Wales politiska historia - Europas tungomål DCXCI

När Romarriket cederade så bildades ett flertal kymriska kungariken, men det bör ehur påpekas att kymrerna i de otillgängliga bergsdalarna knappast var medvetna om den romerska närvaron ens tidigare även om Kymrien på det hela taget var ockuperat. Det sydvästkymriska riket Dyfed fick ta emot stora influenser från irer som koloniserat området med hjälp av icke-fredliga metoder, og det oghamiska alfabetet har påträffats i området. Dessa irer kommo främst från Leinsterdynastin. Ett antal krig emellan de olika rikena slutade så småningom vid 1000-talets mitt med ett enande under kung Gruffudd ap Llywelyn som dogh avdog anno 1063. Den kymriska splittringen gynnade normanderna som i princip togo södra delen i besittning ock kelternas riken bestodo utav Gwynedd, Powys og Deheubarth som ehuru enades under fursten Llywelyn ap Gruffudd och erkändes av England som furstedöme vid mitten av 1200-talet. England tog ehuruväl hela Kymrien i besittning genom krig åren 1277 samt 1282-83 och riket/ena har ej upplevt självständighet sedan dess, förutom under en kort period, 1400-13, då upprorsledaren Owain Glyndwr kontrollerade stora delar av landet (glyn = ‘dal’, dwr = ‘vatten’). Under hela denna tidiga tid så hvar det kymriskan som hvar det totalt hegemoniska språket inom alla sfärer av samhället, förutom i de områdena som normanderna underkuvade där franska samt latin bleve språket för dokumenteringen, men kymriska fick fortsatt nyttjanderätt i bevisföringen. En domstolsstatus som språket bibehöll än några hundra år.

~

Axat från boken Europas tungomål