Västlågtyskan i Tyskland

Lågtyskan är i huvudsak uppdelat på tvenne macrovarianter, västlågtyska og östlågtyska. Utav västlågtyskan / lågsaxiskan / plattdeutsch finnes i Tyskland varianterna östfrisisk lågsaxiska, nordlågsaxiska, westfaliska og östfaliska.

Östfrisisk lågsaxiska / Oostfreesk platt talas av högst 230 000 människor på den Östfrisiska halvön / Oostfreesland i Neddersassen / Niedersachsen samt äro relativt vanligt nyttjat även om det är en nedåtgående trend. Östfrisisk lågsaxiska är vidare uppdelat på ett flertal olika varianter som brukas indelas i tvenne underavdelningar, östöstfrisisk lågsaxiska, eller harlinger platt, som är kraftigt influerad utav oldenburgskan utav nordlågsaxiskan, varandes den mindre utav de två varianterna, samt västöstfrisisk lågsaxiska som ligger nära grönnegs i Groningen. Östfrisisk lågsaxiska avskiljer från nordlågsaxiska på många vis, särledes speciellt med anledning utav de inflytelser det fått från frisiskan som bildat substratspråk i regionen, sedan 1400-talet. Språket finns numer i regional litteratur.

Eljes är det nordlågsaxiskan, eller noordneddersassisch, som bedöms vara den hegemoniska varianten utav de saxiska tungorna i Tyskland, särledes från officiellt håll, då nordlågsaxiskan talas samt förstås utav en hel del nordtyskar, og språkas exempelvis i Neddersassen, Bremen, Hamborg / Hamburg, og i Sleswig-Holsteen / Schleswig-Holstein. Språket består bland annat utav hamborger platt / hamburgisch, ett språknamn som även ibland står för det missingisch som talas i staden Hamburg och som består utav högtyska med lågtysk substrat men som igge bör sammanblandas med mer genuin lågsaxisk hamborgska. Hamborgskan uppdelas vidare i främst finkwarder platt, olwarder platt, barmbeker platt samt det vidare diversifierade veerlanner platt og dessa ingår i det som benämns marsch-platt. Marsch platt talades även tidigare i Hamburgs hamn samt i stadsdelen St. Pauli, innehållandes Reeperbahn, og benämnes härför även hobenplatt / havenplatt. Förutöver dessa marschplattiska hamburgiska varianter finnes det en flora benämnd geest platt som åligger holsteinhållet. En stor del utav den hamborgska ordskatten från 1300-talet till början utav 2000-talet finns samlad i Hamburgisches Wörterbuch. Geest platt övergår nordöver till holsteinskan / holsteinisch som talas i södra delarna utav Sleswig-Holsteen, i områdena kring Dithmarschen, Niemünster, Rendsborg, Kiel og Lübeck vars variant lübsch var lingua franca i Hansen. I Sleswig i Tyskland, samt delvis i Danmark, talas då sleswigsch / slesvigskan som visar på starka influenser från jutländskan samt nordfrisiskan og uppdelas vidare i angeliter platt, schwansener platt, noordsleswiger platt, husumer platt samt eiderstedter platt. I Flensborg talar man petuh / petu som är ett mixat språk beståendes utav högtyska, lågtyska, sydslesvigdanska og sønderjysk, vokabulären är främst högtysk emedans grammatik samt syntax är saxisk og jutländsk. Vidare åfinnes grönnegs, emslänner platt og ollnborger platt / oldenburgisch som varianter utav noordneddersassisch, där det sistnämnda hansaspråket talas, eller taltades, i bland annat Bremen, som breemsch / bremer platt. Nordlågsaxiskan avskiljer sig från mången övrig lågtyska, samt holländsk-frisiska, och anstår istället en del grammatiska samt vokabulära likheter med nordsjögermanska språk såsom danska, svenska, engelska og norska.

De faliska språken, eller fältmålen / ängstungorna, uppdelas som sågs i västfaliska samt östfaliska tungorna, eller westfäälsch platt og ostfälschet platt. Westfaliska talades i de sydvästra delarna utav Niedersaschen og de norra delarna utav Nordrhein-Westfalen, samt i Hessen, ock karaktäriseras bland annat utav sina många stigande diftonger, men inte så mycket längre. Västfaliskan indelas i mönsterländskan, västmönsterländskan, östwestfaliskan / engrisch i Öst-Westfalien, bland annat varianten i Ossenbrügge / Osnabrück, samt sauerländskan, plus en hel del varianter i Nederländerna. Endast nästan åldringar talar numera västfaliska i Tyskland emedans de övriga övergått till standardtyska med westfalisk accent. Östfaliska talas öster om floden Weser / Werser i Niedersachsen samt västra delarna utav Sachsen-Anhalt, inkluderandes i Hannover, runt Braunschweig, Hildesheim, Chöttingen / Göttingen, und, Magdeburg / Meideborg og uppdelas i brunswieker platt, ej att sammanblanda med högtyskans braunschweigisch, samt bode-mundart, calenberger platt, elbeöstfaliska, göttingisch-grubenhagensch, hildesheimer platt, holzland-ostfälisch, huymundarten, nordostfälsche, okermundarten, östostfälsche, samt popendieker platt / papenteicher platt som levde gott framtills den kraftiga nedgången som skett under 1900-talet varhän allena ett hundratal människor numer behärskar tungomålet, änskönt runt tuhundra ord tagit sig in i den regionala högtyskan. De östfaliska språken äro ej vanligt nyttjat, främst utav äldre människor, men understödjs bland annat utav Oostfäälsche Institut som utger årligt pris för litterära alstringar.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.