Engelskan
härstammar från de olika germanska stammar, eller stamfolk, som från 400-talet
og framåt koloniserade England med angränsande områden, primärt verkar de
invandrande folken bestått utav angler, jutar, saxare og friser,
från Anglen, Jutland, Saxland samt Friesland.
Namnet England härrör således från Anglen / Angel / Anglia, ordet
Angeln, samt därvid England, har antagligen inget med änglar eller ängar att
göra, utan snarare med låglänthet eller agn / böjning att skaffa, eller så är
det ett ursprungligt etnonym, för angliierna, som geografiserats och som
nu är namnet på den halvö i Slesvig som heter så. Vissa hava menat att hela den
angliska befolkningen i princip avflyttade till Albion samt att området Anglen
därefter besatts utav jutar som bildat grund för dagens sydjutiska befolkning
häri, men troligare är att anglerna varit kvar, og enbart erhuldit inflytt og
inflytelser från norrliggande områden. Det ursprungliga sydjutiska angelska
talet fortsatte taltas här ända fram till runt omkring år 1900, saxiskan som
idag talas i Anglia, angeliter platt / angelner platt, haver en hel del
vokabulära og grammatiska inlån från den synnejyska angelskan og är därför
svårbegriplig för andra saxare att förstå.
De till
Albion invandrande västgermanerna talade antagligen något differata mål, men de
kunde troligtvis kommunicera livligt ändå, då man kan anta att skillnaderna
icke varo alltför stora även om de varo befintliga. Tungomålen utvecklades
något olika med anledning utav bristande kommunikationer i de nyerövrade olika
landsdelarna.
~
Om engelskan, samt saxiskan, kan läsas mer kring i min bok Europas tungomål.
Taggar: engelska, engelsmän, England, Angeln, angliska, saxiska, jylländska, jutiska, Jylland, Holstein, Slesvig, Friesland, friser, germaner, germanska, språk, int
Nessun commento:
Posta un commento