Toskanska varianter

Den kändaste samt största toscanska varianten är italienska som har sin härkomst från toskanskan, eller då särledes florentinskan, men toskanskan lever även sitt eget liv, utan den romefiering som standarditalienskan tagits vid, samt talas idag av omkring 3,5 miljoner människor i sin egna distinkta form, borträknat då alla som talar italienska.

De olika toskanska tungorna äro förvisso märkbart lika standarditalienskan men det finnes även en hel del lexikala, og en del grammatiska, egenheter som inte delas, samt den så kallade gorgia toscana som är en rad fonetiska fenomen som är karaktäristiska för toscanskan, i vissa delar ej helt olikt den såkallade Grims lag i germanskan. Tidigare har man trott att det är en etruskisk influens som kvarblivit i toskanskan men detta avfärdas nu unisont på sin egen orimlighet.

Toskanskan brukas indelas i syd- og nordtoskanska, där nord vidare indelas på fiorentino, pistoiese, valdinievolese, inklusive pistoiese, lucchese, versiliese, viareggino, pisano-livornese, inklusive judeolivornesiskan, samt de sydliggandes i aretino-chianaiolo, senese og grossetano. De som bor i det föregående hertigdömet Massa-Carrara, i Toscana, talar ej toscanska utan emilia-romagnoli.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.