Judeolatinets Shuadit eller Judeo-provençalska - Europas tungomål DLXXVI

Det ovan nämnda shuadit / hébraïco-comtadin är det sista av de provençalska målen som har anknytning till Frankrike men har ehuru redan försvunnit från vår jord, även kallat judeo-provençalska / judeo-comtadinesiska eller provense som det heter i hebreiska källor. Shuaditiska, שואדית, var av sefardisk börd, till skillnad från de ashkenaziska i Tsorfas, hvilket är namnet på norra Frankrike i judisk tradition, ordet shuadit betyder i likhet med exempelvis jiddisch just ‘judisk’ og illustrerar det judæo-provençalska uttalet av hebreiskans yehudit. Shudatitiska var ett judiskt kreolspråk baserat på provençalskan som talades i det sydfranska departementet Vaucluse samt i staden Avignon innan det dog ut 1977 med författaren Armand Lunels död, men det kan ehuru fortfarande vara i livet genom användandet av språket i vissa sånger, då de aktuella judarna finns intill denna dag. En av de stora anledningarna till utdöendet var i likhet med många andra judiska språk nazisternas illgärningar, men även här är det också frågan om förfranskning och att hebreiskan tagit över inom liturgin, hvilket gör att nyttjandet av shuaditiska inte hade några språkliga domäner kvar att verka inom. Den aktiva nedgången av språket började ehuru tidigare, redan år 1498 utvisade franska staten alla judar från Sydfrankrike varav många flyttade till Genua eller flydde till Tyskland, emellertid fick de provençalska judarna ett sydfranskt andhåll genom att påven domderade i Comtat-Venaissin sedan 1274 framtills franska revolutionen, som vi nedan skall vidare se. Just termen shuaditiska är en relativt ny benämning på ett gammalt språk, då det var först 1803 som språket fick den benämningen - den fick detta i satirer och komedier. Språket har ehuru en äldre börd och de äldsta texterna på judeoprovençalska är glosor från 1170-1193, men det finns även litteratur från 1200-talet, en avant. Vissa arkaiska fonologiska påvisningar gör gällande att detta språk var en direkt efterföljare till ett tidigare judeo-latinskt tungomål då det innehåller vissa ljudlagar som varit förestående i utvecklingen utav latinet från protoitaliska og inte något som skett i språken i södra Provence, en annan möjlighet är att det är utvecklat från judaistikskolan som var förestående i Narbonne men just de fonologiska bevisen är hard evidence. Man kan säg att shuaditiskan kommit till oss i tvenne former, en högform som mest nyttjades i religiösa skrifter där man ser en högre stil samt månge fler inlån från hebreiska, latin, grekiska, arameiska, provençau, fornfranska, samt en mer prosaliknande skriftform som till mycket högre del är baserat på provençaliskan, båda är skrivna med en modifierad form av det hebreiska alfabetet. Hursom, språket bör återupplivas.

~

Axat från boken Europas tungomål