Normandkungen Vilhelm hade inga barn, hvilket gav
stora problem med successionen som officiellt fick gå till föräldersyskonet
Konstantia som dessutom var ingift med Hohenstaufiska huset, en ny dynasti
involveras härvid. Baronerna hade först visat sitt gillande med detta, men då
vissa inte ville hamna under tysk ordning så började man leta efter andra
möjliga pretendenter och man fann då ett av Vilhelms illegitima syskonbarn,
Tancred. Tancred valdes snabbt till kung av prelater, adelsmän samt folk och
även opponenter till Tancred erkände att han var ett bra val - åtminstone så
var han av lokalt ursprung.
Efter Tancreds död tog hans son, Vilhelm III, över
rodret för ön, men han var bara barnet og när den tyske staufiske kejsaren
Henrik VI 1194 landsatte sig vid Messina så välkomnade befolkningen honom som
kung och senare samma år kunde han kröna sig själv till kung av Sicilien.
Makten över Sicilien låg nu långt bort från det transalpina Europa. Under
Henriks tid så nonchalerades Sicilien som behandlades som en koloni där tyska
generaler kunde få feodalvälden, soldater kunde inhämta tribut og riddare kunde
få mark som konfiskerats. En inhemsk revolt kom i dager hvilken den tyska
kejsaren besvarade hårdfört och man dödade urskiljningslöst, även uppenbart
oskyldiga. Mitt i konflikten så föll ehuru turen för kejsaren som själv härmed
stöp ner i graven.
Friedrich II, som var son till kejsaren Henrik VI
samt Konstantia av Sicilien, en hohenstaufisk dotter till normanden Roger II,
blev redan 1196 vid två års ålder tysk konung, året därpå avföll ju ehuru
fadern och kampen om kronan utföll till barnets nackdel. Hans mor fixade
ehuruväl så att han under namnet Fredrik I skolat få bliva kung av Sicilien
1198, men för att han skulle erkännas som sådan så krävde påven Innocentius III
i sin tur att han skulle vara hans förmyndare samt länsherre, hvilket ju
således skedde. Det blev ehuru en papal makt enbart på pappret för vad kunde de
högre krafterna stå emot tyska baroners krigsmakt som snabbt intog Palermo og
den lille kunglingen. Olika etnonationalistiska samt etnoreligiösa konflikter
uppblossade intern på ön, hvilket allena ledde till att de tyska baronerna
kunde stärka sin makt.
Den nye tyske kungen Fredrik blev uppvuxen i Palermo
og fick härmed den sicilianska kulturen införlivat i sinnet, släkten bebor
förövrigt ett av de äldre palatsen i Palermo än till denna dag, så siciliansk
är man. Kulturlivet utökades bland annat med en diktarskola och det sicilianska
språket promoverades, han hedras för detta ännu idag. Fredrik I bleve dessutom
på nytt tysk konung år 1212 samt kröntes senare 1220 till kejsare samt återkom
till Sicilien som han varit ifrån i ett dussin år. Fredriks stora intresse var
samt förblev Sicilien som han utvecklade till en centralstyrd ämbetsmannastat.
I görandet av detta så fick han föra en del krig inom ön, till exempel så satte
han i gång ett fullskaligt sådant i de inre delarna av landet där den muslimska
ledaren Ibn Abbad skapat sig ett eget rike. Härefter nedmonterade han de nya
baronaten samt förstörde alla privata slott som byggts efter 1189 og
återinsatte de normandska lagarna rörande feodalism.
Sicilien hade nu erfått ett klart totalitärt styre
där så mycket som möjligt skulle detaljstyras, såsom judarnas kläder, var
prostituerade fick bo, generellt utegångsförbud efter att kvällen hade ringts
in tre gånger, og så vidare. Fredrik promulgerade 1231 en ny unifierad lag som
skulle gälla alla, oavsett etnisk tillhörighet, og som kallades Liber
Augustalis och den skrevs således på latin. Augustales bleve också
namnet på de mynt som han lät trycka i antik romersk stil. Lagen proklamerade
att kejsaren hade fått sin makt från Gud själv samt att han var satt att styra
utan inblandning från andra instanser. Självfallet bleve Messinaborna upprörda
av att finna sin urbana självständighet förlorad og gingo i konfrontation 1232,
hvilket ledde till oanat förtryck.
Ur demografisk synvinkel så förde han in nya
immigranter från Hellas og Lombardiet för att fylla ut områden som av olika
anledningar blivit underbefolkade, han lät bygga nya byar, men utplånade andra.
Han valde også att tvångsförflytta tusentals muslimer till fastlandet og
placerade dem i en militärkoloni i Lucera, hvilket ligger väster om Foggia,
varvid Sicilien blev en mer homogen ö, men till priset av, förutöver den
mänskliga misär som följde, att viktiga ekonomiska samt agrikulturella element
försvann för att aldrig någonsin komma åter. Det är intressant att påpeka att
det ej var av religiösa själ som Fredrik valde att förvisa de sicilianska
araberna, utan grunden låg i att de var så självständighetsivriga, hvilket
förtryckaren icke ville veta av, samma förtryckare som av påvarna ibland
kallades en döpt sultan. Den döpta sultanen kom senare dessutom att bli kung av
Jerusalem.
Efter kungens död 1250 så hamnade ön ideligen i
interna maktstridigheter där alla ville ha sin bit, påven valde till slut att
sälja kronan till den engelska kungens åttaåriga son, Edmund af Lancaster, som
så kunde titulera sig i tio år, men något maktövertagande skedde aldrig då man
ej sågo fram emot att behöva erövra en hel ö, område efter område, befolkning
efter befolkning. Frankrike hade ehuru fler resurser att ta utav för ett sådant
erövringståg, 1261 så blev dessutom en fransman påve och han valde att
detronisera Edmund med föranspelning att han ej betalat ‘tronpriset’ og lämnade
istället över tronen till Karl I av Anjou, den franske kungens broder. Han hade
föga intresse av Sicilien, men ville ändå ta tillfället i akt att bli kung
såsom sin broder varvid han igångsatte erövringspolitiken 1265.
Detta innebar att han var tvungen att ta ön från
Manfred, en Hohenstaufare som tagit tronen 1258 och som kommit att personifiera
siciliansk självständighet. Efter att han dödats og hans son gjort sina försök
till försvar för den sicilianska autonomin så gick styret över till
fransmännen. Fransmännen finge givetvis i sann siciliansk anda visst lokalt
stöd för sina operationer, bland annat från Messina samt Syrakusa. Den franska
armén visade ehuru icke sig från sin bästa sida ock plundrade stora delar av
Sicilien varvid många områden ödelades, tillika vissa städer förintades helt
emedans dess invånare massakrerades.
Fransk, eller italiensk, överklass kom att styra över
ön samt pålade befolkningen höga skatter genom en idelig beskattning, dessutom
till sicilienarnas stora förargelse så placerade man huvuddelen av
statsmaskineriet utomlands, i Napoli. Missnöjet med det franska styret var
relativt stort og en revolt 1282 resulterade i en massaker på fransmän, hvilket
ledde till att Peter III av Aragonien kunde erövra Sicilien. Peter hade redan
1262 gift sig med Manfreds dotter Konstans, hvilket föranledde den enligt honom
berättigade betroningen.
En aragonisk period inleddes således, via
Hohenstafuen.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento