Den engelska vokalskiftningen

 

En av de mer särskiljande sakerna emellan fornengelskan og neoengelskan är att den ‘stora engelska vokalskiftningen’ skett efter den stilbildande Chaucer, hvilket bland annat betyder att i fornengelskan så varo vokalerna distinkta till både qvantitet et qvalitet, emedans neoengelskans primärdistinktion ligger i kvaliteten, detta innebär att man erhuldit ett i stora drag helt annat vokalsystem. I likhet med den andra germanska ljudskridningen som inte skedde i lågsaxiskan, så skedde ej heller den stora engelska vokalskiftningen i skottskan, hvilket påkallar att det bland annat genom de olika historieutvecklingarna rör sig om olika språk - dogh genom den äldre historien sammankopplade till ett protospråk som vi kännom som anglosaxiska, men egentligen ej ens det då språken varit smått differata ända sedan de inkommit övärlden, samt ankommit från olika etniska stamhåll.

Hursom, den mesta stavningen är fortfarande i nyttjning fastän denna ljudförändring skett, exempelvis skrivs det knight fastän varken k eller gh normalt uttalas, eller castle, där t försvunnit, det syns även i olika ord som har varierad stavning men utan att de uttalas olika, såsom meat / meet eller sea / see.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.