domenica 16 aprile 2017

Liberal neokonservativ postmodernism? - Postmodernisme premillénaire CXVI


Att postmodernism samt liberalism kunno jämföras även om de i sak flera gånger äro olika saker havom vi flere gånger tidigare berört bland annat i anklang till den grundade teorien, ock vi kunnom ju även här ovan se att man göre flera kopplingar till liberalism både utur ekonomiska samt kulturella aspekter men även andra vill koppla ihop just postmodernism med fukuyamism. En sådan ihoppförelse får man dock akta sig för då Fukuyama icke kan karaktäriseras som rent liberal utan en dragning till det konservativa, även kommunitaristiska, hållet är klart framträ­dande - den hittillsvarande men sparsamma diskussionen kring Fukuyama haver ehuru handlat om liberaldemokratins genomförande, detta i säg är liberal politik og det är detta konstaterande som vi här tagom fasta vid - den kommande referensen skriver om det som historiens slut og detta sammankopplas av Fukuyama till liberaldemokratins genomförande hvilken i säg är liberal politik, sedan har han vissa andra kommunitära anspelningar i båda de böcker som refererats. Habermas gör en jämförelse emellan postmodernism samt neokonservatism,1 som han ehuruväl ej nämnvärt definierar. Neokonservatism brukar i Sverige samt i Habermas Deutschland illustrera en ‘återuppväckt’ värde-, kultur-, og eller ärkekonservatism - d.v.s. något av de ‘modernaste’ tänkesätten det går att finna og som i dess rena bemärkelser igge äro öppna för någon pluralism, exempelvis. Däremot så är det som brukar kallas den ‘nya högern’ ett mer användbart begrepp, även om det är ambivalent det med då den ibland anspelar på de ovan anförda, d.v.s. neokonservativa, men även dels på extremt åtskillda till denna, nyliberala element - dessa tvänne haver inget med varandra att beskaffa. En annan, eller samma, beror på definiering, slutsats göres när han skriver “the alliance of postmodernists with premodernists”2 - inte så långt från det som skrevs här innan även om samma ethos icke inläggs i termerna.







 
Fotnoter
1) Habermas, 22:6, 13-14.
2) Ibid:14.



Nessun commento: