Anglosaxiskans fördelning och litteratur

 

Det första nordsjögermanska språk spunnet ur västgermanskan på engelsk mark kallas vanligtvis fornengelska, men en korrektare term är nog anglosaxiska av anledningar som snart skall te sig naturliga. Vi vetom ehuru ej alltför mycket om detta tidiga språk, eftersom få spår finns bevarade och då i synnerhet från den tidigaste perioden efter maktövertagandet.

Under denna tidiga anglosaxiska epok så brukar man dela in språken i trenne varianter, kentiska, västsaxiska og angliska, eller nordiska, det sistnämnda var vidare indelat i merciska samt skottskans förfader northumbriska. Kentiskan har även mycket klar koppling till frisiskan, hvilket lett till att många tror att det i själva verket röre sig om frisiska immigranter, men det kan även åtminstone till viss del röra sig om lingvistiska förekomster beroende på intensiva kontakter. Man vet att friserna haft mycket stor påverkan på Kent, men om detta även betyder att kentarna delvis varo friser är svårt att säga, men troliggöres utav de kraftiga influenserna.

Överlag så är fornanglosaxiskan ganska lik fornfrisiskan.

Den litteratur som ännu finns tillhanda på fornengelska eller anglosaxiska är företrädesvis några runinskrifter, speciellt The Ruthwell Cross från 700-talet som innehåller ett poem på 18 rader samt några ord, till detta skall fraser samt översättningar från latinska skrifter läggas.

Under 800-talet skapades ett relativt enhetligt skriftspråk där alfabetet bland annat innehöll þ, ð og æ. För skriftspråkets tillblivelse kan engelsmännen tacka Ælfred cyning, ‘kung Alfred’, som hade sitt hov i Sydengland, hvilket gjorde att det redan från början blev sydanglosaxiskan som fick övertaget i den språkliga, engelska, världen, det är således denne västsaxiskan som är bäst bevarad.

Denna västsaxiska bleve vida använd i alla slags officiella skrivelser samt däribland även vetenskapliga og teologiska verk som översattes från latinet, men även för poesi och andra mer skönlitterära alster - Beowulf är den mest lärda som finnes bevarad genom ett manuskript från omkring 1000, just denna tror man dessutom bleve skriven på angliska men att den sedan översattes till westsaxiska.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.