Hermeneutiska cyklens helhet - Postmodernisme premillénaire XXXV

Det är givetvis igge sanningen som sådan som skall tolkas utan sanningen såsom de aktuella författarna og i förlängningen de aktuella teorierna sågo samt ser den, här är ånyo en klar åtskillnad emellan positivism et hermeneutik, då positivismen är monistisk emedans hermeneutiken ej monopolför det framkomna, utan allena framför det som en posibilitet bland andra,¹ dessutom med dess inriktning på Verstehen så är den i motsats till positivismen dialektisk saknandes början og slut, målet är ej att finna de sanna svaren utan att sokratiskt ställas inför nya spörsmål.² Den idealtyp som skall framarbetas är således en slut­sats för helheten utav analysen utav delarna, d.v.s. den hermeneutiska cirkelns tema “delen kan endast förstås ur helheten och helheten endast ur delarna”.³ Den hermeneutiska ‘helheten’ kom sedan att også göra gällande att hela helheten skall behandlas såsom till exempel författaren og det samhälle texten kom till i,⁴ detta är även någonting som karaktäriseras genom Schleiermachers utveckling⁵ samt hans teoretiska og tidsmässiga namne i Kina, Chang Hsüeh-ch’eng som osså framförde författarens centrala plats,⁶ Matthias Flacius skall även år 1567 i Clavis Scripturae Sacrae formulerat något som i hög grad liknar den hermeneutiska cirklen⁷ - detta kommer dock icke att göras här i någon omfattning då det är teori­erna eller idéerna som äro i blickpunkten og ej särledes mycket den kontext de framkommo utur - men angå­ende postmodernismen så är det ändock personfixerat kring Lyotard. Även om nyare avarter av hermeneutiken ej användes så bibe­hålls ehuru själva meningen med metodologin hvil­ken är, “reading is to discover embedded meaning”,⁸ eller mörka ord som Rydelius skrev. Dessutom så är hela denna förståelse aristotelisk i sin börd, bland annat synes detta i synen att subjektet ej kan särskiljas från objektet, att människan är något unikt utifrån sin förståelsebas i jämförelse med övrig natur, beaktandet av helheten, utifrån dess olika tillförda perspektiv, eftersträva väsenskunskap.⁹ Helhetshermeneutikens förförståelse bygger på att en total kontextualisering samt inlevelse i text, samt författare, må ske för att full förståelse skall bli möjlig, då varje texts förståelse är fast förankrad i kontexten den är skriven i, likväl, detta är i sig en teoretisk kontradiktion då subjektet - utläsaren - i sådana fall måste helt positiviseras samt avsäga sin egen kontext, en omöjlighet enligt hermeneutikens förståelse, kring kontextens basalhet.¹⁰ Detta kallas även den objektiva eller yttre hermeneutiken syftandes på att förstå alla, båð yttre som inre, existentiella omständigheter som påverkansbas för individens handlande, exempelvis emotsatt marxistisk vetenskapstes som endast inskränkt åtittar yttre faktorer menandes att individen totalt styrs utav dem.¹¹

~

= Postmodernisme premillénaire 

Fotnoter:

1) Helenius, 1990:70.

2) Ibid:82.

3) Dahlgren ø Florén, 1996:115; för en kort men informativ information kring ‘den hermeneutiska cirkeln’ se, Gilje ø Grimen, 1993:190-193, Jonsson, u.å:71, 78-80.

4) Ibid:80-81, Alvesson ø Sköldberg, 1994:117, Dahlgren ø Florén, 1996:274.

5) Jonsson, u.å:70.

6) Gernet, 1997:517.

7) Jonsson, u.å:78-79.

8) Neuman, 1994:61; I Lundquist, 1993:42 fig. 3 så åtfinnes en relativt bra uppställning kring skillnaderna emellan positivism og hermeneutik.

9) Helenius, 1990:25, 403-404 n. 39.

10) Jonsson, u.å.:80-81, gällandes givetvis även intellektuell kontext, Neuman, 1994:455, 395.

11) Helenius, 1990:36.