Inbillad demokratisk patriotism à la Fukuyama - Postmodernisme premillénaire CXVIII

Även om ‘historiens slut’ enligt Giddens samt flera andra har blivit tätt sammankopplat med Fukuyama så är detta givetvis ingen ny teori, jag kan tänka mig, utan att vidare ha undersökt det, att man i flertalet civilisationer samt tider ansett sig vara på apexet av utvecklingen, detta har dock alltid visat sig vara fel. Fukuyama menar ju att historien tagit slut, ja, kanske icke direkt historien men den symboliska samt faktiska ideologiska systemkampen - Friedrich Schlegel (1772-1829) hade dock också en teori kring att historien og filosofin hade avdagat, detta har givetvis visat sig vara fel och jag finner faktiskt ingen anledning att heller tro på Fukuyamas proklamation förutöver att det givetvis skulle vara förnöjsamt om just demokratiliknande system sprider sig till jordens alla hörn, och att demokratin spridit sig kanske är ett svårt­förnekat faktum. Men konstigt vore faktiskt annars då demokrati inte funnits så länge, speciellt icke reell demokrati innefattande alla medborgare, d.v.s. i de flesta fallen efter kvinnlig rösträtt, og det ter sig naturligt samt logiskt att det åfinnes flere demokratier nu än för 200 år sedan då inga fanns, även om Fukuyama på fullt allvar menar att till exempel USA og Schweiz var demokratier redan år 1790. Hans defination av demokrati som han ingalunda någonstans följer i behandlandet utaf de anförda länderna är “In judging which countries are democratic, we will use a strictly formal definition of democracy. A country is democratic if it grants its people the right to choose their own government through periodic, secret-ballot, multi-party elections, on the basis of universal and equal adult suffrage”¹ - d.v.s. denna strikta definition som är brukligt att använda när man vill definiera en stat som demokratisk, och på p. 48 berättar han riktigt att Perikles statssystem icke enligt denna definition kan definieras som demokrati hvilket jag absolut får hålla med om men på nästkommande sida så framkommer att han dåledes räknar exempelvis både USA som Schweiz som demokratier år 1790, hur det föreligger med Schweiz kommom vi senare att titta lite på men att USA skulle varit en demokrati 1790 är en historisk lögn och antagligen en nationalromantisk skönmålning från författarens sida, USA uteslöt både indianer, svarta samt kvinnor från deras rättighet att själva välja sin ‘government’ - en ganska stor del utav befolkningen, över halva, var alltså icke garanterade deras demokratiska rättigheter og jag ser faktiskt ingen reell anledning till att kalla sådana ickedemokratiska system demokratiska enbart för att viss demokratisk anda levde, frodades samt nyttjades utav en viss priviligerad del av befolkningen - i så fall så var både Perikles Athen samt dess nabo Sparta i likhet med USA demokratier. Även Sovjets högsta partielit tyckte att man var en demokrati. Detta tänkesätt kan gå an men då fåen man ej definiera det så som Fukuyama definierat det, detta skulle ju enbart innehålla tankesystemet og embryot till genomförandet av detta och icke något strikt formellt implementeringskriterie.

 

Fotnot

1) Fukuyama, 1993:43 - min kurs.

~

= Postmodernisme premillénaire