Le moyen français, medelfranskan, samt franskans hegemonisering - Europas tungomål DLVII

Nästkommande epok, le moyen français, eller medelfranska, varade under 1300-1500-talen og då klarade françien att även göra insteg i södra Frankrike, språkliga förändringar genomgicks likväl under denna epok, bland annat så skrotades kasussystemet, latinet fick ge vika i fackspråkliga texter och stavningen blevo mindre ljudenlig, ock till sist kan nämnas att en del lånord hämtades från italienskan, bland annat soldat samt crédit, hvilka är några av de ungefärliga två tusen ord som har italiensk börd inom främst kultur, samhälle, ekonomi, navigering samt krigsföring. Under denna epok exploderade de intellektuellas alster på franska, og teologiska, juridiska samt medicinska verk avfattades på françien, Biblen översattes tillika på 1530-talet och man försökte med många medel att utöka det franska ordförrådet med både nybildningar samt lånord, hvilket resulterat i att hela 40 % av nutidens vokabulär kan härröras till denna epok. Men den största händelsen av alla under epoken var när påbudet från högre makt kom - Ordonnances de Villers-Cotterêts som 1539 stipulerade att franskan härmed skulle bli det officiella juridiska skriftspråket i hela Frankrike - en av de nordfranska varianterna hade alltså nu fått juridisk hegemoni över hela Frankrike och alla dess olika språk. I och med detta så var Frankrike ett av de första länderna i Europa att anförskaffa sig ett gemensamt, men påtvingat, högspråk som kom att bli gällande för hela territoriet och territoriet var ungefär likständigt dagens, förutom att Savoyen, Korsika, Roussillon og Alsace-Lorraine ej var med vid denna tidpunkt, utan dessa har införlivats senare. Tio år före detta kom även den första grammatikan ut och 1539 publicerades den första odbogen av Robert Estienne, Dictionnaire Francoislatin, med över 9000 uppslagsord med latinska definieringar.

~

Axat från boken Europas tungomål