lunedì 6 marzo 2017

Individualiserad religiös framstegstro - Postmodernisme premillénaire IVC



Som märks så har hittills enbart individuell framstegstro tagits upp, för religionerna är denna individualism förekommande främst inom de totala systemen, som vi sågom exempel på ovan, den protestantiska andan är även den inom ett sådant system. Grekerna og romarna ville esomoftast göra framsteg för egen vinning om inte minst för berömmelsens skull og de religiösa riktningarna som benämnts äro alla ute efter att individuellt nå målet, hvilket i buddhisternas fall är extra intressant då de vill nå det holistiska målet, alltet. Inom vissa buddhistiska riktingar så får man heller ej få någon hjälp av andra att nå detta mål, i denna individuella frigörelsesträvan som åtfinnes i indiskt tänkande kring frigörelsen från det värdsliga, även den statsteori som eljes brukeligen bekallas paternalistisk ock kollektivistisk havandes sin hemvist i Kina, d.v.s. konfucianismen, havandes i vissa sammanhang klara individuella spörsmål, par example att man skall studera för sig själv, för sin egen kultivering, för att själv finna vägen, og så vidare.1 För att förvränga över dessa individuella medel som mål till totalistiska framstegsmål behöver man icke titta länge i historien, grekerna föraktade alla som varo barbarer, d.v.s. alla som icke talade grekiska, man var således rena nationalister, kopplingen här emellan kommom vi återkomma till sedan,2 ro­marna ville erövra den varma delen av den kända världen, men struntade totalt i norra Europa i erövrings­syfte, romerska militärer ville icke vandra för långt norrut för klimatets skull, enligt vissa, og jag förstår dem, men var ändock ett ganska pluralistiskt samhälle i de flesta hänseende fram till kristendomens genomförande, de olika religionerna havo alla genom­gått olika storhetstider og när det gäller islam samt kristendom så har ju regelrätta krig genom­gåtts emot oliktänkandet, kristendomen har ‘lyckats’ bäst, genom att den är mest spridd, men det är också denna som är mest uppsplitt­rad nu, utav dessa tu. Kristendomen är ju till og med uppsplittrad inom uppsplittringarna på lokala nivåer og i många fall, främst Latinamerika, Subsahariska Afrika, Oceanien samt de delar i ickerusiskaAsien som den finns, i viss grad åtminstone kreoliserad med äldre lokala religioner. Denna utveckling är ingenting ovanligt eller nytt, som ibland eller ofta menas kring exempelvis gällandes olika ‘sekters’ framväxande, og som exempel kan firandet av jul illustrera för att visa att kreoliseringen togs vid från början, här kan även förövrigt nämnas att den första kristna religionen, den judeokristna rörelsen, var judendom som hybridiserats i kristet tänkande kring att judepågen Jesus skulle vara messias och det var först när kristendomen även spreds till icke-judiska områden som de specifika judiska traditionerna släpptes, d.v.s. det kristna tänkandet kring Jesus messiasskap inkorporerades i judisk tradition till en början och kan sägas ha varit en judisk sekteristisk rörelse av kanske samma slag som nutida sekteristiska rörelser inom kristen­domen där vissa menar att de äro en ny messias eller liknande.






 

Fotnoter
1) Fairbank, 1994:99.
2) Angående ordet barbaroi se även Bader, “De skr. anyá- a skr. µrya-”, i Bulletin de la Société de Linguistique de Paris, 80:78, för de kinesiska motsvarigheterna se t.ex. Fairbank, 1994:43-44.



Nessun commento: