Nazistisk ockupation och språkets slutgiltiga förintelse - fallet Alderney - Europas tungomål BLVI

Anledningen till aurignais avdagande är något av en egen historia som är förknippat med andra världskriget, men inte bara tyskarna kan beskyllas utan även öborna själva. Redan 1880 skrev guernseytidningen Le Bailliage att barnen slutat tala aurignäiska sins emellan, då tungomålet ej alls figurerat i eduktionella sammanhang. Kanalöarna var de enda engelsktalande områden som ockuperades av tyskarna och under åren 1940-45 så ingick de i tyskarnas ‘Atlantvall’. Tyska infördes i skolorna og högertrafik blev legio. På dessa små öar befann sig över 30 000 nazisoldater med 114 000 utlagda minor och man hann även med att bygga fyra koncentrationsläger dit franska judar ock krigsfångar från Ryssland, Tjeckien, Spanien plus Belgien fördes, omkring sjuhundra liv fick sätta livet till där som annars främst figurerade som slavläger. Dessa små öar stod alltså i epicentrum av kriget och var sannolikt det mest upprustade området i Europa under de aktuella åren. Alderney var ur militärstrategisk synvinkel den mest intressanta ön med tanke på att den ligger längst norrut, ön är även den av Kanalöarna som ligger närmast Frankrike. Detta gjorde så att nästan hela allmänheten evakuerades därifrån hvilket ofta anses vara inte den enda, men absolut den främsta orsaken till att tungomålet dog ut så tvärt. Skolbarnen evakuerades först og kommo på så sätt att få genomleva en relativt lång period utanför sitt eget språkområde. Endast ett tiotal civila valde att stanna i sitt rike. En konsekvens utav att det var så få civila på ön verkar dessvärre vara att de slavarbetare som tyskarna fört dit fick genomleva ett större helvete än vad som var fallet på de andra mer bebodda öarna. Alderneyborna blevo ej genocidade, utan linguacidade.

~

Axat från boken Europas tungomål.