Totalismers intotalism - Postmodernisme premillénaire LXI

 

Ovan någorlunda reella metafor går vanligtvis antagligen att jämföra med många saker eller fenomen, måhända ej så med allt, og man kunne se att de olika totalismerna aldrig i egentlig mening existerat förutom under en mycket kort tid, ur his­torisk synvinkel - oftast så faller totalismerna till följd utav att det äro individer som skapar dem men att det varandes sedan andra individer som fortsätter skapanden, reskapandet, modifierandes eller destruerandes den ursprungliga schematismen. Berättelser, stora som små, verkar hava en inneboende tendens att förändras när de vidareberät­tas, även om förändringarna kan va få samt små så äro de i ständeligt skeende, detta betyder ehuruväl ej att en ut­veckling nödvändigtvis sker från totalism till mindre totalism utan en totalism kan lika gärna transformeras till en annan eller en modifierad form utav den föregående, exempelvis den kinesiska kejsarideo­logins epicentrum kring den dynastiska cyklen där innehållet, d.v.s. dynastin, förändrades men där det abstrakta systemet bibehölls, ock så än göres,¹ - denna vidarbefodrings­förändringstendens kan med visst berättigande skyllas för att vara universiell men havandes sin grund just i individen samt dess ualism, som dock kan vara totalistisk.

 

Fotnot

1) Se vidare om denna välkäna cykel, t.ex. Fairbank, 1994:48 eller, Gernet, 1997:553-556.

~

= Postmodernisme premillénaire