Danernas etnogenesis samt etymologi - Europas tungomål CDLXXIX

Danerna, som är av germanskt ursprung, finns omnämnda först på 500-talet av Iordanes ock Prokopios og då var de antagligen bosatta i nuvarande Danmark som fått sitt namn efter detta folk. Man vet ehuru inte varifrån dessa har kommit, men Iordanes menade att de kom från svearna, detta är det ehuru inte många som tror på numera, då inga andra bevis antyder denna annars sveanationalistiskt trevliga tanke. Termen daner användes något slarvigt i dåtid, hvilket har gjort det svårt att i nutid reda upp begreppen, på 700-talet så kallade man exempelvis alla invånare i Danmark för daner fastän det ej ens fanns något enat rike, utan Danmark bestod utav flera olika stammar/riken eller andra liknande konstellationer. Under vikingatiden menade man att alla nordbor var daner och under medeltiden så menade Danmarks invånare att de var daner og termen byttes så småningom ut till ‘danskar’. Vad detta egentligen innebär förutom att de är germaner och bosatta i Danmark är det ingen som vet. Namnet ‘Danmark’ betyder sannolikt danernas gränsmark och åsyftade från början antagligen inte hela dagens, eller dåtida, Danmark som man istället benämnde ‘Danavälde, Danarige’, hvilket bland annat även kunde inkludera Skåneland. Förleden dan- betyder antagningsvis ‘flatt land’, jämfört med sanskritens dhánuş- ‘öken’.

~

Axat från boken Europas tungomål.