Pelasgierna καί Pelasgiskan

Hellenerna är en till Hellas invandrad befolkning, eller åtminstone språkgrupp, och när kulturen anlände till Grekland så fanns det ehuru redan en kultur här, vi brukom benämna dem som pelasgierna, og vissa spår tror man sig se i språket. Till grekiskan haver man även erhållit in en del lånord från semitiskans feniciska og vissa menar förövrigt även att pelasgierna i själva verket var filistéer som antagligen var av indoeuropeisk härkomst.

Namnet filistéer kommer av hebreiskans pelištim og många tror att dessa är identiska med peleset eller plst, d.v.s ett av de sjöfolk som härjade i områdena samt som omskrevs av egyptierna och som århundradena efter sitt beryktade, men hejdade, intåg i Egypten cirka 1186 f.kr. under Ramses III, bosatte sig i Levanten, gifvandes Palestina sitt dagsliga namn.

Enligt Gamla Testamentet så härrörde filistéerna från Kraftōr, hvilket hvissa menar betyda Kreta som ju är den ö som uppkommer under namnet Kapturi ock Kaptara i de kuneiformiska texterna. Gamla Testamentet skrivo även att de var bröder till Ludim, hvilket föranspelat studier kring en lydisk härkomst, men även luvisk - dessas språk haver ehuru ej i nämnvärd grad bevarats då de mycket snabbt övergingo till ett kanaaneiskt tungomål.

Av en prehellensk ‘pelasgisk’ befolkning finnes måhänt ortnamn kvar som bevis, men osså vissa ord som man ej ännu funnit etymologier för - det finns även en teori som går ut på att den kända hellasiska hexametern är ett arv från dessa, men det är det inte många som tror på.

Några av orden som påtalas som ickeindoeuropeiska är exempelvis labúrinthos, huákinthos ock kupárissos, ‘cypress’, og av platsnamnen kan nämnas Athẽnai, Kórinthos, Spártē, Mukẽnai, Thẽbai, Lésbos samt givetvis Ólumpos som hittas på flere ställen, hvilket föranlett teorin kring att detta ord helt enkelt betyder ‘berg’. Ortsnamn med n plus dental-konsonant menar man kan vara ett element som härrör från en prehellasisk befolkning, sådana namn åtfinnes även i Mindre Asien.

Ordet pelasgiker, pelasgier, pelagiska, pelasgoi, antages numera, av vissa, komma från indoeuropeiskans *pel-h₂-g-sko- (h₂>a) ‘migranter’, suffixet -sko- finns i många indoeuropeiska tungomål, bland annat i svenskan. En annan tes är att namnet betyder just ‘boende vid / på havet’ samt därmed just anspelar på de så kallade ‘sjöfolken’, ytterligare en är att det betyder ‘låglandsbor’.

De antika utsagorna äro för mångtaliga för att här ens nämna.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.