Den dualistiska människosynen - Postmodernisme premillénaire VC

Om vi återgår till Mead så bör det også kanske klargöras att Mead givetvis icke menade att det var en ond og god sida i människans inre utan det vi skolom taga fasta på här är det faktumet att det i flera, typifierat i zoroastrismen, äldre tänkesätt finns ett utvecklat ickeatomistiskt tänkesätt kring människans inre - d.v.s. grunden för Meads påstående var redan framfört. Zarathustra skrev: sraotā gžÛšāiš vahistā \ avaēnatā sucā manaŋhā āvarnå viciυahy \ naržÛm narəm xvahyāi tanuyē parā mazžÛ yå ŋho \ ahmā [nžÛ] sazdyā baodantō paitī betydandes “Listen with your ears to the best things, | reflect with a clear mind upon the two choices of decision | - man by man for himself - before the great retribution, | caring to declare yourselves to Him”¹ - om man bortser från den religiösa biten så framgår det klart att det inom männi­skan finnes tvenne valmöjligheter, varav det är upp till en själv att välja, och man är således ej atomatisk. Här är alltså en tvådelning av själen men inom flertalet religioner så varandes det ju även en tudelning av människan, i kropp som själ, se exempelvis de indiska tänkesätten, eller varför inte kristen­domen. Det är likväl mer eller mindre allmän känning att denna dualism varit inspirationsgrund för judisk samt kristen tro, likaså apokalyptiken.²

 

Fotnoter

1) Zarathustra, ‘Gatha-Avesta, första strofen, tre rader; Yasna 30,2’ i Insler, The Gāthās of Zarathustra, 1975 här i Beekes, Comparative Indo-European Linguistics, 1995:319.

2) Albrektson och Ringgren, 1999:79-81.

~

= Postmodernisme premillénaire