mercoledì 4 dicembre 2013

Abstrakt språkförmåga et Konstruktionell inlärning - Postmodernisme premillénaire XVI


Även om exempelvis bin1 samt även andra arter kan referera ock kommunicera om saker som ej äro imidiata så behaver människan en kraftfullt förstorad sådan förmåga hvilket möjliggör ett helt annat abstrakt samt faktiskt djup på förmedlingarna, med fullfjärdad språkförmåga så kan tid, rum, realitet, abstrakthet, bändas utifrån varandet eller vår förnimmelse därutav, eller ren og skär fantasi. Konstruktionell lärning möjliggör att vi, i långt högre samt snabbare grad än andra, kunnom betänka verkligheten, inklusive vårt beteende samt förändra detta utifrån denna våran uppfattning därom. Bickerton menar att det eventuellt är konstruktionell inlärningsförmåga som ligger bakom den stora hjärnförstorning som skett under erectus-sapiens-perioden, när han, samt många fler, misstänker att människolinjen gingo från protospråk, som närmast antagningsvis kunne jämföras med stakandes pidginspråk eller upptränat schimpansspråk, till fullt utvecklad modern språkförmåga.2 Konstruktionell inlärning pressar hela tiden gränserna för införstådt material, plats måste finnas i hjärnan emedans själva protospråksförmågan vardandes förhindrad under tiden för denna, när detta släpptes utökades möjligheterna för kommunicering flagrant. Detta har sedan med hjälp utav symbolförning i externt fattat material, såsom skrift, utökats extremt mycket i en effektivisering som världen tidigare ej aldrig skådat. Våran tankeförmåga är den samma, men den externa informationen vi kunnom behandla förändras i og med tidens gång samt den externa utvecklingen og kontexten vi befinnom oss i.

Naturligtvis skall denna ovan nyttjade term, protospråk, ej sammanblandas med de rekonstruktiva språkformer som likväl benämnes ‘protospråk’, men varandes fullspråkliga språkformer men just rekonstruerade potentiella historiskt förekommande tungomål, exempelvis protoindoeueorpeiska, protoafroasiatiska et dylikt.


















Fotnoter:
1) Benveniste, “Animal communication and human language”, i Diogenes, no. 1 1953:1-7.
2) Bickerton, 1992:122, 161.



DNDN, SvD

Nessun commento: