Sotra berättelsers nedmontering - Postmodernisme premillénaire LXXXIV

I citatet ovan ser man klart att det är i princip alla stora berättelser som motarbetas oavsett hvilken färg de har eller vad de arbetar för, även en koppling till liberalismen göres, man gör även slutsatsen att det totaliserade systemet motarbetar sina egna syften. Koppling till liberaliser­ingar göres även på andra ställen till exempel när han nämner världsmarknadens öppnande, efter ‘andra’ ‘världs’kriget, americokapitalismens hegemoniska nedmontering, Kinas “probable opening” angående marknaden samt socialismalternativets fall.¹ Jameson framhäver även han att “postmodernism is the latest phase of capitalism ... Postmodernism is the cultural logic of capitalism in its multinational dimension”,² denna marxistiska syn äro även en syn som Kumar ser mer som sofistikerad än Lyotards teser kring ämnet ifråga.³ Mills däremot anser att liberalismen har ‘rasat ihop’ tillsammans med social­ismen⁴ helt emot Fukuyamas et Lyotards samt andras teser således, även om de havo olika utgångspunkter og teser.⁵ Mills har ehuru en ekonomistisk⁶ syn på liberalismen og det är ej riktigt komparabelt med exempelvis Fukuyama. Alvesson ø Sköldberg ger som en delvis förklaring för postmodernismens genom­slagskraft under 1980-talet då de menar att postmodernismen är “den perfekta ideologin” för marknaden.⁷ För att göra kopplingen till de ovanförda kopplingarna emellan liberalism og postmodernism så skulle då enligt dessa marknaden få spela ett mellansteg, marknaden får ju enbart spela relativt fritt genom liberalismens individuella rättighetsteorier, ingen annan ideologi eller annat system tillåter ett fritt spelrum, eller å det minsta så erkänner hin den egna rätten att självvåldigt intervenera i marknaden och de individer den alltid består utav när de så känna för. För att spinna vidare mer åt det postmodernistiska hållet, då liberalism ej är under lūpēn här, så framhåller Anderson vissa ståndpunkter för att illustrera denna nya värld på individstadium; istället för att forma vår identitet efter förbundna entiteter till exempel den sociala eller traditionella värld man är född in i så skapom vi oss en egen eller en egensammansatt identitet; vi gangom ifrån den förskapta moralen till den (egen)skapande genom dialog og val; pluralism råder i både konstvärlden samt i den generella kulturen - ingen dominerar; för första gången är världen i reella termer en global civilisation,⁸ men till exempel redan under 1500-talet rådde ehuruväl en intellektuell pluralism og “var och en var fri att tro vad han ville” inom vetenskaperna och då enighet icke går att nå så “måste vi i tolerant anda acceptera mångfalden av synsätt. Att tolerera pluralism, mångtydighet och brist på visshet är inget fel, än mindre någon synd” og detta var gällande inom både vetenskaperna som i den generella kulturen, även exempelvis i kyrkan, full visshet är dessutom en omöjlighet hvilket bland annat Montaigne, en som räknas som förgrundsgestalt­erna för modernismen, förespråkade⁹ - så ock postmodernismen. Att pluralism är rådande og att ingen dominerar höre gi­vetvis ihop med individidentiteten som diskuterades lite ovan, Giddens vidhåller i samklang med Anderson ovan att: “in conditions of high modernity, we all not only follow lifestyles, but in an important sense are forced to do so - we have no choice but to choose --- Lifestyle is not a term which has much applicability to traditional cultures, because it implies choice within a plurality of possible options, and is ‘adopted’ rather than ‘handed down’” og “[t]he more post-traditional the settings in which an individual moves, the more lifestyles concerns the very core of self-identity, its making and remaking”.¹⁰ Detta att människor kunne skapa samt sedan reskapa eller anamma redan befintliga livskulturer skapar givetvis en enorm pluralism angående desamma, detta göre givetvis så att ett hegemoniskt förhållande icke är hållbart ock auktoriteter på området äro ej outbytbara - däremot så kunne givetvis flertalet auktoriteter konkurrera om inflytande hos individerna, som redan påpekats bland annat med hjälp av Giddens, till exempel när olika nykyrkliga rörelser springa runt knackandes dörrar i sin önskan att vinna din själ samtidigt som den stora auktoriteten på området, statskyrkan, förlorar sin auktoritetesposition og blifver en av alla, med tillägget att de ännu får taga ut skatt med hjälp av staten, samt att deras val sköts genom den politiska organisationen.

 

Fotnoter

1) Lyotard, 1997:6.

2) Jameson, refererad i, Delanty, 1997:103.

3) Kumar, 1999:113.

4) Mills, 1985:183.

5) Här bör dogh tilläggas att det bleve lite anakroniskt i kompareringen utav dessas texter, Mills og Lyotard äro komparabla även om deras böcker kom ut med viss tidsmellanrum – inga större omvälvande världspolitiska händelser hade ehuru skett under denna tid (1959-1979) förutom något enstaka krig som dock icke störde världsordningen i grundvalarna. Fukuyama däremot kom ut med sin bok efter öststatssystemets fall och är därmed något av väsenskild de andra – detta i sin tur betyder ehuru ej att han har ‘rättare’ än de övriga.

6) Missuppfatta så ej ordet ‘ekonomistisk’, det behar ingenting med ekonomi i dess vardagliga tal att beskaffa förutom kopplingen, både etymologiskt som innehållsligt, till grekiskans oikonomi'a ‘hushållning, förvalta’, utan termens innebörd ligger mer åt rationalitetsbegreppet här. Den helleniska termen oikos hvilken betyder ‘hus’ har ej allena legat till grund för ekonomi utan även ekologi, hvilket är en intressant koppling, men ordet självt kommer genom det rekonstruerade *weik, d.v.s. ‘klan’, som vi även fått termen villa ifrån, Watkins (ed.), The American heritage dictionary of Indo-European roots, 1985: uppslag weik-¹, - ordet ekonomi eller dess härstamning har alltså från början varit en i någon form samhällelig angelägenhet, en kollektivistiskt grunnad term og därmed icke alls liberalistisk.

7) Alvesson ø Sköldberg, 1994:240.

8) Anderson, 1995:10-11; Som märkes så finnes det fatala skillnader emellan synsätten og man kan skönja ganska klart att det råder en dikotomi av dels, exempelvis Jameson og Alvesson ø Sköldberg som diskuterar i rent ekonomiska termer samt dels, till exempel Anderson som mer behar en kulturell spegling. När man talar om postindustrialismen så är det givetvis tätt förknippat med ekonomi då industrialism är ett produktionssätt, se t.ex. Giddens, Sociologi, 1994: 311-313 men “Postmodernism is the culture of post-industrial society”, Kumar, 1999:112, se även Lyotard, 1997:3.

9) Toulmin, Kosmopolis, 1995:52, 54, 71, 196, 280.

10) Giddens, 1997:81.

~
= Postmodernimse premillénaire