Kontinentalkeltiskans Galliska, Lepontiska, Keltiberiska samt Östkeltiska - Europas tungomål CLXXVI

De galliska tungomålen finnes dessvärre inte kvar och vi havom svårigheter att tyda de inskrifter och ortnamn som ännu finnes, och eftersom kontinentalkeltiskan äro den äldsta av de två grupperna som talades omkring 500 f.kr. - 500 e.kr. så haver man ej lyckats återskapa protokeltiskan nämnvärt. Kontinentalkeltiskan äro mer arkaisk än ökeltiskan, hvilket ju kunno hava att göra med att den tidigare blivit rekorderad. Kontinentalkeltiskan ock ökeltiskan kunno havandes varit oförståeliga för varandras tungomålsförare i uppemot 2000 år og standar, så vitt man förstår, långt ifrån varandra. Kontinentalkeltiska finnes bevarat i korthet i både latinska, helleniska och iberiska skrifter och det rör sig oftast om personnamn, ortsnamn samt myntinskriptioner. Man haver lyckats dela in de kontinentalkeltiska målen i fyra undergrupper varav tre kända, detta har bekräftats genom de inskriptioner som finnes tillgängliga för de trenne säkrare grupperingarna.

De galliska målen i Gallien där vi havom nära 100 inskriptioner bevarade främst från södra Frankrike och det äro ej för sällan som nya inskriptioner av något slag hittas. Tidsmässigt finnes det texter från 300-talet f.kr., men det stora antalet av det skrivna materialet härrör från 100-talet f.kr. - 100-talet e.kr. - det äldsta materialet är främst skrivet med hellasisk skrift och några få texter i luganoskriften, hvilken var influerad av nordetruskisk skrift, senare har det latinska alfabetet gjort sitt intåg. Cæsar påtalade att belgierna talade ett annat språk än gallerna, men denna uppdelning haver ehuru ej kunnat bestyrkas genom de bevarade inskriptionerna (på samma ställe berättar han även om aquitanierna, och här hade han rätt, se Spanien). Lepontiskan som talades i bergen med nästan samma namn i centralalperna norr om Milano finns bevarat genom omkring 70 inskriptioner som hittats inom en radie om 50 km kring Lugano och är skrivna med hjälp av luganoalfabetet härrörandes från minst 300-talet till 100-talet f.kr. Lepontiskan anses av vissa inte vara av gallisk börd, utan utgöra en egen gren med intermediär ställning emellan keltiskan ock italiskan. Den tredje undergruppen är då keltiberiskan och dess ungefärliga utbredning är till vår kännedom genom att ortnamn og mynt har hittats i den norra två tredjedelen av den Iberiska halvön, man har även inskriptioner, men ingen av dessa härrör från före 300-talet f.kr. Det är lepontiskan och keltiberiskan som äro mest arkaiska, hvilket åtminstone gällande keltiberiskan kan hava haft att göra med det perifiera läge den hadde. Som skreves så funnes det antagligen även en fjärde kontinentalkeltisk undergrupp och det skulle vara en östeuropeisk gruppering, östkeltiskan, som kanske finnes bevarat i några mycket få ort- såsom personnamn. Av de keltiska målen som vi kännom bäst och som samtidigt är av äldre art är forniriskan - detta språk tillhör ju dock den senare ökeltiska grenen och har genomgått komplexa ljudförändringar.

~

Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, galler, galliska, kontinentalkeltiska, keltiska, Europa, språk, lepontiska, keltiberiska, int

~~~Ett år sedan~~~

- Rasering

~