η Μεγάλη Καταστροφή

 

Talare utav det indoeuropeiska hellasiska språket grekiska åtfinns numera främst i İstanbul, eller Konstantinopel om de får be, men även i de gamla pontiska språkområdena utav ett ännu oklart antal förare.

Denna fördelning haver sin grund i att de avtal som skrevs emellan Hellas og Turkiet om massiv ock kollektiv befolkningsutväxling ingav vissa rättigheter för de hellener som bebodde just Istanbul samt där utgjörandes en köpmansminoritet - de andra 1,5 miljonerna tvångsförflyttades ehuru samtidigt som Turkiet fick ta emot tre gånger så många muslimer från Hellas. Många utav muslimerna från Grekland var dessutom i allt utom religionen greker, således grekisktalandes, emedans en del av dem som fick flytta från Turkiet kulturellt sett var turkar. I Turkiet finns även muhammedanska grekisktalande.

Turkarna hann dock massakrera emellan 500 000-1 000 000 greker innan avtalet om folkflyttning kom i stånd. Skeendet benämns ofta som den ‘Stora katastrofen’ utav grekerna, η Μεγάλη Καταστροφή, men det var innan ordet genocide uppfanns för dylika ändamål. Turkiet har visat sig vara villigt att genomföra flera sådana här folkmordskampanjer mot både hellaser, armenier samt assyrier, och sedan underkuvning och kulturella folkmord, kulturocide, utav kurderna samt många mindre folk därtill.

Just detta folkmordet kallas således det grekiska folkmordet, men är en del utav den allmäna totala utrensning man önskade göra utav de folk som ovan nämndes, d.v.s. även det armeniska folkmordet såsom det assyriska folkmordet, kan sammanfogas i en rörelse. Utresningarnas främsta anledning bär religiös intolerant prägel, samtidigt som man stelbent alltid äskat att språket måste vara enat – turkiskt – i hela landet Turkiet, och önskat utrota alla former utav sådant som man paranoidiskt menat varit ett hot mot den nationalturkiska staten, det är en renodlad nationalistisk ideströmning som ligger till grund för tänkandet, samt handlingarna.

Grekerna i Turkiet äro uppdelade på en mängd olika grekiska befolkningar, som i olika grad utsattes för aktivt folkmord, de flesta övriga utslängdes i folkbytningsprogrammen emedans vissa andra faktiskt ankommit Turkiet med anledning utav att de varit muslimska, men grekiska. Detta är en aspekt man inte får glömma, det rör sig således inte om en extensiv rasmässig utrotning à la Deutschland, utan mer utav en fascistisk likriktning och borttagning utav allt som inte passar in i den nationalistiska enhetsideologin.

En ideologi både militären som politiken står för i Turkiet idag.

~

Läs mer om detta i Europas tungomål samt om ideologiska spörsmål i Postmodernisme premillénaire.