Judarna i sydväst integrerades
bara saktfärdigt i den franska nationen og dess kultur då deras egna kultur
istället klart var hämtad från den portugisiska härkomsten, de fortsatte att
hålla sig inom gruppen samt kvarvara i de yrken de av hävd innehaft. I slutet
av 1800-talet var de runt tretusen i främst Bordeaux og Bayonne, emedans flera
mindre ställen ej längre innehavde någon judisk befolkning. Judarna i sydöst
som tidigare blivit tvingade att bo i de fyra carrieri var snabba på att röra
på sig när möjligheten infanns, 1808 fanns det bara 360 judar kvar i
Carpentras, 130 i Avignon, 49 i Cavaillon, samt 22 i Isle-sur-la-Sorgue, av en
total franskjudisk befolkning på 77 000, då majoriteten flyttat till andra
städer i Midi, eller till Lyon og Paris - under den tredje republiken försvann
de judiska befolkningselementen helt i Cavaillon et Isle-sur-la-Sorgue. Bland
de celebra judar som kommer från Avignon eller Comtat utmärks Adolphe Crémieux
som var justitieminister i slutet av 1800-talet samt René Cassin som fick Nobels
fredspris 1968. De alsaciska og lorränska judarna var även de i likhet med
portugiserna något senare med att låta sig assimilera sig. Deras antal var 1808
omkring 26 070 i Alsace samt 10 896 i Lorräine, hvilket till 1861 ökade till 34
998 respektive 14 864 personer. Man räknar att Alsace-Lorraine 1808 var hemvist
för runt 79 procent av de franska judarna, 1861 hade denna siffra sjunkit till
63 procent och bara fem år senare till 57 %. Dessa östra judar, talandes
västjiddisch, var främst rurala historiskt samt förblev oftast så även i den
nya tiden även om en hel del flyttade till städerna, men då ofta till mindre
städer og byar - en del tog sig ehuru till Paris, men ock Strasbourg växte till
sig och blev Frankrikes andra judestad. När Tyskland annekterade
Alsace-Lorraine 1871 valde en hel del av de germansktalande judarna att flytta
till Frankrike och då främst till Paris, detsamma gjorde förövrigt även en del
av den ickejudiska tyska befolkningen. Det var främst medelklassen som valde
Paris som inflyttsort, emedans den mer rurala befolkningen istället tittade åt
det transatlantiska hållet för sin flytt, en folkräkning 1872 visade att 34
procent utav judarna i Paris var födda i Alsace-Lorraine. Den judiska
befolkningen i Paris fortsatte således att växa oavbrutet og 1891 hade den nått
ett antal av runt 40 000 individer, 1811 hade Paris 6 procent av de franska
judarna, 1841 11 %, 1884 17 %, 1853 20 % samt 1861 26 %, hvilket skall jämföras
med att 1861 bodde allena 5 procent av den totala franska befolkningen i
huvudstaden - i slutet av 1800-talet beboddes Paris av omkring 50 procent av
det totala antalet judar inom landets gränser. Inte endast intern migration låg
bakom denna sifferexplosion då man kan se att 1872 så var 80 procent av de
parisiska judarna födda i Frankrike, men oftast ej i Paris, emedans siffrorna
för 1905-07 gått ner till 54 procent. I slutet av 1800-talet var det judiska
befolkningsantalet stabilt i sydväst samt i Midi, i Marseille kan man även se
att runt 80 procent av judarna var franskfödda, i likhet med Paris, emedans
resternade således var utlandsfödda, då delvis företrädesevis algeriska judar
som traditionellt talar judeoarabiska, samt vissa judeospanjorer, änskönt de
även oftast varit kunniga i franska redan före de anlänt. Intelligentian i
Marseille bestod till övervägande del utav judar med hemmahörighet i sydöstra
Frankrike. Det marseijiska judeantalet var 1923 omkring 8500, men ökade till 12
000-13 000 på sju år, 85 % var sefardiska judar emedans resterande var
ashkenaziska. De flesta immigranter som kom till Marseille tillhörde
medelklassen, förutom de förmögna ladiner som kom från Balkan under slutet av
artonhundratalet, 1872 bestod stadens judar till 17 procent utav balkanska
eller mediterranska stadsjudar.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento