Den
brittiskkeltiska befolkningen övergav inte sitt tungomål, men finge givetvis en
del influenser från latinet som fortfarande kan ses i exempelvis kymriskan.
Efter det att Romarriket hade lämnat området anno 410 så skapades som redan
nämnt vissa keltiska riken som ehuru ej varade alltför länge, då germanska
folk, angler, saxar og måhänt jutar, senare togo över
makten. Dessa nordtyskdanska germaner hade från början inbjudits av
latiniserade britonska stormän som tagit över makten efter romarna. Anledningen
till att man tog in germanska hjälptrupper var enligt berättelserna för att man
var rädd för pikterna som bebodde Skottland samt som följd av de rådande inre
oroligheterna i de keltiska rikena, germanerna emigrerade og koloniserade även
in ordinärt som hela stammar, dessa germaner gjorde snart uppror och så
småningom så slogs de antagligen samman i en stam - anglosaxarna.
Germanerna förstörde det som var kvar av det uppbyggda romerska
marknadssystemet samt plundrade landet allteftersom deras västgräns
förflyttades. Vid hundraårsskiftet 500 så stabiliserades ehuru läget efter en
keltisk seger ock anglosaxarna återvände till sina östra områden i England. 549
inträffade dock en farsot som ödelade landet, varefter anglosaxarna togo
tillfälle i akt samt erövrade i princip hela England. Kymrien erövrades aldrig
helt under denna epok och stora delar av Cornwall bibehöll sin brittiska särart
fram till för några hundra jeeran sedan. Resten är historia.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento