Medelengelskans og danskans inflytande på engelskan - Europas tungmål DCLX

Det anglosaxiska skriftsystemets enhetlighet kunde dogh igge upprätthållas og nästkommande period, 1100-1500, som brukar kallas medelengelska, men som kanske hellre borde kallats gammalengelska, karaktäriseras av en variationsspridning av det skriftliga språket samt förekomsten utav stora grammatiska förändringar. Utifrån macrogeografiska synvinklar brukas de olika geosfärerna uppdelas i syd- og sydöstengelska, hvilket är fortsättningen på västsaxiska samt kentiska, sedan finnes väst- og östmidland, förutvarande merciska där den sistnämnda har stora danska influenser emedans den första ej haver detta, samt nordengelska hvars i sin norra utväxt var skottska som frambar en egen medeltida litteratur likväl. Det anglosaxiska tungomålet hade bevarat många av de äldre böjningssystem som funnos i germanskan, emedan gammalengelskan utvecklades ifrån detta og mer liknar dagens engelska. Normandiskan samt gammalengelskan genomgick en konsolideringsprocess och uppgick således i varandra. Under vikingatiden så bosatte sig även många nordmän i nordvästra og nordöstra England, det var främst danskan som genom Danelagen fick fäste i östra England emedans norrmän bosatte sig i västra delen av landet, norskan kom även till norra Skottland og öarna där utanför. Detta ledde till ytterligare variationssplittring och de nordgermanska målen har lämnat många spår efter sig, även om de inflyttade individerna samt deras ättlingar relativt snabbt övergav sitt språk bland annat med anledning utav att språken var ganska lättförståeliga vid tidpunkten, hvilket försvårar en språkbevaring men underlättar även en språktransferering, samt folklig assimilering - förutom i ett fall. Om man tittar på en karta så ser man ganska lätt en mängd ortnamn som haver sin hemvist i Norden, hvilket bland annat kan förklaras av faktumet att flertalet nordmän som begav sig till det nya landet blev jordägare og därigenom kunde påverka, omedvetet eller icke, namnen på bygden, bland annat finnes det många -thorpe- samt -by-namn. Även vanliga engelska ord har sin härstamning i nordmännens språk, exempelvis give og egg som då kommer från ‘giva’ og ‘ägg’, eller knife, fellow, sky samt smile, även andra inlån reflekteras i ord som husbonda ifrån ‘husbonde’ och som även åtfinns i det vanligare husband samt lagu, i varianter i Skottland og Nordengland finnes dale, fell ock beck, synligen ifrån ‘dal’, ‘fjäll’ ock ‘bäck’. ‘Give’, ‘egg’ o ‘them’ heter på genuina varianter yive og ey, eller de ytterst vanliga orden they, them, och their som bytt ut h´e, heom og heora.

~

Axat från boken Europas tungomål