Sanningslös sanning - den postmodernistiska illusionen - Postmodernisme premillénaire CXXIII

För den som trodde att det verkade som om problemformuleringen egentligen redan var avklarad, d.v.s. att alla politiska idéer förutom liberalis­men äro kontradiktära gentemot den lyotardska postmodernismen, så kan denna illusion avhjälpas genom Lyotards anmärkning då det skrivs: “Does what I say lead one to advocate the politics of neo­liberalism? I do not think so in the least. It is itself an illusion”,¹ vi havom redan även innan sett att han proponerade för mer stat i exempelvis främjandet utav pluralism i media, detta är givetvis ingen ny­liberal politik, men för att snabbt replikera på detta så kan ju påpekas att i postmodernistisk anda så är självklart nyliberalism, samt liberalism i bredare lager, en illusion, det är det i alla hänsyn då det är en ideologi, men detta är givetvis den postmodernistiska teorin också då det är en teori, och om man skall vara neutral, se alla som likvärdiga erkännandes pluralism medels en inneboende komplexivitet i verkligheten - som gör att det ej går att teorisera kring verkligheten enligt postmodernismen - är inte postmodernismen också då en illusion? - Är inte illusionen självt en illusion? Någon verklighet per se existerar inte utan allt, som uppfattas, medvetet eller ej, är enligt synen allena en illusion.² Det är detta som är sanningen, att den ej existerar.

 

Fotnoter

1) Ibid:28.

2) “In a sense, all reality is virtually perceived”, Castells, The Information Age. Economy, Society and Culture. Volume I, 1999:373.

~

= Postmodernisme premillénaire