa haver olika språk. Strabon påpekar dessutom även att aquitanierna inte bara språkmässigt skiljer sig från de övriga, utan även i fysisk bemärkelse, samt menar på att de skulle vara mycket mer lika ibererna än gallerna. Angående aquitanierna vetom vi numera säkert att de hade rätt, för ty aquitaniernas tungomål har visat sig vara ett besläktat språk till dagens euskara och behandlas därför under Spanien, och det är bara uppdelningen emellan belgierna ock kelterna som är av relevans för den gallokeltiska frågan. Det som är kännande från nästan alla antika författare äro att kelterna framställs som den ‘nobla vilden’, ungefär i den stil som 1600-1700-tals tänkare framställt indianer och andra - detta är tydligen en intellektuell tradition, eller förvillelse, som fortlevs.













~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

Nessun commento: